Ljuset är magiskt. Denna bild är från den 23 December på hemväg från en fikatur.Julhelgen är definitivt på plats. Till Jokkmokk har det nu kommit folk som vill fira en vit jul. Snö, norrsken, stillhet och närheten till Polcirkeln. Vem vill inte vara i Tomtens snötyngda skogar under självaste julhelgen?
För vår del innebär detta att vi har en hel del bokningar på kortare turer. Faktum är att vi kör minst en avgång varje dag förutom självaste julafton då vi är helt lediga. Så är det fram tills en bit in i januari. Dessutom så kommer jag att dra iväg på en fyradagarstur med en familj under mellandagarna.
Under turerna slår det mig att folk är så fascinerade av människorna här i norr. Hur vi lever och det lugn som de upplever i samhället. All trevlighet som de säger strålar ut från folket. Jag får höra så mycket gott om Jokkmokk och människorna här. Det är också många som frågar om priser på hus och om jag tror att de kan flytta hit. De blir med andra ord så förälskade i Jokkmokk att de kan tänka sig att bosätta sig här. Om det sedan blir av är en helt annan sak.
Det är mycket intressant att se hur ett gäng slädhundar, en lägereld och lite kött som man grillar öppnar samtalen om livet. Allt nedsköljt av riktigt kokkaffe som toppas med några bullar och påtår. Hundarna är mycket duktiga på att charmera gästerna. Här är det Mantti som är in full action med sin naturliga charm. Att få borra in fingrarna i en tät huskypäls, känna hur pälsen doftar och samtidigt uppleva hur hunden trycker sin kropp mot sig och vill bli kramad. Här har Atlas vunnit ännu ett hjärta! Stinas hundspann jagar fram längs sjökanten mot regnbågen. Bilden är från den 22 December och vi fick denna rosa regnbåge rakt i norr. Mörkret sänker sig. Elden lyser och värmer. Kaffedoften sprider sig samtidigt som fettet droppar från fläskbiten som grillas vid elden. En dag utan lägereld är en förlorad dag…
Karins hundar vilar under lunchpausen. Exakt så som riktiga arbetshundar skall göra. Koppla av!Med skotrarna färdades vi idag västerut. Målet var främst att vi skulle fixa etrt spår över Purkijaure som är en grund sjö med märkliga strömmar. I år kom vi på att vi skulle testa en ny väg. En 200m överfart istället för som vanligt 1-2 kilometer. Dock så innebar den kortare sträckan rakt över en älvmynning och där är ju isarna som de är.
Allt gick bra och vi träffade även Juha och Karin som kör hundspann i grannbyn. Karin var ute med en engelsk familj på lunchtur. Det slår mig hur mycket gäster som vi alla hundspannsföretag i Jokkmokk kör. Det är inte en grupp här och där utan en strid ström med besökare som bara tycks växa från år till år. Tillsammans med Juha trampade vi sedan upp en bit av deras spårsystem längs Pärlälven.
Nu är det kväll och Stina drog just av gården med ett hundspann. Jag skall också ut med ett spann på en kortare tvåmilstur. Sedan mocka och mata hundarna. Dagarna vill som bli ganska långa men väldigt trevliga! Juha provborrar isen med en skruvdragare för att se tjocklek och kvalité. Stina och Juha in action med att röja bort snötyngda träd över Karatsleden. Stina på hemväg mot middag och träning av hundspann.
Avsnitt 2 av SVT Kobra 2015.Det tredje filmtipset på samiskt tema handlar om de uppväxande protesterna från yngre samer. Protester mot hur Sveriges ursprungsbefolkning behandlas. Man använder nu bland annat musiken och konsten som verktyg sprider man sitt politiska budskap på ett kraftfullt sätt. Avsnitt 2 av SVT Kobra visar just detta på ett bra sätt.
Sakta har den Svenska staten tagit marken, språket, religionen och andra rättigheter av den samiska befolkningen. Någonting som fortgår än idag. Man har även tagit stoltheten av väldigt många. Det är nämligen så att här i norr bor det ganska många människor som har samiskt ursprung som det inte talas om. Ett ursprung som har ansetts vara fult. På olika sätt har man gett, men mestadels tagit rättigheter från dessa människor. Man har sagt åt folk vad dom är och vilken grupp de skall tillhöra. Renskötare, nybyggare, svensk, fiskesame, same utan samebytillhörighet osv. Man har delat på folk som egentligen har varit ett folk. Människor från samma familj har hamnat i olika grupper med olika rättigheter och skyldigheter. Det är exakt så man skall göra om man vill härska över ett folk. Man splittrar dem. Slår sönder inifrån och får folket att slå på varandra. Då kan man lugnt exploatera vattenkraften, mineralfyndigheter, skogarna, turismen, övningsområden för vapenindustrin m.m. och faktiskt bara ta värdet av dessa naturtillgångar ut ur området. Man tar det stora medan man lokalt tjafsar om vem som skall få skjuta en liten ripa. Exakt så som man alltid har gjort med olika typer av kolonier.
Om jag skall förutspå framtiden så tror jag att kulturen som politiskt verktyg är en viktig framgångsfaktor som vi kommer att se resultatet av i framtiden. Om jag skall önska någonting så önskar jag att hela den norrländska glesbygden kunde ställa sig upp sida vid sida med det samiska. Same eller inte same så måste vi tillsammans stå upp för det som är rätt och stå upp emot det som är fel. Det är tillsammans som vi blir starka!
Detta är filmtips nummer tre på samiskt tema (Det första filmtipset: Gina besöker samerna). Det andra filmtipset var Kalla Faktas program om Lappdjävlar. Har du inte sett de tidigare programmen så skall du definitivt göra detta. Det tillhör allmänbildningen att veta vad som händer och sker i Sverige och Europa 2015.
Kanske kan vi nu förstå varför regeringens beslut om Gallok/Kallak dröjer. Jag tror helt enkelt att man har inväntat en del fakta, utredningar och nya riktlinjer innan man tar i detta. Personligen så ser jag mycket hoppfullt på detta då allt mer talar emot ett Jokkmokk Mining District. De fallande malmpriserna är även de fullständigt på vår sida.
Solen orkar sig inte riktigt upp över horisonten.Häromdagen började termometern åter att röra sig hastigt nedåt. Den stannade till först ned mot -28C vilket nyper lite så här från början av vintern. Hundarna springer som tok och är överlyckliga för att det äntligen har blivit okej arbetstemperatur.
Solen vill som inte riktigt komma sig upp över horisonten i söder och man måste upp nått högre berg om man skall få se solen. Men det är bara att hålla sig lugn. I Februari är solen åter och i Juni blir man tokig för att den aldrig vill gå ned. Det är som ganska distinkta årstider här uppe. Ljuset som vi har är däremot så vackert att man kan som inte se nog. Gulrosa till blågrön är himlen och molnen. Det ser nästan ut som att någon har varit och mixtrat med ljuset i photoshop men så inser man att det är verklighet. Gäster från Australien och Nederländerna har tagit sig till Jokkmokk och de vill åka hundspann oavsett temperatur. Kalla fingrar och fotograferande. Flippa tycker att vi bör gå in i värmen… Perfekt arbetstemp för våra Siberian Huskies. Korv och fläsk som grillas luktar utan minsta tvekan gott. Här är det Working Husky Ölina som anser att husse är snål. Soluppgång och solnedgång sker i det närmaste samtidigt…
