Med hundspann i Sareks utkanter
En av gästerna, Jan, var nu med på sin andra veckotur på raken denna säsong. Nu är han tyvärr på väg hem mot arbete och det vanliga livet. En del av gästerna som kommer är nöjda då de fått en fjällvecka. Andra gäster, som Jan, märker man har förlorat en bit av sitt hjärta till Lappland, hundarna och livet här ute i markerna. Det är roligt att möta alla dessa olika människor. Tänk er tex reaktionerna hos en amerikansk kille, som bor i Thailand och Vietnam med den vattenkvaliten de har där, som är helt såld på vårt kalla och friska vattnet som vi gratis dricker direkt från sjöarna och bäckarna här i norr. Ni skulle sett hans reaktioner när vi träffade en Lulebo som har med sig kolsyrat vatten på plastflaska.
Vädret är ett ständigt samtalsämne längs leder och i stugorna. Det livet man lever här ute påverkas direkt av vädersituationen. Just i år har vi haft kallt och en hel del snö. Som det ser ut är kallkällor och bäckar inte riktigt frysta så man måste vara vaksam då man kör utanför lederna. Plötsligt kan det finnas en öppen jåkk eller nått annat blött under den vita ytan som bara är täckt av fluffsnö. Isarna tycks inte heller vara lika bra som förra vintern.
Hundarna fungerar riktigt bra. Hemma på kenneln har vi en magsjuka som går. Jag behöver egentligen byta ut några hundar till nästa vecka. Hur gör man? Kommer jag att få magsjukan oavsett hur jag gör eller skall jag isolera mig här med mitt gäng tills det är över? Hittills har magsjukan slagit hårdast mot de yngre hundarna som blir klena under ett dygn. Samtidigt så har jag ett par hundar här som verkligen behöver en veckas vila hemma på kenneln. Själv så känner jag mig i riktigt bra fysisk form för att vara såpass tidigt på säsongen. Nu hoppas jag på att slippa förkylningar och influenser för det är saker som verkligen gör mitt liv här ute tungjobbat.