Spannen görs startklara efter en fika. Solnedgång eller soluppgån eller både och samtidigt? Gästerna tycker att dagarna är korta. Själva är vi glada att vi får se solen igen…Vi har haft några småkalla dagar här i Jokkmokk. Thermometern vid vårt hus har visat ner mot -37C. Då vet man att det är 5-10 grader kallare längs våra spår. Sjöar som Purkijaure för att inte snacka om Appoälvens dalgång. Där kan det vara lite smågnidigt emellanåt.
Häromdagen hade vi 32 tyska gäster på hundspannstur och tempen pekade en bit under -30C. Korvgrillning, glada gäster, kaffekok och trevlig hjälp från våra kollegor Sten och Magnus. Det enda missödena var två bilar. Startmotorn på vår minibuss som brann när vi skulle vålda igång den och Stens pickup som frös ihop. Shit happens och problem är till för att lösas.
Så länge man får vara ute i markerna märker man egentligen inte att det är så extremt kallt. Bara man slipper skotrar, bilar och vatten o avlopp. Civilisationens moderniteter är det som stökar. Hundarna går bara bättre ju kallare det är och själv så trivs jag bra i kylan. En eld och en panna te längs träningsspåret och livet är helt fantastiskt. Grillpaus inne i tältkåtan. Riktigt behagligt trotts att tempen står på närmare -40C. Det blir en del barhänt arbete oavsett temperaturer. Uliman njuter av kylan och hoppas på ett extremt kallt Femundlöp så att det lönar sig att vara pälsad polarhund.
Kate Moss på semester i Lappland.Under mitten av december körde vi en fotomodell på en av våra turer, Kate Moss med familj. När turen bokades av Tree Hotel så hade jag verkligen ingen aning om vem det var. Nu efteråt när jag sett i tidningarna och folk har frågat oss så förstår jag att det nog var en mer känd person än vad jag fattat. I och för sig så är det inte sånt som imponerar på mig.
När jag sedan ser i tidningar som Klick att Kate Moss har varit på norrländsk sexsemester så uppstår genast några frågor. Är inte det naturligt om man är ett par att man kanske har sex på sin semester? Vad är en norrländsk sexsemester? Vem köper och läser sådana högintelektuella tidningar som Klick? Vem utbildar sig till journalist för att sedan söka jobb på tidningen Klick? Varför köper man eller skriver man inte bra seriösa reportage om dessa människor och alla andra människor runt om i världen, något läsvärt? Nsd skriver även de om Supermodellen som sov över i Harads. Aftonbladets nätartikel beskriver kärlekssemestern i Lappland.
Sedan kan jag svara på frågorna jag fått. Hur var dom? Ja, som helt vanliga trevliga människor. De flesta av våra gäster är väldigt trevliga oavsett om de är kända eller okända. Däremot så är det verkligen en rolig del av arbetet som guide med allt folk vi träffar.
Gräva, skrapa, ösa, lyfta, dra… Med tålamod och lite arbete så brukar det tillslut gå.Det kommer hela tiden motgångar med jämna mellanrum. Så är livet. Många tror att det värsta med vårt arbete är när en skoter fastnar långt där ute i markerna. Man är ensam utan telefonkontakt och hjälp. Andra menar att mörkret och kylan är det värsta. Vi måste ut oavsett det är -10 C eller -48 C. Inget av de sakerna är speciellt allvarliga kan jag berätta.
Här om natten satte jag min skoter med en spårsladd i lite vatten. Givetvis ensam ute och fixade spår. Allt satt helt fast utan möjlighet att rubba någonting. Klockan stod på 01.00 och då ringer man ogärna efter hjälp. Med spade lyckades jag sakta men säkert att ta bort slasket runt omkring. Rensa sladden och skotern från issörja och göra en startkanal framåt. Efter minst en timmes hårt arbete så var jag på rulle igen. Att måsta slita är absolut inte farligt. Med rätt inställning så är det inte ens obehagligt. Det är ju bara en utmaning!
