Under hösten 2008 vandrade min mor, syster och jag igenom Padjelanta Nationalpark. När vi var på affären så skulle vi minsann leva en minimalistisk vecka och inte bära i onödan. Lyckligt vis så lyckades jag få med lite godsaker som mjukt bröd och en bit gravad lax. Här är bild på en mycket god macka som jag lyckades göra till mig innan all lax plötsligt bara var försvunnen…
Gravlax är i alla fall kanonbra att ta med ut på vandring då den håller sig jättebra i ryggsäcken. Man kan äta den med potatismos, på mackor och som den är! Hur som helst så hade vi i alla fall en jättetrevlig tur ihop som turligt nog inte var minimalistisk!
Under flera år har jag engagerat mig i Destination Jokkmokk. DJ är en ekonomisk förening som skall jobba för att utveckla Jokkmokks kommun som resmål. Föreningen ägs av ett 40-tal medlemsföretag. För snart tre år sedan fick vi tillsammans igenom ett EU-projekt där vi fick pengar till att jobba med destinationsutveckling. Det har varit en lärorik resa som inte alltid gått framåt kan jag lugnt säga. Många gånger har jag suttit och grubblat på varför jag engagerar mig, varför jag inte bara jobbar med mitt eget företag…
Ibland har jag tillfört positiva saker till gruppen, ibland har jag varit kärringen mot strömmen och bromsat. Ibland har jag haft rätt och ibland har andra haft rätt. Men så är det. Jag tycker att vi som har varit aktiva inte har haft behov av att trycka ned varandra utan det har hela tiden funnits en förståelse för att vi alla tillför olika kunskaper. Högt i tak och trevlig stämning. Precis så som det är mellan oss företagare inom besöksnäringen här i Jokkmokks kommun. Vår projektledare Annelie har dessutom gjort ett fantastiskt arbete med att hålla ihop en grupp bångstyriga entreprenörer.
Resultatet kom idag. Jokkmokks kommun bildar tillsammans med Destination Jokkmokk ett destinationsbolag. Ett destinationsbolag som inte är bidragsfinansierat utifrån! Är vi först ut i Norrbotten med detta? Jokkmokk som länge har varit Swedish Laplands sorgebarn för att vi organiserat oss så sent…
Nu skall vi driva turismutvecklingen framåt tillsammans. Jag hoppas att det anställs personal som fortsätter att arbeta i Annelies fantastiskt strukturerade framåtanda. Då kommer vi garanterat att få luft under vingarna. Garanterat.
Vart annat år brukar Kiruna Slädhundsklubb arrangera ett slädhundsseminarium. De gånger jag har varit där så har det mesta överträffat förväntningarna. Nu under den kommande helgen så kör det igång igen. Förutom intressanta föreläsare är det en mindre mässa med hund och friluftsrelaterade utställare. Dessutom en massa kul folk som de flesta är helt insnöade på detta med hundkörning. Kollegor som vallfärdar från hela norden till just denna helg i Kiruna.
En tillställning som verkligen kan rekommenderas! Rapport utlovas…
Lite drygt fyra år sedan fick jag förmånen att köpa en liten Border Collie tik av Karin på Jowiks kennel. Jag förhördes noggrant om hur mitt liv var, min hundvana, ambitioner med hunden osv. Precis så som jag vill att en uppfödare skall göra. ’Du får den med mest energi!’ sa Karin tillslut och valde ut Flippa till mig.
Värsta hunden i mitt liv är utan tvekan Flippa. Jag aktiverade henne, hon blev trött… en stund och sedan kom hon och undrade vad vi nu skulle hitta på! Hon var redan från 8 veckan med mig exakt överallt. Fjällvandringar till stadsbesök i Luleå.
’Fåren, husse… Fåren…jag fixar dem!’ lyser det ur hennes ögon då vi vallar. Under två somrar har vi till och med haft egna får på gården just för att träna vallning men även för köttets skull. På ett vallhundsprov förra hösten som vi inte riktigt genomförde enligt regelboken så kommenterade domaren efteråt: ’Jahaa…du Matti… Du har en duktig hund och hade du bara hållit käften så skulle hon nog fixat det där riktigt bra!’
På vintern är hon med när vi trampar spår med skotern, hon är med då vi kör hundspann, hon sover i min sovsäck, hon är med på fjällstationerna och formligen älskar barn och annat smått. Alltid redo för nya äventyr! Är hon trött är hon go och mysig. Är hon utvilad eller uttråkad så har man ett monster. Snacka om att denna hund har gett både glädje, sällskap och tandgnissel…
Om jag ångrar mig?
Inte en sekund!
Om jag ska skaffa en ny Border Collie efter Flippa?
Det undrar jag också ibland!
Norrskenet är väldigt speciellt. Det vi som bor här uppe i norr och som får uppleva det regelbundet. Själv stannar jag ofta till och bara njuter. Fast lika ofta, ja kanske oftare så springer jag som ett troll efter kamera och stativ. Försöker sedan att föreviga det magiska ljuset.
Norrskenssafari med hundspann på tre timmar är en av våra produkter som många av våra gäster köper. Prickar vi in en klar kväll med norrsken så är lyckan fullkomlig. Lika ofta är det dock mulet och då ser man ju inget norrsken oavsett hur mycket det än flammar där ovan. Fast att färdas bakom ett spann slädhundar i den mörka vinternatten brukar ändå vara en stark upplevelse. Likat vargskuggor springer våra hundar framför släden som knirrar allt eftersom spåret buktar och bänder. Vi har även längre
hundspannturer med norrskenet som säljargument.
Nu har vi i alla fall gjort ett webbförsök med en kunskapssida om just norrsken. Den har vi precis lagt ut på jokkmokkguiderna.com. Tanken är att lapplandsresenärer som googlar på norrsken skall hitta oss. Nu blir det mycket spännande att se om vi slår oss in på googels första sida på sökorden norrsken, aurora borealis och northern lights. Just nu i skrivandets stund så återfinns vi inte ens på de 10 första sidorna om man googlar på norrsken. Kommer vi att lyckas?