Mitt spann parkerat för kylning i en bäck. Träningen av våra slädhundar är i full gång sedan några veckor tillbaks. Temperaturen skall droppa ner under +14C för att vi skall börja träna dem. Innan dess är risken för överhettning allt för stor. Våra Siberian Huskies har ju dessutom päls för att leva ute vintertid så det är bara att vara lite försiktig.
Första fasen av vår träning är mestadels rutiner och disciplin. Då våra hundar måste fungera som arbetshundar är lugna starter och körbara spann någonting vi lägger extra mycket fokus på. Gör vi detta arbetet noga under början av träningen så kommer resten av vintern att gå mycket lättare. Här vill jag inte påstå att allt går exakt som vi vill. Det krävs mycket arbete och tålamod. Det krävs tid och att man uteslutande arbetar konsekvent. Hundar förstår inte om man börjar ändra reglerna utifrån det egna humöret eller diverse nycker.
Hundarna är iallafall glada och fulla av iver. De jobbar bra och är riktigt på G. Själv så grubblar jag på hur tiden innan snön kommer skall räcka till. Tiden med hundarna ökar nu konstant för varje vecka som går allt eftersom distanserna på turerna utökas. Vi kör iallafall järnet och njuter av vår tillvaro. Att ha mycket att göra är ingen jättefarlig stress. Man får helt enkelt bara acceptera att man kanske inte hinner allt man skulle kunna gjort. Det är faktiskt riktigt skönt att vi inte har pressen att vi skall tävla. Skall man ut på tävling måste man lägga upp träningen mer optimerat för just de löp man skall köra. Nu kör vi för att få bra arbetshundar och då är lugnet en viktig faktor. Fugitive’s Sharp, en dotter till den legendariske Finnemarkas Guy. Sharp har bott tillfälligt hos oss och kommer nu att flytta till Camilla Buvall där hon skall användas för avel.Hundar som skakar på sig ser verkligen inte kloka ut… Här ser vi Working Husky Unna. Detta låg på en bro vi kör över. gjord av en rot eller tunn gren. En fin häst eller hund. Undra varför den låg där så symboliskt? Man blir ju lite nyfiken. Stina förbereder ett spann för en tur. Jag ska försöka komma ihåg att puta med munnen på nästa selfi…glömde det denna gång!
Suzuki Kingquad LT-A 500 XP är en tämligen robust och neutral maskin utan massa lull-lull.Under sensommaren köpte vi två helt nya fyrhjulingar. Valet var inte helt enkelt då det finns en del olika modeller att välja mellan. Vissa lockar med låga priser medan andra märken lockar med design, motorstyrka och så vidare. Vårt val blev en dyr maskin som egentligen inte sticker ut på något vis alls. En liten 500cc motor och markfrigång som är normalhög samt servostyrning. Ingen superdesign eller något sådant som skall locka till köp. Egentligen så är Suzuki Kingquad 500 en tämligen neutral och robust byggd arbetsmaskin.
Suzuki var en av de första tillverkarna av riktigt bra fyrhjulingar med sina Kingquads från slutet av 80-talet. Det finns flera smarta detaljer som gör detta till en rejäl bruksmaskin utan massa lull-lull som kan krångla. Plastskärmarna tål stryk och har en mjukhet i sig som jag inte sett hos någon annan maskin. Växlingen är mjuk och mycket lätt att fixa med. Kvalité som man i och försig bör kunna förvänta sig av en maskin för närmare 100 tusen kronor.
Varför köpte vi inte en billig maskin för halva priset? På marknaden idag finns det nämligen flera maskiner som ligger på runt halva priset av en Suzuki. Vi valde att inte köpa dem av flera anledningar. En är att andrahandsvärdet inte ser ut att bli så bra på dessa. En annan, kanske viktigare anledning är att hållbarhet och hög kvalité är en miljöfråga. Det är inte försvarbart att köpa billigt och slita och slänga. En dyrare maskin som man kör längre ger ett mindre avtryck på miljön så är det bara!
För vår del så innebar detta även ett djupare tag i vår börs då vi inte har någon typ av sponsring. Att hundarna tränas riktigt bra är såpass viktigt för både hundarna, oss och vårt företag att det är ett av det viktigaste vi gör. Därför är just fyrhjulingarna ett av de mest prioriterat arbetsredskapen. De skall fungera i alla lägen och vi skall fullt ut kunna fokusera på hundarna och att ha roligt med dem. Att vi dessutom har bra support och service här hemma i Jokkmokk hos Mattisuddensmotor är dessutom en mycket viktig del! När 40-50 slädhundar skall tränas inför varje säsong så skall maskinerna inte tjorva och då är det kvalité som går före pris. Vi har fullt upp att hålla reda på hundarna och oss själva. Bra tränade arbetshundar är A och O om man skall kunna arbeta med dem professionellt och förbli stolt för det man pysslar med. Det blir många dagar, kvällar och nätter ute tillsammans med hundarna.
