Browsed by
Etikett: Beslagta inte Jokkmokk

Urskogsområden och kanadensarpaddling

Urskogsområden och kanadensarpaddling

Kommentarer 0 kommentarer
Urskogsområde-kanadensarpaddling-4
Vidsträckta sjöar och skogsområden med insprängda små lågfjäll. För mig är detta vildmark!

Pärlälvens naturreservat är en riktig vildmarkspärla i närheten av Jokkmokk. Vidsträckta skogar som mestadels är fredade för framtiden. Här har jag under de senaste dagarna paddlat, fiskat, vandrat, eldat, campat och levt med en liten grupp gäster. Vi har haft myggigt såväl som myggfritt, hård blåst och vindstilla, klarblå himmel och ösande regn ätit gott och sovit som kungar i de såhär års svala tälten.

Tempot har varit lågt. Vi har mer myst omkring i naturen. Följt vindens och dygnets rytm. Sökt skydd i tälten under regnoväder, legat stilla med kanoterna uppdragna medan de värsta vindarna har fått passera, värmt en panna te extra bara för att det har varit så trevligt vid elden.

Sommaren går helt klart mot sitt slut. Nätterna har börjat mörkna och mornarna i tältet är skönt svala. Långkalsongerna har suttit på varje dag som jag varit i kanoten. Myggen börjar att trappa av allt mer och man slipper smörja sig. Hjortron och blåbär är färdiga att ätas liksom fisken i sjön. Livet är tämligen enkelt.

Efter turen när kanoterna lastas på bilen känner jag åter suget efter att få paddla tillbaks dit ut längs nordlandets vattenvägar. Längtar tillbaks till livet på färd. Samtidigt är det skönt att få vara hemma ett tag också och greja på torpet med allt som skall göras. Vintern är ju trots allt här snart.

Urskogsområde-kanadensarpaddling-3
Strilande regn och fiske efter öring i Hemligjaure.
Urskogsområde-kanadensarpaddling-2
Närmare 2 kilogram fet och god öring!
Urskogsområde-kanadensarpaddling-6
Starr men vilken sort?
Urskogsområde-kanadensarpaddling-5
Lugn och tid för eftertanke och att bara insupa naturen.
Urskogsområde-kanadensarpaddling-7
Annie.
Urskogsområde-kanadensarpaddling-1
Sovsäcken kallar men det är så vackert att man har svårt att slita sig.
Midnattssol, islossning och kanadensare

Midnattssol, islossning och kanadensare

Kommentarer 1 kommentar

Midnattssol-kanadensare-vildmark-1
För varje paddeltag driver vi kanoterna allt längre bort från vardagen.
Under den senaste veckan har jag hållit min paddel blöt. Med kanadensare har jag haft förmånen att få färdats i området kring Pärlälvens källsjöar. Med mig har jag haft en liten grupp som har fått uppleva Lappland då det kanske är som bäst. Vi hamnade mitt i islossningen och har fått leva med naturen istället för att fullfölja den exakta planen. Vi har burit kanoterna kortare passager där isen legat för tjock. Midnattssolen gör att man får noll koll på tiden och dygnsrytmen blir ett minne blott. Myggen har inte vaknat så tillvaron har varit riktigt angenäm.

För mig är det själva livet ’där ute’ som är det bästa. Livet i naturen med kanoten, tältet och enkelheten. Den avskalade verkligheten där endast det livsnödvändigaste är viktigt. Det är verkligen lugn och harmoni vilket man ofta ser även på gästerna. Folk somnar vid lunchelden. Alltså helt upp och ned på marken med huvudet mot en tallrot.

Vi har fiskat för att dryga ut maten men även för att det är roligt. Allt förutom gäddorna var tämligen dåligt på hugget. Inte ens en liten abborre lyckades vi lura. Hur som helst så är gäddfileer ganska gott om man grillar dem i folie med lök, salt, svartpeppar och en hel del chilli!

Kanadensare är ett sätt att färdas som ligger så rätt för mig som värdesätter tiden där ute. Det är ingen mening att stressa för kanadensaren går inte snabbt framåt. Man sitter skönt, kan ändra position, dricka kaffe, lasta god mat och mycket utrustning, ta med hunden, fiska, kolla på fåglar och fotografera. Man slipper ryggsäcken som tynger och skaver. Dessutom är det lätt med i och urstigning vid steniga stränder eller vid branta strandbrinkar. Att kanadensarna sedan andas vildmarksfärd gör inte saken sämre.

