Förfrågningarna och bokningarna inför den kommande vintern droppar sakta in. Ett par veckor är i princip redan fullbokade. Men många veckor lyser ännu som stora hål o kalendern. Vi hoppas på lite lagom med jobb så vi klarar oss men ändå tycker att tillvaron är gemytlig. Precis så som livet skall vara. Roligt och härligt!
Vi har träffat härliga människor och pratat om vattenkraftsepoken. Människor som har Luleälven som försörjning eller rekreationsområde. Vi har besökt demonstranterna vid Kallak. Just möten mellan människor på såna här resor är alltid intressant. Det berikar en besökares upplevelse.
Efter förra veckans arbete med gruvprotester så behövde jag komma ut. Personligen så känner jag mig nyladdad. Stina har tillsammans med Christian och Saltoluoktas personal varit värdar för 26 advokater. Även hon kom hem nyladdad. Nyladdad med intryck och naturupplevelser.
Under helgen samlades det 500 personer ute på Kallak. 500 personer som inte önskar en gruva. Det känns som att allt fler ser nackdelarna med en gruva här på vår bakgård.
Under dagen blev det en fisketur med systersonen. Kanoten lastad med fiskeutrustning, en banan, paddlar och flytvästarna på. Gammelgäddor och abborrar var målet. ’Nä, Matti.’ Säger han plötsligt. Tre år gammal så insåg han att vi inte skulle få någon fisk. ’Vi ska välja gul, det är min favoritfärg.’ Kommer det helt naturligt från den lilla fiskaren. Stolt böjer han sig fram över dragasken. Greppar en gul jigg som jag inte kommit överense med. ’Matti, den här ska vi fiska med i vassen så får vi abborre!’ Han är hur säker som helst. ’Nä, i vassen är nog gammelgäddan.’ Påpekar jag lite försiktigt. Vill ju att grabben inte ska bli besviken. ’Du kastar. Jag vevar.’ Kommer det snabbt. Jag gör som han beordrat. Det är bra att barn vet vad de vill tänker jag. Kastar ut den lilla fula jiggen in i vassen. Räcker över spöet och förbereder mig på att paddla dit och ta loss ett bottennapp. ’NAPP…Jag har napp’ kommer det från den lilla fiskaren. Mycket riktigt så sitter det en liten abborre på kroken.
Förra hösten var Tareq Taylor i Jokkmokksområdet och filmade med BBC. Programmet skulle handla om matlagning, kulturen och råvarorna vi har här i norr. De vidsträckta vidderna med ren och förhållandevis orörd natur. Sådant som vi här i norr tar för givet men absolut inte tillhör vardagen för de flesta människor på denna planet. En resurs som vi måste förvalta och faktiskt har ett världsansvar att inte förstöra. Här kommer iallafall en liten teser från programmet. Jag har själv inte sett hela slutresultatet men denna snutt ser ju bra ut. Inte för att det kanske tillhör vardagsmaten han tillagar direkt. Men gott ser det ut.
Vintern är verkligen fantastisk. Hundarna, snön, fjällen och livet här ute. Känner mig verkligen privilegierad. Får ju trots allt ganska många ute-dagar per vinter om man ska vara ärlig. Men snart är det vår och kanoten skall sjösättas, vandringskängorna smörjas in och mountainbiken plockas fram. Det kommer också att bli fantastiskt. Fast först njuta av den tid som är kvar av denna vinter. Njuta av minut för minut.