Mormor delar solidariskt såväl platsen vid köksbordet som en smörgås med Flippa.Livet rullar på och det blir antagligen ingen repris. Att tiden går framåt och att det inte går att hoppa tillbaks blir så påtagligt emellanåt. För några dagar sedan lämnade min mormor oss. Det är ju inte oväntat då hon faktiskt han bli närmare 97 år. Inte oväntat men väldigt tråkigt och framförallt vemodigt att hon inte finns mer.
Min mormor var en fantastisk person. Mitt i Åre hade hon en trädgård som var stor del av hennes liv. Hon torkade löv i ugnen för att täcka rosenbuskarna på hösten, mortlade äggskal till växter som behövde kalk och så vidare. Med skottkärran traskade hon upp på byn där hon kollade om hon kunde få material som sten, sand m.m. till sitt stenparti från någon byggarbetsplats. Växter beställdes från när och fjärran. Hon hade hittat sin passion i livet och hon lät den formligen blomma ut. Detta har nog betytt mycket mer för mig än jag förstår. Hon har visat att man skall gå sin egen väg och man skall följa sitt hjärtat.
Som barn kommer jag ihåg att det byggdes kojor av filtar o bord, dockhus av papplådor, ansiktsmasker av kartongbitar och mycket mer. Kreativa upptåg där ingenting var omöjligt. Att hon var en konstnär på många sätt råder ingen tvekan om. En kreativitet som jag idag med glädje ser leva vidare hos både min mor och min syster (Fröken Humla).
Självklart gör det ont att hon inte finns längre. Samtidigt så är det skönt att hon slapp flytta in på ett älderboende utan kunde stanna hemma hela livet som hon själv önskade. Min mor som bor närmare har varit mycket hos mormor i Åre och hjälpt till under de sista åren. Hon berättat om fantastisk hemtjänstpersonal som funnits där när det har behövts. En social trygghet i vårt samhälle för alla oavsett om man är rik eller fattig som vi måste värna om.
Som sagt så är det en sorg att mormor inte finns längre. Samtidigt är jag så glad att hon gett mig modet, igenom att visa hur man kan leva för den passion man har och visat hur viktigt det är att man hittar sin passion. Det är med en blandning av vemod och glädje som hon kommer att finnas med mig i livet i mina tankar. En humla som arbetar på i trädgården i Åre.
Full av rackartyg!Hemma på kenneln fortsätter våra valpar att växa. De är nu riktigt livliga och man kan se på tikarna att de är måttligt intresserade av att vara mammor just nu. När vi skall in och mata dem, leka med dem eller mocka så hänger det klasar med valpar i byxbenen, skosnörena och de är överallt.
Träningen för att göra dessa små krabater till funktionella arbetshundar har börjat. I princip så är de dagligen ute ett längre pass i rasthagen där de rumlar omkring. Här lär de sig att umgås med andra hundar. Dels våra Border Collies men även med varandra och några av de andra vuxna slädhundarna som vi har. Hundar som växer upp med mycket hundar runt omkring sig blir ganska ointresserade av andra hundar oavsett deras storlek. Detta gör att spannet i körsituationer i princip aldrig bryr sig i andra hundar, oavsett om de väger 50kg eller 2kg, som finns där vi arbetar.
Hundar som lever aktivt som valpar bildar större fysisk kapacitet. Man skall kanske inte regelrätt fysträna dem men däremot så kan de gärna springa och leka med varandra. Det bygger deras koordination, muskelmassa och syreupptagningsförmåga. Alltså skall träningen ske utan press men gärna lustbetonad och det viktigaste är att de skall kunna lägga sig och vila då de blir trötta.
Inkallning lär vi valparna då vi matar dem. Jag ger alltid samma signal då jag sätter ner matskålen som jag ger dem då jag vill att de skall komma till mig. Signalen förknippas med någonting positivt och inkallningen börjar att sätta sig sakta men säkert.
Många av dagens hunddressörer menar att man alltid skall vara positiv mot hundarna. Det är någonting som jag inte riktigt får ihop i alla lägen. Därför lär jag dem vad ordet ’nej’ betyder. Det sägs jag då jag öppnar hundgårdsdörren och de inte får komma ut. ’Nej’ i kombination med att de bestämt knuffas bort från grinden. Samma ’nej’ som jag sedan använder om de tuggar på en sele, prövar att stjäla mat osv. På samma sätt markerar ofta valparnas mamma vad som är nog, med en bestämd signal och en efterföljande markering ifall de inte lyssnar. Jag tycker att detta fungerar bra att försöka göra som hundarna gör sinsemellan.
