Visar inlägg för:
Tagg: Fjäll

Urskogsområden och kanadensarpaddling

Urskogsområden och kanadensarpaddling

Urskogsområde-kanadensarpaddling-4
Vidsträckta sjöar och skogsområden med insprängda små lågfjäll. För mig är detta vildmark!

Pärlälvens naturreservat är en riktig vildmarkspärla i närheten av Jokkmokk. Vidsträckta skogar som mestadels är fredade för framtiden. Här har jag under de senaste dagarna paddlat, fiskat, vandrat, eldat, campat och levt med en liten grupp gäster. Vi har haft myggigt såväl som myggfritt, hård blåst och vindstilla, klarblå himmel och ösande regn ätit gott och sovit som kungar i de såhär års svala tälten.

Tempot har varit lågt. Vi har mer myst omkring i naturen. Följt vindens och dygnets rytm. Sökt skydd i tälten under regnoväder, legat stilla med kanoterna uppdragna medan de värsta vindarna har fått passera, värmt en panna te extra bara för att det har varit så trevligt vid elden.

Sommaren går helt klart mot sitt slut. Nätterna har börjat mörkna och mornarna i tältet är skönt svala. Långkalsongerna har suttit på varje dag som jag varit i kanoten. Myggen börjar att trappa av allt mer och man slipper smörja sig. Hjortron och blåbär är färdiga att ätas liksom fisken i sjön. Livet är tämligen enkelt.

Efter turen när kanoterna lastas på bilen känner jag åter suget efter att få paddla tillbaks dit ut längs nordlandets vattenvägar. Längtar tillbaks till livet på färd. Samtidigt är det skönt att få vara hemma ett tag också och greja på torpet med allt som skall göras. Vintern är ju trots allt här snart.

Urskogsområde-kanadensarpaddling-3
Strilande regn och fiske efter öring i Hemligjaure.
Urskogsområde-kanadensarpaddling-2
Närmare 2 kilogram fet och god öring!
Urskogsområde-kanadensarpaddling-6
Starr men vilken sort?
Urskogsområde-kanadensarpaddling-5
Lugn och tid för eftertanke och att bara insupa naturen.
Urskogsområde-kanadensarpaddling-7
Annie.
Urskogsområde-kanadensarpaddling-1
Sovsäcken kallar men det är så vackert att man har svårt att slita sig.
Fjällvandring i Sareks nationalpark 2017

Fjällvandring i Sareks nationalpark 2017

Fjällvandring-sarek-7
Vi vadar en mindre jokk i västra Ruotesvagge.
Fjällvandring i Sareks nationalpark är nog mångas dröm. Sarek är mytomspunnet och av många klassat som Europas sista vildmark. En liten spillra kvar av hur det en gång har varit. Här finns endast ett fåtal broar och inga egentliga bekvämligheter för de som färdas här. Som fjällvandrare är man helt utelämnad till sig själv.

Under den senaste veckan har jag tillsammans med Patrik guidat en grupp på tretton deltagare igenom Sareks norra delar. Patrik driver själv ett litet guide och snickarföretag här i Jokkmokk (Enbom Outdoor). Ett fint exempel på hur man kan leva ett bra liv i Jokkmokk där mångsyssleri blir till en försörjning och skön livsstil.

Vår vandring började med strålande solsken, hetta och förvisso fint väder. Lite för varmt för vandring egentligen. Detta avlöstes av lite mer mulet, en del regn men även fina soliga stunder. Som vanligt är folk imponerande trevliga trotts de yttre påfrestningarna som man utsätts för. Påfrestningar i form av skoskav, regn, knädjupa vad i isande vatten, tunga ryggsäckar, regn, värme, kyla m.m.

En vandring i Sareks nationalpark skiljer sig lite från vandringar längs markerade leder. Här finns dels inga stugor och möjligheter att komma undan dåligt väder förutom den lilla ’telefonstugan’ inne vid Mikka. När det gäller att korsa älvar och jokkar så finns det endast ett fåtal broar. Beger man sig in i Sarek skall man alltid vara redo för att vända eller göra långa omvägar då vissa vad kan bli direkt livsfarliga vid kraftig snö- och glaciärsmältning eller vid tuffare regnväder. Att vada skall man ha respekt för.

