Hundarna går bra men framför allt så sköter de sig kanonfint.Sitter åter hemma i stugvärmen efter två härliga dagar ute. Smuttar på en mugg te och går igenom bilderna. Vi har haft en fin tur mina gäster, hundarna och jag.
Idag kom marknadsbilagan som den kallas ut. Den följer med dagstidningarna i norrbotten tror jag. I den finns ett trevligt reportage om Stina, mig, våra hundar och det vi jobbar med. Sådana reportage är guld värt för små företag som oss. Det finns inte i våran värld att kunna köpa den marknadsföringen. Nu räcker det med att vi är ståtliga och snygga… eller är det hundarna de vill fotografera?
Stinas föräldrar hämtade hem ett lass ved till oss så nu kan vi elda under marknaden. Det blir faktiskt billigare för oss att köpa färdigkapat och kluvet än att själva så och hugga. Vi brukar ta med ved ut på våra korta turer för att minska slitaget på markerna där vi kör mycket.
Nu kallar sängen och imorgon väntar en ny dag med uteliv. En kåta ska sättas upp, unghundar och den nya hunden, Svenne, ska köras, parkeringar skottas osv. Det finns alltid oändligt med småfix som ska göras på en gård som vår. Mina två gäster från Österrike. De har varit ett trevligt sällskapp under den senaste turen.Jag har använt mattbromsen flitigt för att sladda till våra spår. Solen orkar sig numera upp över horisonten. Vi bjuds på fantastiska ljusfenomen som här utanför vår kennel innan vi startar ut. Det var ett riktigt fint reportage i Marknadsbilagan för 2012. Journalisten, Maria, han både fotografera och dessutom snappa upp en massa saker som vi sagt! Imponernande.
Ligger just nu i en riktigt varm tältkåta. Dricker te och filosoferar om livet. Har med mig två trevliga gäster från Österrike som är i vinte Lappland för första gången. Vi har snackat om Euron, EU projektpengar, folktäthet, mammaledighet, tjuvjakt, svenska filmer, hundspann, vegetarisk kost, renskötsel osv.
Ute har jag 14 av våra siberians. Idag körde vi 32km längs våra spår. Vi har mycke älg som trampar i spåren.
Jag är så tacksam för att jag får leva såhär. Vist är det periodvis slitsamt men vad är inte det? Jag får jobba dagligen med mina hundar, Stina och jag ses mer än bara efter jobbet, sån fantastisk natur här norr om Polcirkeln och jag får träffa intressanta människor från hela världen.
Nu kallar sovsäcken. Detta inlägg är gjort från min mobil. Fantastisk teknik. Jag ser fram emot då det finns rättstavning i min mobil…
Här rastar vi hundarna i Hoting. Det är riktigt skönt att rulla norrut mot Lappland!Dagens etapp blev riktigt spännande och rolig. Vid mellantiden hörde jag att jag kört in en hel minut på Jenki. Då kändes loppet nästan som i hamn. Jag viste att mina hundar gick avsevärt mycket snabbare uppför redan första dagen. Idag borde de vara ännu större skillnad då mitt spann i princip inte påverkats ett dugg av tidigare dagars körning.
Plötsligt ser jag ett spann framför mig och snart är jag ikapp. Vi kör en bit sida vid sida och pratar med varandra. Jenkis spann är ganska slitet. Han gratulerar och jag tackar för en hund jag fått av honom. Freddy Kruger som Stina och jag har kunnat använda i vår avel. Sedan är det dags att dra igen för Stina kommer antagligen starkt flåsandes bakom oss någon stans.
Väl i mål står vi och pratar och plötsligt är Stina där. Hon fick dagens absolut snabbaste tid. Jag segrade med 10 sekunders försprång efter tre dagars körning. Stina tog silver och Jenki på bronsplats dryga minuten efter oss.
Just nu sitter vi hemma igen ca 800km norr om Åsarna. Vi har hälsat på Urban och hämtat två hundar. Svenne och Chicks. Svenne är grymt fin och har en intressant stamtavla för avel om han platsar i spannen. Jag lånar ut min sprintsläde till familjen Wahlbeg. Överväger att sälja den då jag hellre kör långa lopp.Neimans SVenne är en energisk kille. Gissar att han behöver träna på att koka kaffe i skogen... Rosa och Ulva som hade ömmande bogar markerar ingenting längre. De är pigga och glada. Vi kommer ändå att ge dem ca 1-2 veckors vila för säkerhetsskull. Bogskador skall man verkligen ta på största alvar.
