Browsed by
Etikett: Materialval

Primus EtaPower grytor testade

Primus EtaPower grytor testade

Primus_eta_power_4
Primus Eta Power grytorna och en stekpanna. Stekpannan varken har eller behöver flänsarna.
Förra sommaren köpte vi in ett gäng nya grytor från Primus. Vi fastnade då för att testa dessa EtaPower pots. En gryta med en värmeväxlar fläns i botten. Givetvis var jag mycket skeptisk till att de verkligen skulle göra någon egentlig skillnad.

Primus har verkligen lyckats med konceptet! Läste någonstans att man kan spara ca 30% av bränslet. Jag har inte gjort några vetenskapliga tester men att man sparar bränsle och tid är ett faktum. Oavsett om köket körs på bensinkök, gaskök eller inne i någon koja på en gasspis. Det går så pass mycket snabbare att jag verkligen har reagerat. Man hinner knappt sörpla i sig första muggen kaffe innan ännu en gryta är färdig. Detta är mycket användbart för oss som kör hundspann och behöver värma och smälta stora mängder vatten till våra hundar.

Nackdelarna med en sådan gryta är att man ska kanske inte sätta den direkt på en eld. Jag har inte testat men jag gissar att dels så kan flänsarna smälta/brinna upp som en torrkokad aluminiumkaffepanna gör (har praktiserat detta med torrkokning tidigare så jag vet). Dessutom så kommer flänsarna att bli rejält sotiga vilket kommer att ge en betydligt försämrad koktid.

En annan nackdel med dessa campinggrytor är att man kan/ska nog inte ställa dem på en vedkamin. Grytans botten kommer ju inte emot plattan utan det blir endast flänsarna som den står på. Dessa två sistnämnda problem är främst för oss som ibland övernattar i kamintält och andra små kojor.

När jag tar en titt på Primus hemsida så ser jag att man idag har försett kastrullerna med fasta handtag. Det är kanonbra då den tamoj som följde med inte är bra. Dessutom skadade den grytorna endel så det var en välkommen förbättring. Man har även förbättrat uppbyggnaden av flänsarna. Det ser ut att vara robustare och kanske även effektivare.

Är du på jakt efter nya friluftsgrytor så kan jag varmt rekommendera dessa. Skall du laga mat över öppen eld får du väl helt enkelt ta med två olika grytor. Men minst en av dessa Eta-power-pots hör hemma i var mans packning.

Primus_eta_power_2
Trots att grytorna transporterats hela säsongen i hundslädarna så är flänsarna i princip oskadade.

Primus_eta_power_3
Tamojen som följde har skadat grytorna endel. Både på insidan men även utanpå. Dessutom så har en av grytorna deformerats lite då jag har öst vatten med den.

Primus_eta_power_1
Stekpannan är mycket trevlig att jobba med. Låsningen av handtaget måste man låsa noggrant.

Pannlampan Lupine Wilma testad

Pannlampan Lupine Wilma testad

Lupine_wilma_1
Lupine Wilmas 2400 lumen i maxläget ÄR kraftigt!
Nu har jag lånat och testat pannlampornas Rolls Royce. Lupine Wilma är som ett billjus på huvudet. Har man väl fått en Wilma på huvudet så vill man inte bli av med den kan jag lova.

Lupine Wilmas ljusstyrka kan justeras så man får den som man själv önskar i olika steg. Jag har inte fördjupat mig desto mer i det. Enligt specifikationerna varierar även batteritiden från 3h/2400lumen upp till 80h/130lumen. Jag har utan problem kunnat jobbat ute 5-8 timmar och då har jag växlat ljusstyrkan lite efter behov. Batteriet förvaras givetvis i en varm ficka nära kroppen.

Pannlampan är mycket gediget byggd. Sladdarna förblir hyffsat mjuka trotts att tempen går ned till -35C. Det är tryckt -40C på sladdarna så de skall vara anpassade för kyla. Den sitter bekvämt på huvudet med det medföljande huvudfästet. Jag har inte testat de olika hjälm och cykelfästena.

