Browsed by
Etikett: Reportage i media

Vattenrädd, morgontrött skridskoexpert

Vattenrädd, morgontrött skridskoexpert

Hundspann_november_20006
Här är en bild från den 14 november 2006. Här korsar vi Purkijaure längs Karatsleden som då redan var utstakad. Intressant med skillnaderna i vädret från år till år.
Tidiga morgnar är inte min grej. I morse var jag i alla fall upp till klockan 07:15 då P4 Norrbotten ringde och frågade lite om skridskoåkning, isar och säkerhet på isarna. Dom skulle bara veta hur vattenrädd jag är. Att orsaken till att jag aldrig farit igenom isen oplanerat inte beror på skicklighet utan enbart pga total förskräckelse! Hur som helst så gick det bra att snacka i radio. Kommer ihåg en gång förut då reporten ringde mig uppe på fjället. Jag trodde att jag skulle snacka om Saltoluokta fjällstation och han frågade vad jag trodde om den förrymda gröna ormen i ventilationssystemet.

Här kan ni lyssna på Mattis morgonprat ca 15 minuter in i sändningen.
Lyssna: 07.00 – 07.30 torsdag 17 nov 2011

Matti Hundspannsguide i Sarek

Matti Hundspannsguide i Sarek

Hundspann_sarek
Många drömmer om att färdas igenom Sareks nationalpark med hundspann. Vi tar max 4 deltagare/grupp och vi pratar om vanligtvis 1 tur per år.
Ännu ett bevis på hur viktigt det är med spetsprodukter som bygger image. Tack vare våra få turer in i Sareks nationalpark så blir vi placerade på världskartan. Sedan bokar de flesta gästerna ändå turer utanför nationalparkerna. Här kan ni läsa en artikel om Matti – Hundspannsguide i Sarek.

Vi saknar ännu tillstånd för den kommande vintern från Länsstyrelsen. Denna vecka fick vi svar på vår ansökan. De vill att vi nu ska spika rutterna som skall köras under den kommande vintern. Jag hävdar i sten att det inte går. Inför varje sarektur ringer jag till berörda samebyar som i detta fall oftast är Siergas. De säger vart de har sina renar, vilka områden som är känsliga och vart de vill att jag ska färdas med min grupp. Turen planeras alltså ofta i detalj dagarna innan avfärd. Vi pratar om en grupp på max 4 deltagare och vanligtvis en avgång/år.

Jag ser verkligen fram emot den nya Laponias förvaltningsorganisation. Vi är på väg mot tydliga spelregler och samerna får mer att säga till om så som det kanske ska vara. På sikt tror jag att detta blir bra både för renskötarna och för mig som guideföretag.

Här kan ni se lite bilder på ett av Naturens Bästas bildgalleri för Hundspannsexpeditioner Sarek nationalpark.

En norrlänning står stolt upp för sina rättigheter!

En norrlänning står stolt upp för sina rättigheter!

solnedgång_jokkmokk
Har Lapplands skogar och fjäll fostrat en Jokkmokksbo som står upp för sina rättigheter eller blir det en 'Kom ketchup så går vi!' Överkörd och mosad igen...
På byn snackas det mycket om gruvans vara eller icke vara. Arga stämmor, glada människor, uppgivna röster, förväntansfulla, ledsna… Det rör om i känslorna för många. Bakgrunden är att ett engelskt företag vill etablera sig, eller snarare håller på att etablera en verksamhet i Jokkmokks kommun.

Rent generellt gillar jag inte detta med en gruva. Jokkmokk står idag för en levande samisk kultur, vidsträckta orörda skogar och fjäll. En gruva skulle ändra det fokuset, ändra imagen helt enkelt. Ändra en image som Jokkmokkguiderna idag lever av. Faktum är att Jokkmokk behöver fler arbetstillfällen och Jokkmokkguiderna har inga planer på att expandera. Vad gör man?

Som tur är så har många Jokkmokkare i bakhuvudet Vattenfalls svek mot bygden. Sveket att man satt huvudkontoret nere i vår huvudstad istället för här i avfolkningsbygden där vi har flest vattenkraftverk. Att företaget inte betalar skatt i Jokkmokks kommun. Frågor vi idag måste ställa oss är om gruvbolaget kommer att anställa lokal personal som skattar i kommunen? Kommer gruvbolaget att betala skatt i Jokkmokks kommun? Kommer gruvföretaget att ersätta renskötarna för förlorad betesmark och flyttleder? Kommer bolaget att strikt ansvara för miljökonsekvenser som kan komma att drabba hela Luleälven ner till bottennviken? Kommer Jokkmokk och Lappland att bli utnyttjat igen som så många gånger förr? Hur förhindrar vi detta?

I Tisdagens NSD var det ett reportage där vår kollega och vän Cissi som driver NatuLife och jag blev intervjuad om vad vi tyckte. Både hon och jag trycker på att det är viktigt med en mångfald av åsikter. För eller emot sakfrågan är oviktigt bara vi inte låter oss utnyttjas! Nu måste vi enas och ställa krav på politikerna så att de för vår talan. Inte som då man förhandlade med Vattenfall under tidernas begynnelse…

Det som är skrämmande är att gruvan antagligen kommer oavsett vad vi lokalt önskar! Ett engelskt företag kommer att dundra in här även om 100% av Jokkmokkarna säger nej! Är inte det ett tecken på att vi åter är på väg att blir överkörda och exploaterade? Kommer vi i Jokkmokk att stå med mössan i handen eller kommer vi att ställa oss upp och ställa krav?

Du som inte bor i Jokkmokk men inte vill att området skall exploateras vad kan du göra? Hjälp oss att utveckla besöksnäringen. När du fjällvandrar här så köp en lagad middag på en restaurang, hyr en stuga istället för att tälta, handla på den lokala sportbutiken, köp din mat här på affärerna, boka en guidad tur, ta med firman på en konferens till Jokkmokk eller köp med dig en låda lokalt förädlat renkött. Vi måste kunna visa att besöksnäringen är något att räkna med rent ekonomiskt. Att det kan ge stabila arbetstillfällen som är långsiktiga.

Våra slädhundar i Svenska Dagbladet

Våra slädhundar i Svenska Dagbladet

Barn_familje_vecka
Från en Barn och Familjeveka i Saltoluokta. Hippi och Holly myser med ett av barnen.
Ibland får jag något ryck ock sitter och läser olika nyheter på nätet. Här började jag surfa runt på Barn och Familjeveckan i Saltoluokta. Ett arrangemang för familjer som vill uppleva fjällen. Det lilla äventyret som är det stora för många små själar.

Sedan 1996 har jag varit på dessa arrangemang och kört barnen med hundspann. Korta små prova-på-turer på ca 15 minuter/ tur. Annars kör vi i princip aldrig den typen av turer. Det är inte kul för hundarna, inte kul för oss som kör och oftast ingen bra tur för en vuxen. Men just dessa veckor brukar vi köra dessa korta arrangeman. Barnen vill nämligen inte bara åka hundspann. Det är lika viktigt att få klappa hundar, krama hundar, pussa hundar och titta på hundar. Hundarna formligen älskar detta!

I Dagens Nyheter kunde man i alla fall läsa följande reportage om just denna vecka. Fjällvecka för familjen.