Lite drygt fyra år sedan fick jag förmånen att köpa en liten Border Collie tik av Karin på Jowiks kennel. Jag förhördes noggrant om hur mitt liv var, min hundvana, ambitioner med hunden osv. Precis så som jag vill att en uppfödare skall göra. ’Du får den med mest energi!’ sa Karin tillslut och valde ut Flippa till mig.

Värsta hunden i mitt liv är utan tvekan Flippa. Jag aktiverade henne, hon blev trött… en stund och sedan kom hon och undrade vad vi nu skulle hitta på! Hon var redan från 8 veckan med mig exakt överallt. Fjällvandringar till stadsbesök i Luleå.

’Fåren, husse… Fåren…jag fixar dem!’ lyser det ur hennes ögon då vi vallar. Under två somrar har vi till och med haft egna får på gården just för att träna vallning men även för köttets skull. På ett vallhundsprov förra hösten som vi inte riktigt genomförde enligt regelboken så kommenterade domaren efteråt: ’Jahaa…du Matti… Du har en duktig hund och hade du bara hållit käften så skulle hon nog fixat det där riktigt bra!’

På vintern är hon med när vi trampar spår med skotern, hon är med då vi kör hundspann, hon sover i min sovsäck, hon är med på fjällstationerna och formligen älskar barn och annat smått. Alltid redo för nya äventyr! Är hon trött är hon go och mysig. Är hon utvilad eller uttråkad så har man ett monster. Snacka om att denna hund har gett både glädje, sällskap och tandgnissel…
Om jag ångrar mig?
Inte en sekund!
Om jag ska skaffa en ny Border Collie efter Flippa?
Det undrar jag också ibland!