Ljusbilden är bred och kraftig på högsta läget. Det jag saknar är att kunna zooma/koncentrera ljuset till en smalare stråle. Lupina Wilma har nämligen en fast ljusbild. När jag kör stora hundspann och vill kolla enskilda hundar eller då jag söker efter reflexer/ledmarkeringar eller vilt efter spåret så vill jag kunna få ljuset koncentrerat till en mindre punkt. Vid skoterkörning är däremot Wilmans breda ljusa kägla mycket behändig då man söker sig fram i skogen. Skoterlysena läggs ofta igen av all pudersnö och ståendes med en kraftig pannlampa som Wilman behöver man inte slå av på takten.

Om jag ska hitta något dåligt med denna skapelse så är det att kontakten mellan batteriet och lampan är grymme trög. Det är för mig omöjligt att med en hand kunna bytta batteri utan att stanna spannet. Man behöver båda händerna. Liksom många andra pannlampor funkar det oftast inte bra med jackornas huvor. Man kan helt enkelt inte dra igen huvan utan att pannlampan dippar nedåt.

Lupine Wilma kostar dock en slant. Närmare bestämt 5000 riksdaler får man pynta upp om man vill ha den i sin ägo. Extra batterier tillkommer med ca 1500-2000kr. Priset gör att vi kommer inte att köpa några sådana fantastiska lampor. Vi kommer hellre att lägga pengarna på tid ute i skogen och på fjället. Annars så är denna lampa helt outstanding och kan verkligen rekommenderas!

Lupine_wilma_2
Det uppladdningsbara batteriet är inget man vill ha hängandes på huvudet. Det är av modell större men håller desto längre.

Lupine_wilma_3
En smart indikator på hur mycket laddning som finns kvar i batteriet. Inget man plockar fram i skogen för att kolla direkt. Men en bra grej då man är hemma och vill se om det är dags att ladda eller inte.

Lupine_wilma_4
Lampkroppen är fästad med ett gummiband av modell o-ring. Detta gör att lampan steglöst kan vinklas. Slittåligt och reparerbart!

Lupine_wilma_5
Kontakten är troligast vattentät och därför såpass trög. Jag skulle hellre uppskatta en mer lättkopplad före vattentäthet.

Lupine_wilma_6
Skall snart lämna tillbaks denna lampa och kommer att sakna den! Känner mig lite som Gollum i sagan om ringen… Ska bara…snart lämna tillbaka..snart…

Lupine_wilma_7
Det följer med laddare för både bil och vanligt 220V uttag.

Belag till hundslädar

Belag till hundslädar

Slädbelag_1
Ibland går det lite trögt på träningen.
De två huvudtyperna av belag som jag känner till är gjutna och sintrade plast belag. Gjutna är helt enkelt plast som är smält och formad då den är varm. Sintrade belag är små plastkulor som pressats samman under högt tryck. Den senare blir hårdare och slitstarkare än det gjutna belaget.

Ett sintrat belag som man slipar/siklar och vallar med omsorg får nog det absolut bästa glidet. Det sintrade belaget blir oftast bara bättre och bättre ju mer det används så länge som det sköts på ett bra sätt. Dessa belag är de man vanligtvis använder på skidor. Dyra och kräver en hel del arbete.

De gjutna belagen är billiga och mycket prisvärda som tränings och turkörningsbelag. De är som bäst då de är nya och oanvända. När ytan blivit lite sliten kan man ibland behöva sikla/skrapa till dem men de kommer aldrig att bli lika bra som de var som nya enligt min erfarenhet.

Nu har det kommit en helt ny typ av belag FCP som jag inte sett tidigare. Det är ett belag med 10% glidvalla inmixat i plasten redan från tillverkningen.

Till tävling så säljes det olika sorters/färgade belag för olika temperaturer. Är belagen gjutna så tror jag att det är en bluff och då kan man lika gärna köra på vanliga billiga standard träningsbelag så länge som de är nya. Är det med valla inbakat så kan det nog vara en riktigt bra ide att byta efter temperatur. Just nu håller vi på att fundera hur vi ska göra inför Femundlöpet. Kommentera gärna här på bloggen vad just du tror är det bästa.

