I Onsdags var Stina till Lapplands Djurklinik i Gällivare. Med sig hade hon två hundar. Rikos, en av hennes vassaste ledarhundar som plötsligt blev väldigt trött efter bara 14km. Kunde det vara vaccinet eller något annat? Blodvärden, lungor och hjärta kollas och allt är helt normalt. Alltså friskförklarad och Stina blev lugnare. Nu ska han ut i spannet igen och så får vi se vad som händer.

Den andra hunden som följde var Unna. Vi hade upptäckt att min första bedömning av hennes skärsår i tassen var fel. Det behövdes sys. När såret var nytt syntes det helt enkelt inte lika väl som efter ett par dagar. Annars var såret i bra skick. Unna är även det en av Stinas bättre ledarhundar så nu hoppas vi att det går bra. Stygnen ska sitta 12 dagar så det blir ett träningsuppehåll på henne.

Torsdag och min tur att lasta fyra hundar i bilen och styrda mot Gällivare. Vi har nämligen fått bedömningen kronisk bronkit på Maja för något år sedan men att det inte skall vara genetiskt. Nu har hundar som är släkt till henne uppvisat samma kraxande. Avföringsprov är taget för att utesluta lungmask. Inget onormalt hördes på lungljud/andning. Så nu väntar vi på svar från bakterieodlingar från dessa fyra hundars svalgprover.

Det vi vill ha svar på är egentligen om det är behandlingsbart. Den medicinering som Maja fått tidigare var cortison (prednosol) i ganska låga doser under en relativt kort period. Det gäller några riktigt bra hundar som Masi, Maja, Pelle och ToRock. Kraxandet har kommit i samband med kennelhosta och därefter inte riktigt gett med sig. Uppföljning kommer när vi vet mer.