Jag har sagt det förr och säger det igen. Nordlandet skall upplevas från kanot sommartid. Bara i Jokkmokksområdet har vi miltals med färdvägar där man kan paddla, fiska och leva vildmarksliv. Områden som är olika mycket vildmark, olika långt från civilisationen och för olika längd på turerna. Från kust till fjäll helt enkelt.

Midnattssol-kanadensare-vildmark-6
Midnattssol och sen middag vid lägerelden.

Midnattssol-kanadensare-vildmark-4
Under början av turen var isen ett problem och vi fick bära förbi några kortare passager.

Midnattssol-kanadensare-vildmark-3
Är man tidig på säsongen så slipper man mygg men riskerar att få is.

Midnattssol-kanadensare-vildmark-5
Med en stor portion självironi och solglasögona på så togs det några klassiska ’titta vilken fisk jag fångat’.

Midnattssol-kanadensare-vildmark-2
Gäddfile, rapsolja eller smör, hackad lök, salt, svartpeppar och en del chili och sedan på elden. Riktigt spicy och gott!

Hundspann hem till Jokkmokk

Hundspann hem till Jokkmokk

Kommentarer 0 kommentarer

Hundspann_mot_jokkmokk_3
Med fjällen i ryggen styr vi hundspannen österut mot Jokkmokk.
Tillsammans med säsongens sista grupp lämnade vi Saltoluokta fjällstation med siktet inställt mot Jokkmokk. Information som jag fått från byarna och lederna längs vår färdväg var mycket lovande och förhållandena hela vägen ner till Jokkmokk blev riktigt bra.

Sångsvanarna har anlänt ut till alla platser där det finns öppet vatten. Där ligger de och inväntar att häckningsplatserna skall tina fram. På ett ställe har även en lite större brunbjörn klivit över spåret. Känslan av att vi färdas i vildmark är definitivt där.

Under denna tur färdas vi igenom tre samebyars område och ännu fler betesgrupper. Detta kräver att vi har en bra kommunikation med berörda parter så att vi kan undvika och/eller minimera störningen inom vissa kärnområden. Vi ser renar i större och mindre skockar nästan dagligen. Vi har trevliga möten med renskötare och närvaron av en levande samisk kultur berikar verkligen upplevelsen. Jag skall skriva mer vid ett senare tillfälle om hur vi arbetar mer exakt inom renskötselområden.

Veckans grupp bestod av tre trevliga svenskar. De flesta veckorna under en säsong pratar jag engelska och ibland någon typ av försök till tyska. Att få en vecka med svenska som språk blir lite som semester för en hjärna som inte direkt är språkbegåvad.

Hundarna hittade i princip själva vägen hem de 230km från Saltoluokta utan speciellt många kommandon. På nått sätt tror jag att de mycket väl vet om att detta var säsongens sista tur och att torpet i Jokkmokk var målet. Väl hemma goade de snabbt ner sig i hundkojorna och Annie styrde sömnigt kosan raka vägen in i soffan. För min del väntar nu en tid där slädföret konkurrerar med alla andra mellansäsongsgöromål.

Hundspann_mot_jokkmokk_4
Fokuserade slädhundar i arbete.

Hundspann_mot_jokkmokk_2
Är hundarna lugna och tysta så är renarna tämligen obrydda för vår närvaro. Här kom en mindre flock renar ut och lade sig för att sova i närheten av vår tältcamp.

Hundspann_mot_jokkmokk_1
Pärlälvens naturreservat bjuder på vidsträkta skogsmarker med frysta vattensystem där man kan färdas.

Hundspann_mot_jokkmokk_5
Gråbeintunets Homer Jr ( Homy). En unghund som imponerat enormt denna säsong.

Hundspann_mot_jokkmokk_6
Skogens fördelar…

Hundspann_mot_jokkmokk_7
En bild att längta efter när sommarvärmen blir som tyngst.

Snökaos och glesbygdspolitik

Snökaos och glesbygdspolitik

Kommentarer 3 kommentarer


I norra Sverige förundras vi över snökaoset nere i Stockholm. Hur kan man årligen bli så förvånad över lite snö? Parodierna är många och för oss här uppe ter det sig tämligen löjligt att det är en riksmedianyhet att någon kört fast med bilen. Vi förstår att det blir lite tjorvigt men sånt är livet. Det blir lite tjorvigt ibland.

