Nu börjas det. Arbetet med våra träningsspår. Vi grundtrampar med skoter, skottar igen bäckar och drar sladdarna för att få en slät och fin grund. Gör man ett bra förarbete så är det lättare senare under vintern.
Stina och jag fick först en tur med skotrarna på kanske 3 mil. Sedan for jag ut en vända till och sladdade upp allt. Nu ska det finnas spår till morgondagens första övernattningstur med gäster. Vi har inte riktigt vågat oss ut över Purkijaursjön. Den är lite lurigare med flera älvar som rinner igenom. Men till helgen kanske om det fortsätter att vara kallt och inget snöfall.
Nu har vi börjat fixa med skoterlederna så att de blir bra inför den kommande vintern. Ju tidigare desto bättre. I år tycks myrarna inte vara helt frusna som de varit de senaste åren. Gissningsvis lär vi nog bada någon skoter i något myrhål under den kommande förvintern. Skulle vara konstigt om vi klarar oss.
Många gånger räcker det att fräsa över dessa blöta områden med en skoter. Sedan låter vi det frysa och någon dag senare är det tjälat och farbart. Bäckarna bygger fixar vi provisoriska broar med lastpallar för att få dem farbara.
Solen går allt högre upp över horisonten och vårvintern är tveklöst runt hörnet. Det är skönt men samtidigt längtar jag tillbaks till den kärva midvintern. De korta dagarna med de långa träningsturerna.
Idag har det blivit en skotertur västerut till en liten koja. Kollat så att allt är okej där och skotat fram dörren. Imorgon bär det av på en fyradagarstur med fyra gäster. Olika kojor och kamintält blir mitt hem de närmaste dagarna ute i skogen. Nu börjar de längre turerna att avlösa varandra och snart så upptäcker jag som vanligt att det är maj månad. Då står jag där som ett fån och undrar vart vintern tog vägen.
I morse då vi vaknade var hela Jokkmokk mörkt. Strömavbrott vilket på sitt sätt är ganska mysigt. Gasköket kom fram och massor av stearinljus tändes i hela huset. Frukosten var säkrad.
På sjöarna börjar snön bli så tung att isen trycks ned i vattnet. Det gör att det börjag komma sånt som vi kallar ovanivatten, dvs vatten på isen. Där våra spår går över sjöarna måste vi vara noga med att preparera lederna så fryser de till och förblir torra.
Idag har vi alltså spårat de mesta av våra slingor dels med skoter men även en del med hundspannen. Tor-Henrik kom med sitt alaskanspann och hjälpte till han också.
För övrigt så har tre nya pannlampor som jag för tillfället testar. Det är två inlånade; en Lupina Wilma och en Silva sprint samt inköpta Black Diamond Spot 2012. Dessutom har jag hittat ett kamintält som är grymt prisvärt och lätt men jag återkommer med detaljer lite senare då jag får tid att skriva.
Sitter nu här på morgonkvisten eller närmare bestämt så är klockan över 04.00. Vi har just kommit hem med skotrarna från ett nattligt äventyr. Efter middagen skulle vi nämligen köra utrustning och ved till en koja.
Det har kommit mycket snö de senaste dagarna och en hel del av det 30 km långa spåret var okört. Dessutom så var en av sjöarna så blöt att vi inte körde ut på den och därmed blev tvungna att hitta en ny väg fram till kojan.
Givetvis hängde jag min skoter mellan några stenblock, gasade till och hela mattan hamnade snett på min skoter. Efter säkerligen nån timme hade vi våldat tillbaks mattan till rätt läge och kunde fortsätta fram till stugan.
På hemvägen hade vi vårt spår att köra i så det gick lättare. När jag kommer körandes i 30-40km/h ser jag plötsligt en stor älg kliver fram rakt från min högra sida. Bromsen nyps och älgen trampar in rakt framför skotern istället för över mig. Det smäller till då jag kanar mot hans bakben.
Snabbt får jag på pannlampan i fullt läge och ser hur älgen springer vidare och ner i skogen på samma sida som han kom ifrån. Jag han se strukturen i pälsen. Jag såg hur steken dallrade då han sprang. Plötsligt var jag hur klarvaken som helst och tack o lov körde jag skoter och inte hundspann.
I morgon…eller rättare sagt idag när jag sovit ett par timmar ska jag ringa polisen och anmäla. Det blev ingen stor smäll men jag tyckte att det påkörda bakbenet slängde konstigt då han sprang vidare.
Vi som bara lite snabbt skulle köra ut till kojan.