Pärlälven flödar och det trotts att den riktiga snösmälltningen i fjällen kanske inte riktigt har kommit igång.I veckan så hoppade vi in i Landcruisern och rattade västerut. Under dessa ljusa försommarnätter är det fint att färdas i makligt takt längs alla de skogsvägar som vi har. Under den tidiga våren ska man vara lite försiktig med alla dessa vägar då de är ganska mjuka och körs lätt sönder. Nu har det dock torkat upp riktigt fint även om det ännu flödar mycke vatten i våra älvar och bäckar.
Under nattens bilfärd såg vi ett stort antal renar. Vinterns snöförhållanden och det faktum att det faktiskt ännu är vinter uppe på fjället har gjort att ett stort antal renar har blivit kvar nere i skogslandet. En älg, massor av fågel och en björnhona med två fjolårsungar blev viltsafarins resultat. Av björnarna såg vi bara rumporna som drog iväg likt en avlöning in i skogen.
Vi såg även ett stort antal, 30-40stycken, tjäderhönor. Just tjäderhönorna är ganska intressanta. Under loppet av två nätter så har de i det närmaste försvunnit från våra vägar! Enligt en bekant så har de nu lagt ägg och just denna äggläggning tycks vara mycket synkroniserad. Orsaken är att kläcks det en stor mängd tjäderkycklingar inom loppet av ett par dagar så ökar chanserna att några skall undgå att bli uppätna. Det är exakt samma med renen som även den föder relativt samtidigt inom flocken. National Geographic LIVE. När solen sjunker strax under horisonten färgar den molnen vackert rosa-lila. Nordlandet fortsätter att leverera! Tjäderhöna på promenad.
Handgjorda timmerstockar som snabbt kapas med en motorsåg. Helt rätt känns det inte.Nu skall en dröm gå upp i rök. De gamla timmerstockarna har under några år legat ivägen på vår gård. Nu dras spiken ur dem och de kapas upp till lämplig ved. Tanken var en gång att dessa stockar skulle bli grunden till en skogssamisk kåta. Vi skulle antingen sätta den i skogen någonstans eller här hemma på gården.
Nu bränns denna dröm iallafall tillfälligt. Det kallas för att prioritera. Men man skall aldrig upphöra att drömma. Gör man det då har man tappat något viktigt i livet. Samtidigt så måste man prioritera för att hinna med några av de andra drömmarna som iallafall jag har. För en del av drömmarna är faktiskt till för att förverkligas. Nu blir det värme i kamintältet till vintern.
Med hjälp av en panna kaffe kan man nå långt. Bilden är från en av våra kanotturer i Karatsområdet för några år sedan.Under gårdagen hade vi mycket trevligt samtal med två riksdagspolitiker från Miljöpartiet. Walter Mutt och Annika Lillemets. De var på en roadtripp i det norrbottniska inlandet och ville prata med turistföretagare, renskötare och många fler. Tillsammans med Peppe som är renskötare i Tuorpon sameby berättade vi om vår syn på vad gäller allt från gruvor i Jokkmokk, rovdjur, utvidgade skjutfält, skogsbruket, FMV’s syn på lokalbefolkning, bensinpriser, sjukförsäkringar, renskötsel, vattenkraft, besöksnäringen, momssituationen, besöksnäringen som en ny basnäring och vi fick möjligheten att låta dem uppleva vikten av att dricka riktigt kokkaffe. Dessa samtal med respekt för varandra ökar helt klart förståelsen mellan olika parter.
Personligen så uppskattade jag verkligen detta möte. Hur ofta får man chansen att sitta ner och verkligen samtala med våra förtroendevalda? Samtal mellan människor. Miljöpartiets representanter i Jokkmokk gör ett bra jobb med att föra fram situationen i en kommun som Jokkmokk. Om jag skall önska någonting så är det att detta arbetet görs av alla våra lokala partier i glesbygden.
Under eftermiddagen fortsatte Stina och jag att koka kaffe och denna gång med journalisterna Klas och Tigran. Nu blev det fokus på det utvidgade skjutfältet i Pärlälvsområdet samt den pågående stora militära övningen ACE. Även här han vi prata lite om skogsbruket, vattenkraften mineralprospektering och besöksnäringens betydelse för svensk ekonomi.
Oavsett om detta ger konkreta resultat eller inte så är det en skön känsla att veta att jag har iallafall gjort vad jag har kunnat. Iallafall försökt att få komma till tals och påverka en samhällsutveckling mot någonting som jag tror är rätt riktning.
Det är tydligen fler än mig som ser fram emot och planerar nästa vinter redan nu.Bokningarna inför nästa vinter droppar in i en fin ström. Intresset för våra längre hundspannsturer tycks bara växa sig starkare och starkare. Trycket ökar även på våra kortare turer. Normala år brukar vi få våra bokningar under hösten.
Denna sommar ser också bra ut med några guidade veckoturer med kanot i Pärlälvsområdet, två guidade veckovandringar i fjällen och klassikern, Singel i Salto. Sen vet vi av erfarenhet att det alltid dyker upp ytterligare guideuppdrag.
Som entreprenör har vi ingen fast månadslön. Det är en osäkerhet att egentligen aldrig veta vad som skall hända. Det är också en frihet att själv kunna bestämma hur vi vill ha det. Att kunna konstatera att nu är vi i det närmaste i hamn för ännu ett år framåt känns alltid skönt.
Stina i sin vita Acron Solo.Kanoterna fortsätts att hållas blöta liksom paddlarna. Nätterna är ljusa, myggen lyser med sin frånvaro och allt eftersom går isen upp på allt fler vatten. Vi passar med jämna mellanrum på att bege oss ut på kortare turer med kanoterna.
Kajakerna har under många år varit den farkost som jag valt. Numera är solokanadensarna det självklara valet. Hunden får plats utan minsta problem och man kan både fiska och fotografera smidigt från den. Kanadensare är dock inte lika snabbt att färdas med som med en kajak. Däremot så blir själva resan det egentliga målet med färden. Med kajaken tenderar slutpunkten att bli målet. Iallafall för mig. Så jag kan nog säga att jag åter hittat hem till min kanadensare. Till vänster Acron Solo byggd av glasfiber. Till höger Mad River Freedom byggd av royalex. Bävern är utan tvekan på väg tillbaks sedan 10-15 år. Koka te och steka renkött hör till utelivet.
