På hjulingen bakom hundarna hinner man tänka mycket. Jag lyssnar på musik och njuter av tillvaron. Speciellt när man kör i mörker och kanske 4-5 timmar långa pass så hinner hjärnan jobba med både ditt och datt. Personligen så tror jag att det är riktigt nyttigt. Tid med sig själv alltså. Man kan inte dölja någonting eller fly från sig själv. Ju längre tid desto ärligare med sig själv måste man vara.
Just nu går det tungt. Värmen tvingar oss att köra sent på nätterna och tidigt på mornarna. Dygnets sömn får så grant fördelas till lite på natten och lite på dagen. Slitsamt. Hundarna däremot är taggade och sprider en enorm glädje.
Den rätta motivationen och glöden som man behöver för att sikta på en tävling lyser med sin frånvaro. Det är just detta som är en del av min uppbyggnad inför själva tävlingen. Att jobba med att hålla sig motiverad. Att belöna sig själv så att livet får guldkant trots att man står i lera. Att låta musiken flöda i hörlurarna så att arbetet blir som en dans!
Volker och Jasmin är med på teamet glädjande nog. De var allt annat än svårövertalade. Snarare så att de har varit på mig under sommaren och hetsat mig till beslutet att starta. När jag har Volker och Jasmin med mig så innebär det att vi har struktur och ordning på teamet. Jag står för idéerna, kreativiteten och kaoset och resten förstår ni. Dom behövs för att hålla ordning på mig!
Jag har lovat dem att vi ska inte köpa nya hundar dagen innan tävlingen, vi ska inte byta släde och upptäcka att vi inte kan sätta på belagen dagen före start och vi ska köra raka vägen till Röros från Jokkmokk. Det blir alltså lite förändringar jämfört med 2013 som tydligen kan komma att underlätta genomförandet av tävlingen menar de.
Iditarod är världens längsta hundspannstävling som går igenom Alaskas vildmark. Sträckan är i runda slängar 1800 kilometer. Sträckan går igenom små byar som oftast ligger väglöst. En tur jag själv gärna skulle kört bara för att få se landskapet och människorna i området.
Kapplöp gjennom Alaska är titeln på boken som beskriver 2003 års iditarod. Den är skriven av Lars Monsen tillsammans med Nina Skramstad. Är man nyfiken på tävlingen Iditarod och hur ett löp går till så är boken mycket bra. Den är dessutom skriven på ett klart spännande sätt som gör att i alla fall jag bara vill läsa en sida till och en sida till.
Parallellt med själva tävlingen och vad som händer under löpet varvas med presentationer av olika förare och profiler runt på tävlingen. Boken är skriven på norska men för en klok svensk är det inget hinder. Har du inte läst boken så skaffa ett exemplar och läs den nu innan Iditarod 2013 startar eller om du är hundspannsförare så sparar du den till en soligsommardag då vintern känns deppigt avlägsen.
Boken kan beställas på flera olika nätsidor men enklast är det att maila direkt till Nina Skramstad (nina@sporhunden.com) för hon har även några böcker till försäljning. Köper ni direkt av Nina så vet ni dessutom att pengarna går till henne och hennes hundar.
Femundløpet 2013 Team Nina Skramstad. from Jan Helmer Olsen on Vimeo.
Före Femundlöpet sa jag ju att jag skulle köra ifrån den norska blondinen, Nina Skramstad. Det hade jag givetvis kunnat göra om jag hade haft lust. Nu kände jag ett medlidande och ville att hon skulle få nått fint att visa för sina sponsorer så jag släppte henne före. Men nästa gång vi kör mot varandra då så får hon nog allt finna sig i att bli slagen av det svenska sibbespannet. Fotografen Jan Helmer Olsen följde Team Nina Skramstad och här är en film från Ninas löp.