Browsed by
Etikett: Vinter

Vidare västerut

Vidare västerut

Karatsleden_1
Gå före, hacka med yxan, hämta skotern…
Idag har vi öppnat leden vidare västerut. Purkijaure är en sjö som ligger i vår väg. Vi måste över den för att komma åt ett område som vi kör mycket i med hundarna. Purkijaure är en mycket grund sjö med tre älvar som möts här. Isarna här litar jag inte mycket på under förvintern.

Vi yxade oss fram till Tallholmen mitt i sjön. Dit hackade vi oss fram som hackspettar och isen är så pass tjock där vi kollat att man egentligen kan köra bil. Nu i veckan kommer byborna i Purkijaureby troligast att fortsätta med leden vidare till Pärlälvsidan.

Leden som vi idag har farit efter är en del av Karatsleden som går mellan Jokkmokk och Kvikkjokk via Årrenjarka fjällby. Nu är de första 15 km okej. Nu kvarstår 45 km upp till Laxholmen och sen ytterligare 50-60 km fram till Årrenjarka. Inget man gör på en kafferast direkt.

Ganska ofta handlar blogginläggen om isar, att vi kollar dem och om hur de begränsar oss. Det speglar egentligen den respekt som vi har för dessa. Varje år är det folk som far igenom. En del kommer upp medan andra inte gör det. Vill du leva så ge dig inte ut på en is som du inte har koll på. Det kan sluta väldigt tråkigt! Det kommer ett inlägg lite senare om issäkerhet tror jag. Kanske det kan hjälpa någon.

Karatsleden_3
När vi ruskar en led kollar vi att isen är minst 10cm tjock. Detta kollas med luckor på 5-20m. Ibland kollar vi ut åt sidorna bara för säkerhetsskull.

Karatsleden_2
Flippa övervakade arbetet och skotrarna.

Karatsleden_4
Henrik som är på praktik hos oss. Givetvis fick han en ryggsäck fylld med sten och sedan fick han hoppandes gå före oss… 😉

Karatsleden_5
Efter avslutat arbete styrde vi hemåt.

Månskensnätter

Månskensnätter

Månskenskörning_1
Fördelen med att träna hundarna för långdistans är att all tid ute med hundarna är viktig. Ju längre, ju tjorvigare, ju kärvare desto bättre!
Månljuset är så starkt att träden kastar långa mörka skuggor ut på den gnistrande snön. Pannlampan förblir avslagen. Hundarna trummade på oavbrutet i en jämn fart. Allt fanns i släden förutom sovsäcken. Hundmat, tarp, liggunderlag, bensinkök, en rejäl yxa och tom pasta som skulle räckt till en middag för mig.

Civilisationen gör sig dock påmind. I morgon ska jag köra ett jobb och det finns massor av obesvarade mail, telefonsamtal som måste ringas så det blev till att styra hemåt.

Månskenskörning_2
Här skulle jag gärna krupit ned i min sovsäck…

Avbruten hundspannstur

Avbruten hundspannstur

Nautijaure_1
Efter mindre än 20km slickar hundarna redan sina ben. Det hade varit mycket dumt att spätta iväg 120km som var planen.
Besviken sitter jag bekvämt hemma i värmen. Jag som skulle varit ute och kört hundspann på nya områden. Tog bilen till Nautijaur och skulle köra en längre träningstur på 12 mil med 14 av hundarna. Stina skulle köra samma sväng dagen efter.

I Nautijaure var det snötyngda träd, riktigt vintrigt och fint. Betydligt mer snö än här nere i Jokkmokk. Efter ett par kilometer får jag koppla ut alla 14 hundarna så de går på en lång rad, en och en. Hundarna i fronten får bryta spår men det är inget problem men farten är klart under 10 km/h.

Efter blidan (töperioden) som varit den senaste perioden har det däremot bildats ett isskikt överst på den lösa snön. Då det inte blev bättre så vände jag spannet hemåt efter mindre än en mil. Ledarhundarna skaver sönder framsidan på sina ben och risken är stor att hundarna skär sig på benen.

Nautijaure_2
Uliman var den ende som skar sig lite mer. Alla i spannet var sockade från start men många sockar slets loss av skaren. Av de andra hundarna så var det bara någon som hade nått litet skav.

Nautijaure_3
Idag körde jag min renoverade Aludistans från Oinakka. En släde som har varit med ett tag men ändå håller ihop.

Sommarminnen

Sommarminnen

Sommarminne
Flippa under någon av våra fjällvandringar sommaren 2009.
Sitter och bläddrar igenom en del bilder på datorn. Trotts att vintern är min tid så måste det konstateras att visst är sommaren underbar. Glida fram i kanoten, man slipper klä sig i en halvtimme innan man ska gå ut, inga dåliga isar och inga kalla fingrar.

Men nu njuter vi av varje dag med slädföre. Vi njuter av att myggen inte studsar mot det svettiga ansiktet och att de riktigt blöta myrarna är som släta salsgolv. Vi njuter också av att solen faktiskt går ner under horisonten så vi med gott samvete kan sova på nätterna.

Besök och magsjuka hundar

Besök och magsjuka hundar

Besök_magsjukahundar_2
Jenkis 24 stycken siberian huskys som tränas för VM 2013 i Alaska.
Senaste veckan har vi haft en släng av någon magsjuka på kenneln. I olika omgångar blir hundarna lite magsjuka. Riktigt lösa magar och uppkastningar samt att de slutar att äta. Ser vi det i tid så får hundarna stanna hemma från träning och jobb, annars behandlar vi det på spåret och det går oftast riktigt bra. Största problemet är uttorkning och ibland får man en passagerare i släden.

Jenki med hela sin Fugitive’s kennel har varit förbi på vägen hem från träning i Kirunaområdet. Däruppe hade han också fått magsjuka på sina hundar. Nu har våra hundar träffats så risken eller förhoppningen är stor att vi har bytt smittor.

När vi siktar på tävlingar så är det riktigt bra om man kan få magsjukorna på hundarna innan tävlingssäsong. De bygger upp ett immunförsvar som gör dem tåligare under själva tävlingen. Bara på Femundlöpets korta tävling är det över 100 stycken 8 spann som skall starta. Ni kan ju bara gissa hur mycket smittor som kan spridas där. Magsjuka hundar i början av ett löp kan orsaka att man måste bryta helt och hållet.

Besök_magsjukahundar_3
’Clint Eastwood’ eller Fugitive’s Rob som han egentligen heter…

Besök_magsjukahundar_1
Ett av ’flappi-öronen’ som Jenki införskaffat som sällskapshund. Dålig aptit eller bara bortskämd?