Istället får vi njuta vidare av vintern. Stina har packat för en tvådagarstur med övernattning i ett kamintält. Det skall bli fortsatt kallt. Själv så packar jag inför Femundlöpet. Tränar hundar och försöker att strukturera upp allt inför tävlingen.
I morse kom Sten till vår sena frukost och drack kaffe. Därefter dök Björn upp till lunchen. Sedan kom Aron förbi när vi åt middag. Vem har sagt att livet i Lappland är ensamt och isolerat?
Ligger nu förkyld nedbäddad i soffan. Kollar en hel del på nätet och hittar en del bra filmer som olika människor har lagt ut. Det finns en kille som heter Peter Persson som driver en friluftsblogg med namnet In i Vildmarken. 2011 gjorde han en soloexpedition till Kanada. Han filmade själv och har sedan lagt ut allt som 6 stycken avsnitt plus en trailer på youtube.
I Expedition Kanada 2011 bjuder Peter på sig själv. Han beskriver sina rädslor, visar sin glädje. Koka nu en panna te, bädda ner dig i soffan, sätt på filmen och upplev en sommarfärd igenom Kanadas vildmark.
I höstas när hästarna skulle flyttas hem från Saltoluokta fjällstation så var Stina med och red över fjället till Kuorpak. Närmare bestämt strax öster om Sareksnationalpark. En fjälltur på ca 5 mil. Det var 5 stycken mycket nöjda ryttare som vi mötte i Kuorpak sent en höstkväll för vidare biltransport hem till Jokkmokk.
Vájal Rine in Lapland kör nu turer mindre än en kilometer från vår kennel. Ibland får vi frågan om det inte konkurerar om våra kunder. Svaret är ja, kanske lite men och? Dessutom så i det stora hela så får vi dragkraft till området vilket gynnar oss mycket mer. Det gynnar oss som enskillt företag och det gynnar bygden. Att sätta Jokkmokk på kartan som en Lapplandsdestination är vår stora utmaning. Att vi blir fler företag inom besöksnäringen i Jokkmokk är med andra ord mer än välkommet! Speciellt när det är seriösa satsningar som Vájal Ride in Sapmis ridturer!
Hur som helst så är det tur att vi har så mycket hundar som sysselsätter Stina. Annars är jag ganska säker på att ’någon’ skulle investerat i ett antal hästar även hit till vår lilla gård. Själv så jobbar jag ju på min image som hästrädd så det känns bättre med hundar för min del. Alla bilderna har Stina tagit under ridturen från Saltoluokta till Kuorpak hösten 2013.
Stockholm är utan tvekan en annan del av Sverige. Folk där nere pratar och låter och är ju precis som i TV serien Solsidan(…men vem är Ove?). Folk där nere skrattar och tycker att vi är som i Pistvakt och i filmerna Jägarna.
Vi har givetvis träffat folk vi känner och bekanta till våra bekanta. Vi har också tvingats köra förbi många vi gärna skulle svängt in och fikat hos.Tyvärr. Jag gärna chansen att snacka med ’locals’ på affärer, restauranger, klättrare efter Sörmlandsleden, under väntan på färjan, bensinmacken osv. Däremot så var det ett gäng motorcykelkillar som det stod Bandidos på som Stina avrådde mig från att snacka med. Jag som tycker att det är så spännande att få en inblick i andra människors liv och sätt att leva.
Hundabstinensen blir ju ett faktum efter några dagar från kenneln. Som tur var gjorde vi en resa till Jocke och Josefin där vi fick hälsa på Vega och Xsam som kommer från oss. Där fanns det fästingar vill jag lova. Små otrevliga kryp som man helst slipper.
Under dagen blev det en fisketur med systersonen. Kanoten lastad med fiskeutrustning, en banan, paddlar och flytvästarna på. Gammelgäddor och abborrar var målet. ’Nä, Matti.’ Säger han plötsligt. Tre år gammal så insåg han att vi inte skulle få någon fisk. ’Vi ska välja gul, det är min favoritfärg.’ Kommer det helt naturligt från den lilla fiskaren. Stolt böjer han sig fram över dragasken. Greppar en gul jigg som jag inte kommit överense med. ’Matti, den här ska vi fiska med i vassen så får vi abborre!’ Han är hur säker som helst. ’Nä, i vassen är nog gammelgäddan.’ Påpekar jag lite försiktigt. Vill ju att grabben inte ska bli besviken. ’Du kastar. Jag vevar.’ Kommer det snabbt. Jag gör som han beordrat. Det är bra att barn vet vad de vill tänker jag. Kastar ut den lilla fula jiggen in i vassen. Räcker över spöet och förbereder mig på att paddla dit och ta loss ett bottennapp. ’NAPP…Jag har napp’ kommer det från den lilla fiskaren. Mycket riktigt så sitter det en liten abborre på kroken.