Deodorant från Care of Gerd, testad

Deodorant från Care of Gerd, testad

co_gerd_deodorant
Deodorant från care of Gerd i Jokkmokk.
Deodoranter som innehåller aluminium är inte bra för hälsan. Hela grejen med deodorant är ju att man smetar på det på kroppen där huden är mycket känslig. Ämnen tas upp av kroppen igenom huden så därför känns det ju lite angeläget att det är en okej produkt som man använder.

När det gäller problem med aluminium så finns det massor av artiklar på nätet för den som vill fördjupa sig. En del människor kan få allergiska kontakteksem. Dessutom lagras aluminiumet i kroppen och tros kunna öka risken för alzheimers sjukdom. 2007 kom en studie som påstod att aluminiumbaserade antiperspiranter kunde vara en bidragsgivare till bröstcancer osv.

c/o Gerd är ett litet kosmetika företag i Svenska Lappland. Företaget satsar på produkter som schampon, duschkrämer, hudkrämer och massa annat som jag inte riktigt har koll på. Däremot så kör de en linje som bygger på att det inte ska finnas ohälsosamma tillsatser i dessa produkter. Deras tillverkning ligger i Jokkmokk och här har de även en liten butik men givetvis säljer de även online på nätet.

När vi köpte denna deo på butiken i Jokkmokk fick vi rådet att använd den under en månad innan ni bestämde oss för om den var bra eller inte. Det kan nämligen ta tid för kroppen att vänja sig av med en del ämnen som finns i de vanligaste andra deodoranterna. För både Stina och mig funkade dock denna deo från care of Gerd helt super redan från dag ett.

Varför skall man då betala 169kr för en deodorant? Svaret är enkelt och självklart. Den är troligast bättre för din kropp och dessutom så ger du möjlighet för ett litet företag att leva och finnas i Jokkmokk. Fast nu i skrivandets stund skriver c/o Gerd på sin hemsida att på just denna deo så är det några veckors leveranstid pga. hårt köptryck.

Draglinor till hundspannen

Draglinor till hundspannen

Draglinor_vire_1
I år blev stamlinorna från Oinakka svarta.
Draglinor är något som vi ser som förbrukningsmateriel. Speciellt de vi använder till storspannen. När 10 eller 16 hundar kastar sig framåt och fyra gäster sitter på släden vill man att det ska vara bra prylar. Därför byter vi draglinorna vart annat år till storspannen.

Vi föredrar repöverdragna stamlinor av stålwire. Det ser snyggare och trevligare ut än rena virelinor. Dessutom så slits draglinor/nacklinor, som vi har av polyetenrep mindre än då man kör med stamlinan av ren vajer.

Det är mycket viktigt att pressningen av låshylsorna är rätt gjorda. Om wiren skulle vara plastad så måste plasten skalas bort där hylsan pressas på wiren. Detta är absolut avgörande för hållfastheten då annars kommer den att börja krypa/släppa med tiden.

En stamlina som börjar bli nött och rostig bör skrotas. Börjar den fransas så att det sticker ut små vassa ståltrådar skall den utan tvekan slängas. Är viren skadad så kan man nämligen inte räkna med att den håller full styrka längre. Utan förvarning kan den då smälla av.

De äldre och använda linorna som är i bra skick plockar vi ihop till småspannslinor för 4-spann upp till 8-spann. Det gör att alla slädar i princip är färdiga med linor så vi kan koncentrera oss på själva körningen istället för rackla med prylarna.

Draglinor_vire_2
Den bakersta sektionen bör vara försedd med en ’kaos’ (överst i bilden)som gör att viren inte viker sig. Den får då en jämn böj runt karbinen.

Draglinor_vire_3
Det är snyggt att låshylsan är täckt med krympslang men egentligen ganska dumt. Man kan då inte se om den börjar glida i pressningen.