Mellan jobben försöker vi att hinna med några längre träningspass med de hundarna som eventuellt kommer att gå långdistanstävlingarna i vinter. Som längst har vi varit uppe mot 90 km. Nu börjar vi se vilka hundar som inte kommer att plockas ut till tävlingsspannen. De längre turerna ger en hel del svar på hundarnas uthållighet och arbetsvilja.
Vi har grupperat kenneln efter de som är aktuella för tävling och de som inte skall gå tävling. I den senare gruppen har vi unghundarna, ett fåtal äldre hundar samt nyinköpta hundar för denna säsong. Denna grupp är alltså de hundar som inte har alla rutiner som vi önskar.
Idag fick jag just denna grupp av hundar på en fikatur med fyra småspann. Det var mycket studsande, lintjorvande och pipande hundar under fikapausen. Stressande för husse men nyttigt för både hundar och mig. Det är bara att tålmodigt fortsätta att utsätta dem för detta så kommer de att vara lugna och rutinerade om några veckor.
Strax efter att hon kommit hem drar jag av gården med 12 pigga hundar och ett par från Florida. Vi stannade och kokade både en och två pannor kaffe. Samtalen blev så intressanta. Allt från USAs sociala politik, hur man behandlat Nordamerikas ursprungsbefolkning, Sveriges glesbygdspolitik, Sadam, oljefyndigheter, gruvor, samer, olika sorters ekonomi och tom Sverige Demokraternas skrämmande framfart. Även vi kom inflygandes på gården, något stressade för att tiden gått allt för fort. Gästerna var riktigt nöjda och for sedan vidare ner mot Tree Hotel.
Vi hade runt -32C under hela söndagen men vid elden med en mugg rykande kaffe är livet riktigt behagligt. De gäster som har kalla fötter drar vi av skorna på så de kan värma sig. När de kommer undrar de om vi ens kan köra. Efter ett par timmar vill de nästan inte hem igen. Både Stina och jag konstaterade under kvällen att en av behållningarna med detta jobb är alla möten med människor från hela världen.
Under dagen så har vi haft en grupp om 12 personer från Singapore. Med hjälp av Volker, Stina och 36 siberian huskys så har vi sedan kört en tretimmars hundspannstur där vi stannade och eldade i skogen. I stort sett så gick det bra men ett av barnen gillade inte kylan. Vi bäddade in honom i en sovsäck men egentligen så var han inte kall. Vi kände på honom och fötter och händer var varma. Efteråt så berättade han att han egentligen hade blivit rädd. Det är en helt ny miljö. Är man inte van vid kylan så vet man ju inte vad som händer. I Singapore har man definitivt inte denna kyla så hur ska man då veta?
Att ta med barn ut på turer är speciellt. De kräver extra av oss som färdledare. Föräldrarna har oftast fullt upp att hålla reda på sig själv. Vi har sett föräldrar som med sina vantar på sig känner på sina barns fötter och säger att de är varma! Föräldrar som till vilket pris som helst skall ut på hundspannstur för att de själva vill åka hundspann och oavsett väderförhållanden tvinga med sina småbarn. Givetvis så nekar vi ibland att köra när vi tror att det inte kommer att bli någon trevlig upplevelse.
Efter hundspannsturen har det blivit litervis med te och kaffe tillsammans med Lena och Per från Arvidsjaure. När de for så tog de med sig Hilima från oss så nu har vi en hund mindre. Hilima är en liten tik som inte gillar att arbeta på det sätt som vi kräver. Hon är social, trevlig och väldigt rolig som personlighet. Nu blir hon Arvidsjaurebo. Det känns väldigt tryggt för oss då vi vet att de är riktigt bra med sina två tidigare hundar från oss, Kirrijenko och Kokko.
Många gånger försöker jag trycka på hur viktigt det är med rätt sorts gäster. Gäster som man gärna spenderar tid med. För mig som guide är detta viktigt att min syn på mina gäster förblir en syn med respekt och nyfikenhet. De är ingen säck potatis som ställer dumma frågor. Det är en människa med ett liv någon annan stans. En människa fylld av livserfarenheter. En människa som valt att resa med färdledare för att de vill få en inblick i livet här i norr eller för att få hjälp med att besöka ett naturområde alternativt uppleva en aktivitet eller en kombination av allt. Stina och jag har verkligen turen att lyckas få just dessa gäster. Det gör att vårat jobb och liv blir så mycket trevligare.
Våra snöförhållanden är just nu egentligen ypperliga för att göra turer ospårat i skogslandet. Sjöarna är för det mesta torra och täckta av ca 5-10 cm snö. I skogen ligger det 20-30 cm så man kan faktiskt köra i princip vart som helst. Jag kom hem igår eftermiddag. Redan innan jag körde in spannet till vår kennel så började jag att längta ut igen.
