Browsed by
Etikett: Arbete

Långa dagar i Lappland

Långa dagar i Lappland

Långa_dagar_lappland_1
Karins hundar vilar under lunchpausen. Exakt så som riktiga arbetshundar skall göra. Koppla av!
Med skotrarna färdades vi idag västerut. Målet var främst att vi skulle fixa etrt spår över Purkijaure som är en grund sjö med märkliga strömmar. I år kom vi på att vi skulle testa en ny väg. En 200m överfart istället för som vanligt 1-2 kilometer. Dock så innebar den kortare sträckan rakt över en älvmynning och där är ju isarna som de är.

Allt gick bra och vi träffade även Juha och Karin som kör hundspann i grannbyn. Karin var ute med en engelsk familj på lunchtur. Det slår mig hur mycket gäster som vi alla hundspannsföretag i Jokkmokk kör. Det är inte en grupp här och där utan en strid ström med besökare som bara tycks växa från år till år. Tillsammans med Juha trampade vi sedan upp en bit av deras spårsystem längs Pärlälven.

Nu är det kväll och Stina drog just av gården med ett hundspann. Jag skall också ut med ett spann på en kortare tvåmilstur. Sedan mocka och mata hundarna. Dagarna vill som bli ganska långa men väldigt trevliga!

Långa_dagar_lappland_2
Juha provborrar isen med en skruvdragare för att se tjocklek och kvalité.

Långa_dagar_lappland_3
Stina och Juha in action med att röja bort snötyngda träd över Karatsleden.

Långa_dagar_lappland_4
Stina på hemväg mot middag och träning av hundspann.

Nu kom kylan

Nu kom kylan

Kyliga_dagar_1
Solen orkar sig inte riktigt upp över horisonten.
Häromdagen började termometern åter att röra sig hastigt nedåt. Den stannade till först ned mot -28C vilket nyper lite så här från början av vintern. Hundarna springer som tok och är överlyckliga för att det äntligen har blivit okej arbetstemperatur.

Solen vill som inte riktigt komma sig upp över horisonten i söder och man måste upp nått högre berg om man skall få se solen. Men det är bara att hålla sig lugn. I Februari är solen åter och i Juni blir man tokig för att den aldrig vill gå ned. Det är som ganska distinkta årstider här uppe. Ljuset som vi har är däremot så vackert att man kan som inte se nog. Gulrosa till blågrön är himlen och molnen. Det ser nästan ut som att någon har varit och mixtrat med ljuset i photoshop men så inser man att det är verklighet.

Kyliga_dagar_4
Gäster från Australien och Nederländerna har tagit sig till Jokkmokk och de vill åka hundspann oavsett temperatur.

Kyliga_dagar_5
Kalla fingrar och fotograferande.

Kyliga_dagar_6
Flippa tycker att vi bör gå in i värmen…

Kyliga_dagar_7
Perfekt arbetstemp för våra Siberian Huskies.

Kyliga_dagar_3
Korv och fläsk som grillas luktar utan minsta tvekan gott. Här är det Working Husky Ölina som anser att husse är snål.

Kyliga_dagar_2
Soluppgång och solnedgång sker i det närmaste samtidigt…

Vardagsarbete

Vardagsarbete

Vardagsarbete_1
Fredag mitt på dagen och jag buskar lederna. Där de korsar vatten märker vi oftast ut dem. Detta sparar oss massor av tjorv då spåren senare är helt översnöade och vi kommer med skotrarna och de tunga spårsladdarna. Hamnar man bredvid leden är det inte allt för sällan en del vatten där och fastkörningen blir ett faktum.
Nu känns det som att vi har en helt vanlig vardagsvecka framför oss. Inga specialuppdrag eller annat speciellt. Om allt går i lås så kommer vi att hinna fixa vårt spårsystem färdigt och träna hundarna en del. Det finns även en hel del saker i e-posten som måste tas om hand om. En vecka lugn innan jul och nyårskaoset brakar lös. Då blir det körning så att vi kommer få känna att vi lever vill jag lova. Givetvis kommer det antingen 70cm snö eller blir -45C som grädde på moset eller varför inte både och?

Under de två sista dagarna har jag hunnit buska några sträckningar av våra leder samt kört något kortare jobb och tränat unghundar. En ganska lugn och harmonisk tillvaro med andra ord.

Vardagsarbete_2
Fredagskväll och Stina förbereder den havererade skotern för bärgning hem till kenneln.

