Att jag har ett underbart jobb behöver jag inte betvivla. Att få arbeta med hundar som teamworkar med mig är helt underbart. Att få möta alla dessa människor från hela världen är otroligt givande. Att jag får färdas i denna natur. Korta dagar men ett fantastiskt ljus. Europas sista ödemark.
Tälten blev det dyraste. Här får gästerna bo i klassiska Hillebergtält av modellen Nammatj 3GT. Detta är ett tält som vi använt mycket under närmare 15 år. Som baslägertält och för mig som guide så blir det ett Saitaris 4 med GT absid. Detta kommer att bli gruppens samlingstält, matrestaurang och nattetid min sovplats. Alla tält har beställts med påsydda snömattor.
Som liggunderlag hittade vi ett klipp och köpte Expeds Downmat 5L. Addnature hade dessa på sin sida för kraftigt rabatterade grejer. Då dessa endast kostade 600kr/styck (normalt en bit över tusenlappen) så passade vi på. Liggunderlaget har dessutom inte den inbyggda pumpen som kan krångla utan varje liggunderlag levereras med en liten extern minipump.
Sovsäckarna fick bli en robust tråkigt millitärgrön Carintia Defence 6. Dessa väger ca 2,8kg med en extremtemp på -40C. Med en prislapp på närmare 2000kr hos Fältbutiken så får man med andra ord mycket sovsäck för pengarna. Blixtlås, yttertyg, packsäck osv är byggt för tuff användning.
Jag återkommer efter säsongen med utförligare tester på dessa prylar. Just nu är de nya, oanvända och då kan man egentligen inte säga någonting alls.
Laponia är ett världsarvsområde sedan 1996. För detta världsarvsområde har man upprättat en förvaltningsplan samt en lokal förvaltningsorganisation. Det innebär att besluten har flyttats närmare oss som bor och är verksamma i området.
Vi ser årligen ett stort antal firmor som bedriver verksamhet i området utan tillstånd. De jag har mest koll på är slädhundsföretag. Lokala som utländska som far in med sina grupper. När dessa blir tagna av naturbevakare så är det alltid ’kompisgäng’. Det är dessa firmor och guider som vi skall tacka för att vi fått ett permanent draghundsförbud inom Laponia. Nu gäller detta att även alla privatpersoner som vill dit och färdas med sin draghund måste söka tillstånd. Det är mycket tråkigt att detta drabbar privatpersoner som vill färdas inom Sarek, Padjelanta, Muddus och Stora Sjöfallets nationalperker med hundspann.
Idag har jag färdigställt vår 15 sidiga ansökan till Länsstyrelsen för att få förlängt tillstånd för våra kommersiella turer inom Laponia. För övrigt så är nationalparker till för att bevara naturen i ursprungligt skick. Jag tycker då att det är fullt rimligt att man ställer krav på de aktörer som skall vara där och arbeta kommersiellt. Nu är jag glad att ett stycke pappersjobb är bakom mig och siktet är istället inställt på lite arbete i hundgården.
Inatt hade jag duschat klart klockan 02.30 efter middag och ett sent träningspass med hundarna. Då började vattenpumpen att låta skumt. Mycket riktigt så var brunnen tom. Grundvattnet är extremt lågt i år så det borde ju inte varit helt svårt att räkna ut. Bara att stänga pumpen och varmvattenberedaren. Sedan sova. Dröma om ett lägenhetsliv med vaktmästare som fixar allt.
Idag har halva dagen gått till att fixa vatten till hundarna från sjön. Köpa en ny vattenpump då den gamla var trasig. Dra elkablar och vattenslangar som inte ska hinna frysa. Så nu tuffar iallafall pumpen och vår brunn fylls åter med vatten från sjön. Ordningen i det romantiska torparlivet är återställd och kvar på göra listan står att köra två hundspann. Blir en sen natt till verkar det som…
Nu har vi ett par fina veckor med hundträning framför oss. Vi kan färdas långa sträckor. Bara jobba med hundarna för att få dem i ordning inför de kommande jobben och tävlingarna. I början av december börjar gästerna komma och det skall bli kul att träffa folk från när och fjärran.
