Under helgen som gått fick jag förmånen att tillbringa i Saltoluokta med systersonen Alvar. Direkt efter fredagensskola studsade vi in i bilen och styrde kosan mot båtbryggan i Kebnats. Väl framme har vi haft fullt upp med att äta, slå upp tält, läsa, äta godis, rädda larver som ligger på stigen, fotografera, vandra, snacka med folk och mycket annat.

Vår vandring sträckte sig upp mot Lulep Gierkav. Från morgonen låg dimman tät över toppen. Allt eftersom dagen gick, klarnade det upp och mitt på dagen värmde solen gott från en klart blå himmel. Fikapauserna blev angenäma och luften var skönt klar att andas. Man kan nästan känna hur lungorna rensas av den klara kalla höstluften.

Alvar har underhållit mig och jag har underhållit honom. Samtalen har omväxlande varit tämligen djupa och omväxlande retsamma. Det ryms riktigt kloka funderingar hos en åttaåring. Vi har också hunnit med att hälsa på personalen på fjällstationen vilket alltid är roligt och trevligt. Nu längtar både Alvar och jag till nästa äventyr ut i vida fjällvärlden. Tiden går fort och snart är det kanske han som hjälper morbror Matti ut på fjället.