Vi fick en fin fjällvandring och jag vet att både Patrik och jag gärna skulle vänt tillbaks direkt. Livet där ute är så enkelt. Man har sin ryggsäck, sitt tält och allt är så enkelt! Man dricker morgonteet innan man ens krupit ur sovsäcken. Man hör vinden i tältduken, ser solen som skiner igenom den tunna duken eller hör regnet skönt smattra mot yttertältet. Man somnar på en torrbacke efter förmiddagskaffet. Man är mitt i nuet och bara insuper livet på nått vis.

Fjällvandring-sarek-2
Rosenrot, ätbar och man har sett att dessa gör att man upplever fysisk belastning som mindre påfrestande. Nordlandets egen ginseng!

Fjällvandring-sarek-1
Gränslandet mellan Sarek (bakom mig) och Padjelandas öppna vidder som sträcker ut sig bort mot norska gränsen i väster.

Fjällvandring-sarek-4
Vattnet är kallt, strömmen trycker på, ryggsäcken tynger. Varje litet vad skall tas med respekt!

Fjällvandring-sarek-3
Isranunkel.

Fjällvandring-sarek-6
Fem minuterspaus blir snabbt en timme då vinden fläktar bort myggen solen tränger sig fram och värmer skönt, mossan är mjuk, torr och skön och ryggsäcken blev en perfekt kudde…

Fjällvandring-sarek-5
Snöbryggor skall alltid bedömas noggrant innan man väljer dessa före att vada.

Singel i Salto 2017

Singel i Salto 2017

Singel-i-salto-2017_1
Fjällvandring tillbaks mot Saltoluokta fjällstation.
Singel i Salto 2017 blev mitt 15:e år på raken som ledare för detta arrangemang. Dessutom 15:e året på rad som ledare tillsammans med Janne som till vardags arbetar på en folkhögskola. Under dessa år har jag träffat många trevliga gäster och fått jobba tillsammans med kanonbra personal på Saltoluokta fjällstation. Det blir till vardag med trerättersmiddagar, fjällvyer, kaffekok över öppen eld och möten med människor. En trevlig vardag.

Årets Singel i Salto blev lite regnigare än de senaste åren då vi mestadels haft väldigt tur med fjällvädret. Bestigningen av Lulep Gierkau blev en dimmig tur med ca 25 meters sikt på toppen. Normalt har man vidsträckt utsikt in mot Sareks nationalpark och norrut kan man se Kebnekaises topp. Riktigt så vart det inte i år.

Saltoluokta fjällstation, gamla stationen, som ännu finns kvar byggdes 1912. Den nya huvudbyggnaden började byggas 1918 och detta är mig veterligen den enda av Svenska Turistföreningens (STF) enda fjällstationer som aldrig brunnit ned. Detta är alltså en klassisk fjällstation med mycket gamla anor. Den är från en tid då sänglinnet handtvättades nere i tvättstugan vid Langas strand. En tid då närmaste väg låg runt åtta mil nedströms dalgången.

Att komma till Saltoluokta är ofta väldigt avkopplande. Speciellt sommartid då jag inte har en massa slädhundar att sköta om. Även vintertid är det skönt att komma hit. För mig innebär det att jag klarat ännu en vecka på fjället med gäster. Det innebär att man får duscha, rinnande vatten, restaurang och massa bekvämligheter. Kommer man från fjället finns allt här som behövs för att man skall vara redo för en vecka till. Kommer man från civilisationen finns allt här (eller saknas) som gör att man kan koppla av på ett bra sätt. Saltoluokta är lite som en sista utpost innan det vilda tar vid.

Singel-i-salto-2017-5
Fjällgröna.

Singel-i-salto-2017_2
Rökt röding serverades av Siv och Acke uppe i Pietsaure.

Singel-i-salto-2017-6
Ormbunkarna håller precis på att sträcka ut sig. Detta är något senare än normalt.

Singel-i-salto-2017_3
En av förrätterna förbereds ute i köket.

