På andra sidan nätet stod 6 stora vargar med sänkta huvuden och tittade på oss. Svansarna vaggade från sida till sida. Öronen spelade och om det hade varit en hund hade jag inte tvekat på att de var nyfikna och glada för ett besök. Med lite puls fick vi sedan kliva in till de 50kg tunga djuren.

Vargarna som man får besöka är uppfödda mednappflaska så deras beteende är inte normalt. De vill bli kliade och är nyfikna på besökarna. Egentligen så är de väldigt lik en hundflock bara det att de är mycket artigare än många sällskapshundar. De hoppar inte, de skäller inte utan de beter sig snyggt och fint som en välartig hund. Denna flock bodde i ett hägn på 4000 kvadratmeter.

Att träffa varg såhär var klart intressant och kan rekommenderas. Jag tror att djurparkerna, som Kolmården, rätt använda kan nyttjas till att ge människor en känsla för djur och natur. Människor som idag lever avskilt från det naturliga. När det sedan gäller varg så fyller besök i hägn dessutom en viktig roll för att mildra ett ogrundat varghat. Men man ska tänka på att det är ett surrogat till mer riktiga naturupplevelser.

De få gånger som jag har sett vargspår i Jokkmokksfjällen har det alltid varit med glädje. Både för mig och mina gäster. Om vi sedan skall tillåta varg inom renskötselområdet är däremot en helt annan fråga. I detta fall är det mycket viktigt att förstå problematiken för renskötseln. En varg i närheten av en renhjord kan omöjliggöra samlingsarbetet då renarna inte vill gå i flock om det finns varg i närheten. Det absurda varghatet från hobbyjägare och fårskötare i Värmland kan inte jämföras med renskötarnas problem då de får en varg i sitt betesområde anser jag!