Så hamnade man däckad igen. Värk i kroppen, ont i lungorna, lederna känns som de skall rämna, ont i halsen och feberfrossa omväxlande med värsta svettatackerna! Man kan verkligen känna sig ynklig.

Denna gång är jag lyckligt lottad. Ligger inte långt ute på fjället, kan med gott samvete bädda ner mig i soffan och bara vara. Vist skall hundarna ha mat och vist är det nån tur som bara måste köras men i stort så har jag kunnat vila. Då kan jag tom njuta av situationen. Då finns det ingen anledning till att känna sig onyttig. Man har rätt att bara goa ner sig under yllefilten och känna hur muskler, leder och tom huden smärtar på ett ganska skönt sätt. Då när jag vet att detta är övergående.

När vi ojar oss för våra småkrämpor så ska vi sätta det i perspektiv. Det handlar inte om cancer, depressioner som gör att man vill få slut på livet, förlorade barn, förlorad syn/hörsel, konstant och ständig smärta och allt annat man kan drabbas av. Det handlar om en liten flunsa. En flunsa som värsta fall biter sig kvar nån vecka. Nä, gott folk. Sätt ert lidande i perspektiv här i livet och var glad för varje dag det bara handlar om en sketen influensa!