Till sitt försvar ropar man från Stockholm att det är för att de har så stora motorleder, de är så många osv. Massa märkliga ursäkter. Här i norr vet vi att det handlar inte om snön som är problemet. Vi kan nämligen göra en lång lista på sk näradöden situationer som uppstår då vissa Stockholmare kommer i kontakt med snö även här i norr. Situationer som vilken norrlänning som helst ser som en del av sin vardag.

SVT’s inslag med Markus Forsberg är nog höjdaren. Här börjar man närma sig en viktig fråga med snökaoset som grund. Glesbygdspolitiken. Det är sedan tidigare känt att stor del av journalisterna faktiskt bor i Stockholm. De bor där och det är där den stora och viktiga median finnes. Just därför rapporteras det om fastkörda bilar i riksmedia medan det i Lappland kan blåsa iväg ett helt tåg med containers och allt pga hårda vindar och det blir på sin höjd en sida i lokalmedia.

Medan centraliseringen och frakten av resurser ut ur vårt Norrland fortsätter så ler vi åt situationen med snökaoset. Ibland vet man inte om det är parodi eller om det verkligen är en ’riktig’ journalist som rapporterar. Har ni tex hört talas om feminin snöröjning? Feminin snöröjning i ett tidevarv då det inte heter han eller hon utan till och med vi norrlänningar försiktigt börjat snacka om hen!? Parodin är ett faktum liksom negligeringen av glesbygdens situation.
(P.S. kolla de klickbara länkarna i texten ovanför. Ganska intressant.)

Jokkmokkupproret

Jokkmokkupproret

Kommentarer 20 kommentarer

Jokkmokkupproret_header-1
Jokkmokkupproret. Förhoppningsvis sprider det sig över hela landets glesbygd!
Börjar nu bli måttligt less på hur glesbygden i allmänhet och Jokkmokk i synnerhet behandlas. Det som denna gång har fått bägaren att rinna över är att Vattenfall, p.g.a. besparingsskäl skall flytta 40 arbetstillfällen från Jokkmokk samtidigt som diverse chefer får 300 miljoner utbetalt i bonus. Detta från en kommun som idag producerar mellan 8-12% av Sveriges totala elproduktion.

2013 var vi engagerade i rejält tuffa demonstrationer mot gruvetablering i kommunen där företrädare för bolaget Beowulf Mining står upp och säger till våra renskötande ortsbor ’Ni har flyttat på er förr och kommer att få flytta på er igen’. I Pajala lämnade Northland (gruvbolag) ortsborna till sitt öde. När spelet (Billströmaffären) med aktiemarknaden var färdigspelat drog man från byn med ett konkursat bolag bakom sig. Kvar står nyinflyttade Pajalabor utan arbete och försörjning men med lån på hus köpta till guldruschens överpriser.

2014 stod vi åter igen på barrikaderna mot FMV (Försvarets Materialverk) beslagtagning av ett område i Jokkmokk som i det närmaste är lika stort som Blekinge. Vi som lever och bor här skulle inte få idka vår näring i området och ännu värre, de som bor och lever där måste flytta på sig ifrån sin livsmiljö. Allt för att vapenindustrin skall kunna utveckla sina produkter som sedan skall säljas kommersiellt.

Nu får det vara nog! Jokkmokkupproret är en facebooksida som på mycket kort tid har fått mer än 3500 medlemmar. Folket här i området (Jokkmokksamhälle har faktiskt färre än 3000 invånare) är irriterade. Folket i glesbygden blir felbehandlade. Folket i stan förstår att detta är galet. Våra lokala politiker börjar resa sig upp och stå rygg i rygg. Varför tillåter våra riksdagspolitiker att detta sker? Vad är det riksdagsfolket inte förstår? Kan det vara så att lobbyorganisationer är för starka? Kan det vara så att de har egna intressen (åter igen Billström affären och liknande) som de värnar mer om än folket som har valt dem?

Om jag skall önska någonting, så önskar jag att folket runt om i vårt land reser sig och protesterar. Det är mycket galet i vårt samhälle. Jag har inga konkreta lösningar men vem förstår inte att något är fel då folk som har sitt på det torra skor sig på folk som för förhållandevis låga löner bara försöker försörja sig i en liten kommun uppe vid Polcirkeln. En kommun som ligger i en landsända som faktiskt bidrar med skogs, malm, vattenkraft och nu på senare år även med en starkt växande internationell besöksnäring. Varför skall vi konstant måsta kämpa mot att resurser bara dras härifrån och allt mindre blir kvar hos oss?