Vardagsarbete_3
Lördag mitt på dagen och vi är startklara med en grupp efter en kortare fikapaus.

Vardagsarbete_4
Lördagskväll och jag är på hemfärd efter vedkörning ut till vår tältcamp. Är man ute mycket så får man även se mycket.

Lite hektisk tillvaro

Lite hektisk tillvaro

Hektiskt_liv_1
Små vattendrag tycks flöda och vi får lösa problemet med överfarter på lite olika sätt. Kommer bara skotrarna över så är hundspannen ett betydligt minder problem.
Under den senaste veckan har livet varit minst sagt lite hektiskt. Förra veckan återcertifierade jag mig som Wilderness First Responder. Det är en amerikansk vildmarkssjukvårdsutbildning som används av amerikanska räddningstjänsten. Jag har skrivit om den utbildningen tidigare och kan varmt rekommendera er att gå om ni får möjligheten! Certifieringen gick över förväntan. 90% rätt på provet och man behövde endast 70%. Det praktiska testet gick även det superbra och instruktören som testade mig sa att det var en av de bättre testerna han sett på länge. Snacka om att jag är stolt!

I skogen trampar vi febrilt upp våra hundspår för till veckan som kommer går jag ut på en fyradagarstur med en liten grupp. Hemma i huset är den murade skorstenen nedknackad och vi håller på att bygga upp för en ny vedeldad köksspis med tillhörande skorsten. Här är min pappa guld värd och driver på en hel del.
Samtidigt som allt detta händer rasade vår internet uppkoppling och då passar vi på att byta till fiberbredband vilket tycks vara lättare sagt än gjort. Om man väl får det att fungera så lär det visst vara såpass snabbt att man kommer att behöva säkerhetsbälte och hjälm då man skall vara på internet.

Hektiskt_liv_3
Här har vi snart bärgat min skoter från ett myrhål.

Hektiskt_liv_2
Numera kör Stina garanterat skoter bättre än många infödda norrlänningar. Hur det var när hon flyttade hit kan jag berätta någon annan gång…

Hektiskt_liv_4
Vi hade en gång en vedspis… Nu är även hela murstocken nedknackad och ivägkörd. Här är pappa och Stina in action.

Hektiskt_liv_5
Under sjukvårdsutbildningen övade vi en hel del på nack- och ryggradsskador. Här förbereds en flytt av en ’patient’ med misstänkt ryggskada. Under denna utbildning utgår man från en ’vildmarkssituation’ där man har långt till hjälp och dessutom är utsatta för en miljöpåverkan i form av väder, grupp, utrustning som kanske saknas m.m. En situation där man gör mesta möjliga utifrån rådande situation.

Temperaturen börjar droppa

Temperaturen börjar droppa

Tempen_droppar_3
Stina med sin älsklingsmaskin. En Lynx st 600. Bredbandad maskin som går fram som en stridsvagn.
Äntligen börjar termometern att röra sig nedåt. Senaste natten hade vi -21C. För oss är detta otroligt viktigt med tanke på de passager över vattendrag, myrar och sjöar som vi skall över.

Första gångerna när tempen går under -20C brukar det kännas lite småkärvt. Efter någon timme så har man vänjt sig hyfsat. Efter några dagar märker man det knappt. Nästa steg kommer runt -40C. Då börjar det bli kärvare och man måste börja tänka sig för. Inte fara ut utan riktigt bra kläder. Undvika att köra med bilar eller skotrar. Maskinerna är det som börjar tjorva. Är man bara ute på tur så är problemen betydligt mindre.

Vi har iallafall trampat lite spår igen. Nu kan vi börja köra släde. Det är inte de bästa förhållandena för att bromsa och ankra så vi kommer att köra med småspann tills vi känner att disciplinen på hundarna sitter. De skall stanna för att vi kommenderar stanna. Inte för att vi trampar på bromsen. Imorgon blir det rock’n roll!

Tempen_droppar_4
Min ’tunna-isar-maskin’. En Lynx 5900 från 1983. Lätt och billig. Sjunker den så går vi inte i ekonomisk konkurs. Detta är utan tvekan mycket skoter för pengarna!

Tempen_droppar_1
Våran assistent Flippa som är med överallt. Ibland springer hon, ibland åker hon skoter och ibland vet man inte alls vart hon är…

Tempen_droppar_5
Stina hittar man även på Instagram under användarnamnet: Husystina.

Tempen_droppar_2
Efter körning på blöta isar måste man rensa skotern om inte allt skall frysa ihop till en isklump.