Acron Solo som är i behov av lite fix.Ett nytt kanotprojekt har just landat hemma på gården. Det är en begagnad Acron solokanadensare. Kanoten har inte används på en lite längre tid och vi fick köpa den för en rimlig peng.
Acron är ett kanotmärke som bygger snabba kanadensare av glasfiber. De är förhållandevis lätta och kan fås i kolfiber för en dyrare peng. Acron solo i glasfiber väger 20kg och i kolfiber endast 15kg.
Denna kanot ska tvättas av nu i höst och sedan läggas i torr förvaring. Till våren så ska den ges lite kärlek. Kanske går det att rädda trärelingen annars så får den bytas helt enkelt. Kanske blir det en kortare paddeltur med kanoten nu innan isen lägger sig. Jag är väldans nyfiken på hur den beter sig i vattnet. En lätt och smäcker solokanot. Perfekt för vildmarksturer med bärningar. Fästremmar förenna kanot har gått en del fors i sitt tidigare liv. Det är nog ett tag sedan den låg i sjön senast…
Lukas och Åman. Här efter fullt ös igenom några vattenhål.På kenneln har vi ett gäng unga hundar. De har nu körts in eftersom och distansen ökats till 7 km per tur. Vi börjar alltid med väldigt korta turer där fokus ligger på att de skall klara av linor, startsituationer m.m. Unghundarna kan ibland vara lite förskräckta för att sitta fast. Årets inkörningar har gått över förväntan. Egentligen så är det undantag när det tjorvar.
Det är alltid extra skönt att se en galen arbetsiver hos unghundarna. De står relativt lugnt i starten men så fort vi kör iväg blixtrar det till. De tvekar inte för hinder som broar, djupare vattenhål och annat som vi har längs våra träningsrutter. Speciellt Åman och Åttan tycks bara bli mer tända på arbete ju jäkligare det är. Lite som sina föräldrar. En riktigt bra egenskap för en fjällhund. Åttan och Lukas under en av deras absolut första turer.
Från grönt till avlövat på ett par hektiska veckor.Höstfärgerna i Lappland. Nu hände det igen. Hade så mycket planerat. Korta fjällturer, paddelturer, vandringar längs Pärlälven osv. Skulle passa på denna höst att ta alla de där bilderna med de knalligt färgade asparna och björkarna. Nu är det toooo late! Färgerna är i det närmaste över och löven som tidigare förgyllde naturen ligger nu på marken.
Så här tycker jag mitt liv är hela tiden. Jag vill så mycket mer än jag hinner. Långtråkigt är någonting som jag gärna skulle ha en dag eller två. Så där att jag inte vet vad jag ska göra. Vist händer det att jag inte vet vad jag ska göra men då är det för mycket som ska göras så jag vet inte vart jag ska börja. Men aldrig att jag får känna att nu är allt gjort. Shiit vad ska jag göra nu då? Som tur är får vi mycket tid ute i Lapplandsskogarna med hundarna. Färgerna känns ibland overkligt kraftfulla.
Innan regnet kom var det såhär torrt. Se nedan en bild från 2011 då det regnade lite mer.Höstregn. Äntligen är det här. Ihållande med låga moln som sveper fram över markerna. Hundarna blir skitiga, jag blir skitig och blöt där jag sitter bak på fyrhjulingen. Teet efter träningsturerna inne i soffan blir extra uppskattat.
Nu har SMHI och YR lovat att det skall regna en vecka till och från. Det är bra för ute i skogarna är det torrt. Tempen sjunker även den. Nu behöver vi inte kliva upp på natten för att köra hundarna. Härliga höst, välkommen till Lappland!
Att vädret i år är onormalt är en klyscha man ofta hör. Ovanligt varm, ovanligt torrt, aldrig under mitt liv, inte under de senaste 50 åren osv. Folk beklagar sig alltid. Varför? Man mins inte. Man vill ha något att snacka om. Personligen så håller jag med Yngve Ryd en Jokkmokksförfattare: ’Kan du tänka dig gubbarna på byn snacka om det normala vädret? Jädrans vad normalt vädret är idag. Såhär normalt har det aldrig varit under mitt liv…’. Samma plats som ovan fast från en ’något’ regnigare höst 2011… Ina och Zipp bangar inte för en tur ruskvädret.
Working Husky Masi en riktig hårding.Hundträningen är i full gång sedan första delen av Augusti. Femundlöpet är i sikte men ännu återstår en lång färd. Närmare bestämt 3000 km skall hundarna färdas innan startlinjen. För min del blir det nästan det dubbla då vi har flera spann igång.
Just nu går det tungt. Värmen tvingar oss att köra sent på nätterna och tidigt på mornarna. Dygnets sömn får så grant fördelas till lite på natten och lite på dagen. Slitsamt. Hundarna däremot är taggade och sprider en enorm glädje.
Den rätta motivationen och glöden som man behöver för att sikta på en tävling lyser med sin frånvaro. Det är just detta som är en del av min uppbyggnad inför själva tävlingen. Att jobba med att hålla sig motiverad. Att belöna sig själv så att livet får guldkant trots att man står i lera. Att låta musiken flöda i hörlurarna så att arbetet blir som en dans! Livet bakom hundarna är ju just det… LIVET! Vatten, vatten och åter vatten är viktigt när det är varmt. Working Husky Xara med urfäld päls.