Hundarna blir bara mer och mer taggade. De hinner knappt bli trötta av dagens korta etapper utan för dem är dessa korta distanser semester.Ibland blir man ledsen på sig själv. En av mina hundar, Rosa, började bete sig konstigt i spannet bara några minuter efter start. Hon ville inte riktigt gå fullt och tjorvade med att hon skulle bajsa. Jag har fått hålla igen och köra försiktigt utför och istället själv arbeta som ett tok uppför. Rosa som första dagen gick så jättebra.
Under den första delen hade jag långsammare fart än första dagen enligt min GPS. Jag försökte hela tiden se något men slutsatsen blev att hon hade diare och därför inte ville gå fullt.
Nu ikväll släppte jag henne lös och gick lite. Då ser jag direkt att hon ömmar i en av sina bogar. Antagligen överansträngde hon sig dag 1 och därför blivit öm. Jag är otroligt besviken på mig själv för att jag inte har sett det. Stina har liknande problem med sin Ulva men hon har nog överansträngt sig idag.
Nu ikväll är alla hundar grundligt kontrollerade. Alla har dessutom ätit bra. Rosa och Ulva blir sjukskrivna tills de är okej.
Det man ska lära sig från detta är att underskatta aldrig vikten av att vara med dina hundar. Kläm på dem, krama dom, klappa dom, ta i dom osv. Lär dig se vad som är normalt och reagera på det onormala! Ta aldrig förgivet att alla hundar är okej.
Resultatmässigt tappade jag ytterligare 30 sekunder så nu har jag 49 sekunder fram till Jenki som imorgon startar ut 2 minuter före mig. I princip så behöver jag bara köra i kapp och ligga bakom in till mål. Enkelt va! Stina har 45 sekunder fram till mig. Allt kan fortfarande hände. Stina och jag kommer att starta med 7 hundar var och Jenki är nere på 6 hundar. Stina och jag är lättare men Jenki är vass på dessa race! Bakom oss kommer fler spann som väntar på våra eventuella misstag och en chans att trycka ifrån. Helt klart spännande!
Här stannar vi över en natt hemma hos Jenki innan vi drar ner till Åsarna. Vi föredrar att inte transportera hundarna allt för långt dagen innan tävlingen.Vi är nu nere i Åsarna och kör en hundspannstävling. Detta är korta distanser och i Stinas och min klass, 8-spann, kör man 3 dagar med 18 km/dag. Efter första dagens heat leder Jenki, regerande världsmästare i öppenklass med 19 sekunder före mig. Stina ligger hack i här 49 sekunder efter Jenki.
Våra hundar är egentligen avlade för längre tävlingar och körning i fjäll och skog. Det är fraktkörning av bagage och olika expeditioner som är huvudmålet.
Normalt bruka Jenki vara det spannet som kör lugnast fram till en mellantid och sedan rycker enligt vad vi hört. I år körde Stina in 1 minut på honom från mellantiden fram till mål och då har hon dessutom hunnit med att ligga en gång på sidan med släden och en gång har ledarhundarna varit bredvid spåret för att rulla sig i snön. Våra hundar är ju van fikapaus med kaffeeld!
Jenki har också haft lite tjorv med två av sina hundar. Mina hundar har också snappat en del snö och det har varit ganska varmt. Bakom oss kommer fler spann men det är ett litet glapp. Får man tjorv på spåret och kanske måste ta en trött hund i släden så förlorar man snabbt 1-2 minuter eller mer så förarna bakom har oss inom räckhåll utan tvekan! Kanske har de kört klokare idag och kommer imorgon.
Personligen så vet jag att både Stina och jag har bra spann. Våra hundar är vana att arbeta dagar i sträck och de tömmer sig inte helt utan sparar alltid. Däremot så saknar vi tävlingsrutiner och våra hundar har nog inte samma toppfarter utför. Dessutom så kör vi våra hundar lite annorlunda. Vi bromsar nog mer utför än många andra. Jag körde nämligen sist och såg av spåren att det var inte många som hade bromsat! Vi måste helt enkelt för våra hundars skull.
Folk här pratar om dåliga spår och uppförsbackar. Enligt våra mått så är det mest utför och platt och spåren har varit kanonbra! En stor eloge till tävlingsledningen som gör ett kanonjobb med ett mycket proffsigt arrangemang!
Från våra hundar kan vi rapportera att de är sömniga och vill gärna vila i släpvagnen nu på kvällen. Alla har ätit bra till hyfsat så som de brukar vara. När vi tar ut dem är de pigga, uppspelta och väldigt glada. Veterinären berömde dem för att de var lugna och lättsamma. Minuterna innan hundarna selas ut. Här är vi smått koncentrerade.Stina borstar belagen innan start. Vi borstar manuellt medans många andra har utrustning för betydligt mer dollar. Intressant att se hur andra gör.
