Ibland blir man ledsen på sig själv. En av mina hundar, Rosa, började bete sig konstigt i spannet bara några minuter efter start. Hon ville inte riktigt gå fullt och tjorvade med att hon skulle bajsa. Jag har fått hålla igen och köra försiktigt utför och istället själv arbeta som ett tok uppför. Rosa som första dagen gick så jättebra.

Under den första delen hade jag långsammare fart än första dagen enligt min GPS. Jag försökte hela tiden se något men slutsatsen blev att hon hade diare och därför inte ville gå fullt.

Nu ikväll släppte jag henne lös och gick lite. Då ser jag direkt att hon ömmar i en av sina bogar. Antagligen överansträngde hon sig dag 1 och därför blivit öm. Jag är otroligt besviken på mig själv för att jag inte har sett det. Stina har liknande problem med sin Ulva men hon har nog överansträngt sig idag.

Nu ikväll är alla hundar grundligt kontrollerade. Alla har dessutom ätit bra. Rosa och Ulva blir sjukskrivna tills de är okej.

Det man ska lära sig från detta är att underskatta aldrig vikten av att vara med dina hundar. Kläm på dem, krama dom, klappa dom, ta i dom osv. Lär dig se vad som är normalt och reagera på det onormala! Ta aldrig förgivet att alla hundar är okej.

Resultatmässigt tappade jag ytterligare 30 sekunder så nu har jag 49 sekunder fram till Jenki som imorgon startar ut 2 minuter före mig. I princip så behöver jag bara köra i kapp och ligga bakom in till mål. Enkelt va! Stina har 45 sekunder fram till mig. Allt kan fortfarande hände. Stina och jag kommer att starta med 7 hundar var och Jenki är nere på 6 hundar. Stina och jag är lättare men Jenki är vass på dessa race! Bakom oss kommer fler spann som väntar på våra eventuella misstag och en chans att trycka ifrån. Helt klart spännande!