Singel-i-salto-2017-4
Bitvis riktigt bra sikt uppe på Lulep Gierkaus topp…

Midnattssol, islossning och kanadensare

Midnattssol, islossning och kanadensare

Midnattssol-kanadensare-vildmark-1
För varje paddeltag driver vi kanoterna allt längre bort från vardagen.
Under den senaste veckan har jag hållit min paddel blöt. Med kanadensare har jag haft förmånen att få färdats i området kring Pärlälvens källsjöar. Med mig har jag haft en liten grupp som har fått uppleva Lappland då det kanske är som bäst. Vi hamnade mitt i islossningen och har fått leva med naturen istället för att fullfölja den exakta planen. Vi har burit kanoterna kortare passager där isen legat för tjock. Midnattssolen gör att man får noll koll på tiden och dygnsrytmen blir ett minne blott. Myggen har inte vaknat så tillvaron har varit riktigt angenäm.

För mig är det själva livet ’där ute’ som är det bästa. Livet i naturen med kanoten, tältet och enkelheten. Den avskalade verkligheten där endast det livsnödvändigaste är viktigt. Det är verkligen lugn och harmoni vilket man ofta ser även på gästerna. Folk somnar vid lunchelden. Alltså helt upp och ned på marken med huvudet mot en tallrot.

Vi har fiskat för att dryga ut maten men även för att det är roligt. Allt förutom gäddorna var tämligen dåligt på hugget. Inte ens en liten abborre lyckades vi lura. Hur som helst så är gäddfileer ganska gott om man grillar dem i folie med lök, salt, svartpeppar och en hel del chilli!

Kanadensare är ett sätt att färdas som ligger så rätt för mig som värdesätter tiden där ute. Det är ingen mening att stressa för kanadensaren går inte snabbt framåt. Man sitter skönt, kan ändra position, dricka kaffe, lasta god mat och mycket utrustning, ta med hunden, fiska, kolla på fåglar och fotografera. Man slipper ryggsäcken som tynger och skaver. Dessutom är det lätt med i och urstigning vid steniga stränder eller vid branta strandbrinkar. Att kanadensarna sedan andas vildmarksfärd gör inte saken sämre.

Jag har sagt det förr och säger det igen. Nordlandet skall upplevas från kanot sommartid. Bara i Jokkmokksområdet har vi miltals med färdvägar där man kan paddla, fiska och leva vildmarksliv. Områden som är olika mycket vildmark, olika långt från civilisationen och för olika längd på turerna. Från kust till fjäll helt enkelt.

Midnattssol-kanadensare-vildmark-6
Midnattssol och sen middag vid lägerelden.

Midnattssol-kanadensare-vildmark-4
Under början av turen var isen ett problem och vi fick bära förbi några kortare passager.

Midnattssol-kanadensare-vildmark-3
Är man tidig på säsongen så slipper man mygg men riskerar att få is.

Midnattssol-kanadensare-vildmark-5
Med en stor portion självironi och solglasögona på så togs det några klassiska ‘titta vilken fisk jag fångat’.

Midnattssol-kanadensare-vildmark-2
Gäddfile, rapsolja eller smör, hackad lök, salt, svartpeppar och en del chili och sedan på elden. Riktigt spicy och gott!

Filmtips: Lars Monsen på NRK

Filmtips: Lars Monsen på NRK

Monsen-monsen-mattis-nrk-2
Monsen, Monsen och Mattis.
Nu under mellansäsongen är det skönt att sjunka ned i soffan och kolla på någon film eller så ibland. Allt som handlar om hundspann, kanotåaddling och vildmarksliv slukas snabbt. Allt var kanske lite överdrivet för det finns bottennapp så som Bear Grylls som får irritationen att nå nya nivåer.

Lars Monsen är den norska vildmarkingen som gjort sig ett namn på TV. Flera av hans TV serier är riktigt bra så som då han korsade Kanada, på tur med Monsen, Nordkallotten 365. NRK’s senaste program med Monsen heter Monsen, Monsen och Mattis. Mattis i detta fallet är ju då inte jag.

Här bjuds det på inspirerande inslag från fisketurer, vildmarksliv och paddling. Denna serie är helt klart sevärd även om klippningen börjar bli lite tråkigt amerikansk. Jämför man Monsens första program så stod han då öga mot öga med björn utan att prata om faran. Numera överdrives och upprepas små motgång emellanåt på ett amerikaniserat sätt. Här föredrar jag de tidigare sättet att klippa dessa TV-serier.

Logga nu in datorn, koka en stor panna kaffe, slå upp en god whisky och låt dig inspireras till sommarens äventyr. Se dock till att det inte bara stannar vid drömmar utan packa sedan ryggan och bege dig ut!