Okända fjäll 2013

Tanken slår mig väldigt ofta hur mycket hemma jag känner mig där ute. Naturen känns inte ogästvänlig på något vis. Som människa är man ju en del av den. Ganska otroligt egentligen att man kan leva som jag får göra just nu.
Bilfärden hem från Kiruna igår var också underbar. 220km Lapplandsväg framför sig. Bra musik. Stanna på några ställen, dricka kaffe och utbyta tankar. Sedan köra vidare. Låta tankarna vandra runt. Se solen gå ner. Mer musik och bromsa in så att man inte tappar styrlappen ifall blåbilen kommer. Livet leker!











