Landade igår på Saltoluokta fjällstation. Det känns som vanligt som att komma hem. Stället andas lugn på nått vis. Här kommer Janne tillsammans med mig att hålla i Singel i Salto. Även det ett arrangemang som pågått under en längre tid.

Det är ju ingen dejtingvecka precis men saker händer ibland. Fick för någon vecka sedan höra från ett par som var gäster här för åtta år sedan. De träffades här. Nu är de gifta och har just fått ett barn! Men såna historier hör man om lite här och var i fjällen. Stugvärdar som träffat en gäst, personal på fjällstationen som finner varandra, båtföraren som träffar en vandrare osv. Listan kan bli lång.

På hemmafronten hade två hundar rymt. Stina och vänner till oss har letat dem under några timmar. Tillslut hittades de mycket trötta. Zoya var mycket svullen över nosen så antagligen har hon blivit biten av en huggorm. Hon sattes på cortison direkt och idag kör Stina med henne till veterinären för att ta några prover. Annars så är allt bra med dem. Man hinner ju alltid bli rädd att de skall fara ut på vägen och orsaka att någon kör åt helsike med bilen eller att de ska ställa till med något. Men givetvis är man ju också rädd att de skall skada sig på något vis.