Nu närmar sig valparna åtta veckors ålder och ännu har vi egentligen inga valpar bokade. Normalt brukar vi ha en lista på folk som vi inte kan sälja valpar till då vi behöver alla själv. Så vet du någon som söker en arbetande Siberian Husky så be dem kontakta oss. Working Husky Ebba. Lätt att känna igen med sina fläckar. Working Husky Fenja. Mörkt viltfärgad så som många hundar på faderns sida. Valparna får vara ute i rasthagen såpass länge att de lär sig koppla av. Detta ger en typ av lugn åt hundarna. De lär sig att koppla av trots möjlighet till aktivitet. Susietievan Arial. Det tar helt klart på energin att föda och fostra en kull valpar.
Tältning ger frihet men på bekostnad av en tyngre ryggsäck. Kan du nyttja STFs stugor och matbutiker för att lätta din packning?Under mina turer i fjällen möter jag en del folk. Många är mycket rutinerade och vet exakt vad de pysslar med. Samtidigt möter vi en hel del som just upptäckt tjusningen med livet ute på vidderna. Inte allt för sällan ser man hur de gör om exakt samma misstag som man själv en gång i tiden pysslat med. Misstag som gör att fjällvandringen blir onödigt okomfortabel kan man nog säga. Här har jag sammanställt tre punkter som kanske kan hjälpa någon att få en bättre upplevelse.
1. Överambitiös rutt.
Under årets fjällvandring ser man ofta att folk vill uppleva så mycket som möjligt. Fokus blir ofta på att besöka många olika platser. Här går det fel och istället för att låta livet och upplevelsen av att vara ute hamnar i fokus så blir det ett stort antal planerade kilometer. Det blir en daglig kamp för att nå fram till kvällens mål för annars hinner man inte genomföra den kommande dagens etapp osv.
Tänk om och tänk rätt!
Planera ett luftigt schema. För en tälttur med campingpackning räcker 10-15km/dag. För en stugtur hamnar det ju mellan 10-15km beroende på avståndet mellan stugorna. Ta en stuga per dag och börja inte hoppa över en del stugor och dubbla distansen. Planera dessutom att förflytta er 2 dagar och ligg still dag tre för en dagstur utan packning. Är det dåligt väder kan det tom vara skönt att ta en stugdag medan regnet slår emot fönsterutan eller vinden river i tältduken. Kom ihåg att upplevelsen är tiden där ute och inte sträckan.
2. Allt du lastar skall du bära
Det är lätt att fylla ryggsäcken med bra att ha grejer, massa böcker, en uppsjö av ombyteskläder osv. Mycket utrustning som ryggsäckar, traditionella trangiakök, sovsäckar, tält, liggunderlag m.m. är på tok för tung.
Tänk om och tänk rätt!
Optimera den utrustning du skall ta med dig. Skippa en del av ’bra att ha’ grejerna. Behöver du verkligen tält om du går en led med stugor? När du investerar i ny friluftsutrustning så värdera låg vikt som en betydelsefull egenskap hos utrustningen. En färdigpackad stugtursryggsäck för en vecka behöver inte väga mer än 5-8kg +mat. Flera av STFs stugor har dessutom små shoppar med mat. Kolla detta med Svenska Turistföreningen så slipper du onödig vikt. En ryggsäck för tältare behöver inte väga mer än 10-14kg + mat.
Läs boken Vandra Fjäderlätt och låt dig inspireras av extrema lättviktsvandraren Jörgen Johansson.
3. Otränad och utan rutin
För många som vi möter i fjällen är detta ’årets vandringstur’. Utrustningen används inte annars och kroppen är möjligen ’använd’ på nått gym då och då. Det blir tungt för kroppen som kommer att ömma. Att utrustning som kängor, ryggsäck och kläder dessutom inte inpassade och justerade gör inte saken lättare. Rutiner för att hålla sig torr och varm, vad och hur man behöver äta osv gör dessutom att belastningen blir ännu större än om man är van.
Tänk om och tänk rätt!
Gör några dags- eller helgvandringar i hemmaterräng. Lär känna din utrustning och vänj kroppen med att vara ute. Bara att lära sig undvika skoskav och tejpa fötter i tid är en vinst som gör det hela nog bra! Att du sedan får en fin upplevelse i hemmaterräng får du se som bonus. Vilken utrustning behöver du för en sommarvandring? Snöskor? Allt väger och en tung ryggsäck är inte alls rolig att kämpa med. Rymlig tidsplanering ger möjlighet till trevliga toppturer längs vägen.