Nu ligger jag förkyld sedan två dagar. Rättare sagt så har jag jobbat en av dagarna och Stina som blev sjuk före mig fick jobba fler dar med förkylningen i kroppen. Detta är det i särklass tuffaste med att driva eget. Vi måste oftast ut trotts att vi helst vill krypa ner i sängen med en stor mugg rykande hett te. Men vad gör man?
Vi har annars det superbra och är nöjda med hur vi styr våra liv. Köra hund, jobba med marknadsföring, möta människor osv. Det är tveklöst att vi har det bra. Absolut inte någon topplön men med anpassade utgifter så saknar vi heller aldrig pengar. Men när man blir sjuk så känner man att det finns en baksida. Just nu njuter jag av tillvaron i soffan. Under en filt. Bra filmer och mycket te med honung. Denna gång var det inte tokmycket vatten. Man måste hitta en drivkraft och gläde. Se det som en utmaning.
Lägereldar, kokkaffe, falukorv, fläsk, renkött, bullar, möten och samtal mellan människor.Det har varit några hektiska dagar och än är det inte över. Jul och nyårshelgen blir bara större och större för oss. Det är många gäster som vill uppleva en vit jul eller en vit nyårshelg norr om Polcirkeln. Det tycks dessutom som att väldigt stor del av dessa gäster vill åka hundspann på en kortare tur. Jag tror att vi kan räkna enbart uppemot hundra tyska gäster som åker eller skall åka hundspann plus en del andra såväl svenska som internationella besökare.
Under självaste tolvslaget stod jag i år nere i hundgården och kollade så att ingen av hundarna blev oroliga av fyrverkerierna. Som det sköts. Den mest intensiva militärövningen skulle ju blekna i jämförelse. Raketer är inte miljövänliga och de är inte gratis. I andra delar av världen är det människor som inte har mat eller tak över huvudet. Det dör en kvinna varannan minut i världen under förlossning och pga effekter från förlossningar hörde jag på radion. Om varje läkare kunde få ett ynka par engångshandskar per förlossning runt om i världen skulle den dödssiffran sjunka. Ett par engångshandskar som kostar runt en (1) krona per par.
Där stod jag i min hundgård och lyssnade på raketerna som dånade över Jokkmokk. Då kommer dessa tankar och man inser hur galen denna värld är. När skall människans dumhet upphöra? Sköt just du raketer också? Har du egentligen tänkt på vad miljöpåverkan av raketer? Har du någonsin tänkt på vad dessa pengar skulle kunna göra för någon annan människa istället?
Om jag skall önska någonting inför detta år som kommer så är det att fler människor börjar tänka och reflektera över livet och dess väsentligheter. Snälla, börja tänk om du inte redan har gjort det! Ibland i tältkåtan, ibland vid något vindskydd, ibland bara på spåret i skogen. Vi varierar våra fikaplatser ganska mycket. Jowiks Flippa hittar den rätta looken… ’Jag svälter, husse ger aldrig mat till mig…’ Rambo, en av våra hjältar som flyttar släden längs spåren i skogarna runt Jokkmokk. Efter varje tur så finns det alltid lite att göra…
Struktur, kunskapsbaserat och tålmodigt är ledord som vi undviker…I eftermiddags stod det tältkåtauppsättning på schemat. Alltid lika hatat projekt. Nu har vi gjort det tillsammans med Sten och Mariline hur många gånger som helst. Vi kommer aldrig ihåg. Det fattas någon stång som vi ska fixa…nästa sommar. Så kommer vintern och den där jäkla kåtan ska upp.
Där står vi med stänger, snöspadar, tältduk, eldplats, snören och samma fråga som alltid. ’Hur va det vi bruka göra?’ Svaret är enkelt. Vi brukar inte göra nått. Varje år uppfinns hjulet igen. Vi e proffs och behöver inga instruktioner. Vi löser problemet.
Kåtan kom i alla fall upp. Den blev väldigt stor i år. Jo, storleken varierar mellan åren. Måste bero på luftfuktighet, kyla och hur duken och stängerna som tydligen expanderar eller drar ihop sig eller nått sånt. Vi ska höra med Tentipi om de vill använda vår exemplariska kåta för modellfotografering. Som vanligt är VI alltid snygga…
