Sista biten från Sitojaure igenom Autsvagge ner till Saltoluokta fjällstation körde vi i strålande väder.Nu rullar allt i ett rasande tempo. Köra hund, packa slädar, flytta mellan olika ställen so Jokkmokk till Salto och sedan hem en sväng innan det bär iväg till Salto igen… Köra norrut och lite västerut men även söder o öster…eller vart det nu var vi skulle?!
Just nu är jag hemma en natt mellan en tvådagars och en fyradagars. En natt i egen säng och lite knappande på en dator förutom dessa matlåder, kökslåder, väskor hit och dit som ska in från slädarna. Gås igenom och sedan ut snarast möjligt.
Turen från Jokkmokk upp till Saltoluokta gick kanonbra förutom att det blev lite varmt. Genomslag och småblöta sjöar. Men väder hör ju till det normala. Ibland kallt och ibland varmt. Det är fullkomligt normalt med onormalt väder. Denna gång ledde det till en liten omväg över ett fjäll istället för att köra 20km på en vattensjuk sjö.
Det har även blivit en tvådagarstur här nere i Jokkmokk som jag avslutade idag. Imorgon styr vi spannen ut på en fyradagarstur. Därefter blir det fjällen för hela slanten under några veckor. Jag skall verkligen passa på att njuta av skogslandets fördelar.
Bilderna i detta inlägg är från turen Crossing Lapland mellan Jokkmokk och Saltoluokta. Fikapaus i den fjällnära granskogen söder om Aktse presic i Sareks nationalparks utkant. Tatasjöarna norr om Kvikkjokk. I bakgrunden syns Tarrakaisefjällen. Working Husky Umiak är en hund som växer ju mer han är ute på långturer. Uppför får man jobba endel för att hjälpa hundarna med de lastade slädarna. Norr om Årrenjarka Fjällby. Jowiks Flippa gjorde minst 200km denna vecka. Fast egentligen kanske det dubbla. Bakom, framför, på sidan osv som den snurriga lilla borde collie hon är. Vattenhämtning. Denna gång i en liten öppen älv.
Mulet, snö i luften och allt går i blå-grått.Här kommer några bilder från tvådagarsturen som jag varit ute på. Ganska mycket vardag egentligen. Trevliga gäster, hundar som arbetar, mysigt i kojan med god mat, fika med eld varje lunch, snö, några älgar och renar, färska rävspår osv. Som sagt ganska mycket vardag men en trevlig sådan!
Hilima från Finland är snart året. Hon har fått en bra inskolning med flera kortare övernattningsturer redan under sitt första levnadsår. Älg på spåret igen. Snödjupet blir allt större och vi ser hur älgarna allt mer följer våra spår istället för att enbart korsa dem. Våra hundar får mycket social kontakt med våra gäster. Det är så trevligt att se hur hundarna blir ompysslade och att de inte enbart ses som en frän leksak. När mörkret sänker sig ute tänds ljus och gaslampor. Te kokas och ofta fikas det en hel del. Rambo och Rosa är färdiga för att leda karavanen hemåt mot kenneln. Väl hemma skall hundar och utrustning tas om hand. Den tyngsta biten är allt packande mellan turerna. Själva turerna i sig är bara roliga. Torka och tvätta sovsäckar o kläder, diska grytor, packa ihop och packa upp matlådor… Det är allt från upphetsande!
Skönt att sitta ner och ta en fika.Slutet av förra året blev så att säga väldigt intressant. Med en fransk familj skulle jag köra ut till en koja där vi skulle ligga två nätter. Värme och blötsnö gav oss tunga spår men Stina tog all hundmat, matlåder och annat tungt på en skoterkälke. Hon skulle spåra de 35km ut till kojan så att vi och hundarna skulle få lite lättare.
När mörkret sänker sig och vi stannar till för en sen lunch ringer min mobil. Det är Stina som står mitt i skogen med en skoter som inte vill gå. Växellådan var ur funktion. Nu måste hon också komma hem på nått vis och vi saknar spår sista milen till kojan. Nilas, som är född med motorolja istället för blod åker ut och bärgar Stina med skotern. Sånt blir man tacksamt glad över!
När vi kommer fram till den kvarlämnade skoterkälken upphör spåret och vi måste lasta slädarna. Lilla Chicks, en av våra hundar, har redan kastat in handuken och sitter i en av slädarna. Vi lastar det vi behöver i slädarna och sedan börjar eländet. Mitt 6-spann orkar inte rubba släden så den sista milen får vi springa och knuffa allt framåt. Det isar under slädarna, snö packas i bromsarna och ingenting går lätt. Ett tag trodde jag att vi skulle få stanna i skogen.
Vi kommer fram till kojan och familjen är muntra och glada om än trötta. Pappan som sa att han var trött redan efter 9 kilometer! Såna här upplevelser vill jag vanligtvis skona mina gäster ifrån men det blir ibland äventyr på riktigt. De var glada och förflyttade sina egna gränser avsevärt mycket framåt. Nu vet de hur det är att vara trött på riktigt! Själv så ser jag fram emot Femundlöpet för då har jag bara ansvar för mig själv.
Chicks kom igång och gick resten av turen utan större problem. Resten av turen förflöt riktigt bra förutom att en av gästerna trillade igenom isen i ett gamalt vattenhål, jag höll knappt på att få eld under en lunch då det bara fanns surgran att elda och lite annat smått och gott. Snökristallerna var som små nålar. Kommer inte ihåg att jag sett det förut. Flippa ockuperar gärna min sovsäck. Under denna tur körde hon iväg en älg från spåret. Spannen görs startklara.
OBS! Detta är bara en kort snutt. Kolla hela filmen i länken nedan och se hur han behandlar renarna. Nu snackar vi sjuk TV!
Har ni sett Bear Grylls? Han utger sig för att vara någon typ av överlevnadsexpert och gör det i TV med Discovery Chanel. Det är avsnitt från Afrika, Arctic Circle osv. Han försöker överleva ute i naturen med någon kniv och lite andra skumma prylar.
När jag sett ett avsnitt om Arctic Circle så kan jag bara konstatera att det är riktig skit och hur i hela fridens namn kan man ens få göra något sådant? Dålig respekt för naturen, dåligt friluftsvett, dåligt på alla möjliga sätt faktiskt! En adrenalinstin galen sinnessjuk snubbe som löper amok med ett filmteam bakom sig är vad jag skulle klassa det som.
Vill ni bli riktigt upprörd så ta en titt på avsnittet när han är på Överlevnad i Arctic Circle. Sen håller ni nog med om att Bear Grylls är en idiot som förmedlar en helt felaktig bild av friluftsliv!
Här är en film från Finnmarkslöpet 2012 med Nina Skramstad. Den är gjord tillsammans med Bergans som är en av Ninas sponsorer. Det är roligt att se hur en del sponsorer förstår marknadsföringsvärde i slädhundsporten. I Norge är dessutom dessa långlopp så pass stora att norsk TV har dagliga sändningar från tävlingarna. När kommer vi dit i Sverige?
