Browsed by
Etikett: Padjelanta

Dispenser och tillstånd för Laponia

Dispenser och tillstånd för Laponia

Laponia_hundspann_sarek
Med hundspann igenom Alkavagge i Sareks nationalpark, vintern 2016.
Idag har vi varit på ett möte som Länsstyrelsen kallade till. Man önskade att höra hur vi som turistentreprenörer upplever hur detta fungerar med tillståndsgivning m.m. i Laponiaområdet. Naturvårdsverket och Laponiatjuottjudus (förvaltningsorganisationen) var även de på plats för att svara på frågor och ta in synpunkter.

Samtalen var öppna och friska. Det ventilerades om missnöjen, visioner och vi fick även svar på en hel del frågor. Från besöksnäringen var det entreprenörer från Abisko ner till Västerbotten. Strongt jobbat att resa så långt för att vara med och påverka!

Sedan några år tillbaks skall Laponiatjuottjudus arbeta med en strategi för besöksnäringen i området. Detta arbete har man knappt påbörjat trotts att det pratats om detta i mer än tre år nu. Under tiden har det istället införts restriktioner för oss som arbetar som guider i området. Främst kan vi se restriktioner för hundspann. Detta har man gjort helt utan att påvisa att vi som kör med tillstånd faktiskt har utgjort någon störning/slitage på området.

För de kommersiella turerna blir detta extremt tydligt då vi klart kan se hur vissa företag försöker kringgå reglementet. Höjden av fräckhet var kanske förra våren då hundspannsförare togs av polisen då det tjuvfiskade inne i nationalparken. Detta slår givetvis mot oss som försöker arbeta långsiktigt och seriöst. Nu känner jag faktiskt att jag börjar bli riktigt less på att det är vi seriösa som snällt står med mössan i handen som får backa. Detta på grund av antaganden och inte baserat på fakta. Nu vill jag se att man börjar arbeta med forskning och kartläggning av om turismen stör i området och i så fall vart, när, hur och av vem. Det måste vara fakta som skall gälla!

Vad som är viktigt att komma ihåg är att detta är ett utvecklingsskede! Jag upplever trotts allt att alla vill väl och att alla vill hitta lösningar. Vi får nog alla helt enkelt acceptera att saker inte är helt perfekta just nu och försöka ha lite is i magen också, men en myndighetsprocess är så fruktansvärt segdragen så man hinner ju somna innan den ens är påbörjad.

Explore Sarek Nationalpark

Explore Sarek Nationalpark

Explore_sarek_6
Lite vind och snödrev hör till livet här ute på vidderna.
Explore Sarek nationalpark är nog den av våra turer som fått flest bokningsförfrågningar under 2016. Redan under maj månad 2015 blev turen fullbokad av en familj från Luxenburg. När vi närmade oss avfärd började tyvärr mejlkonversationen att te sig märklig. Kunden började att mixtra och ställa skumma krav på mig som färdledare och känslan blev bara dålig. Det visade sig då att denna familj var svartlistad hos några kollegor och mycket snart kom två läkarintyg på att hälsan sviktade. Efter några mail till de gäster som stod på väntelistan bokade två killar. Eric som till slut kom men även en annan kille från USA som avbokade en dag innan avfärd. Sett över tiden så är det ytterst sällan denna typ av problem uppstår.

Då det fanns hundar och utrustning färdigt passade Patrik från Jokkmokk på att haka på. Han håller själv på med hundar och har just registrerat ett företag. Dels är det kul att få en kompis med på tur men även kul att han kanske kan få input till hur han vill jobba i framtiden.
Starten gick från Saltoluokta fjällstation i strålande väder och sedan västerut in igenom Sarek. I år lyckades vi faktiskt att genomföra Sarekturen enligt den beskrivning som vi har på vår webbsida. Sareksnationalpark är ett krävande område där man är utsatt. Snöförhållandena kan vara mycket varierade och inte alltid lämpliga för hundspann.

I Såmmarlappa träffade vi ett reportageteam från tidningen Turist. De spanade efter lodjur och till vår stora lycka fick de syn på ett kraftfullt djur uppe på en fjällsida. Både Patrik och jag som är vana att vistas ute mycket fick en otroligt kul upplevelse. Eric däremot saknar fortfarande älg på sin lista över djur han helst vill se. Han har jobbat på detta sedan 1989 och det blev till slut ett skämt att vi inte såg älg så länge han var med oss.

När vi passerade Tarrakaisestugan hamnade vi mitt i en räddningsaktion av en kraschad skidåkare som låg högt upp på en fjällsida. Vi behövdes inte så vår färd fortsatte men killen blev enligt nyheterna liggande där uppe i 6-7 timmar innan en norsk räddningshelikopter till slut kunde fira upp honom. Då var redan kompisarna, fjällräddare och svensk ambulanshelikopter på plats sedan ett tag.

Årets Sarektur är nu bakom oss och jag kan bara summera ännu en härlig fjällvecka. Vi har ännu full vinter även om det är varmt och tinar en del just nu. Hundarna är ganska tunna men i bra form. Även jag har tappat en del vikt men för att citera vår veterinär en gång då jag oroligt visade upp några av våra magra hundar för något år sedan: ’Matti…har du någonsin sett en fet marathonlöpare?’.

Explore_sarek_7
Dalripor strax väster om Rinim. De samlas nu för parning och de blir allt mindre skygga.

Explore_sarek_5
Mörkret sänker sig över vår tältcamp i övre Rapadalen. Vinden ökar något och låga moln med snöbyar drar över under natten.

Explore_sarek_4
Dimmorna lättar i Allkavagge. Vindstilla. Nu snackar vi mushers paradise!

Explore_sarek_2
Tuoddar måste vara platsen med konstant snödrev. Padjelantaledens högst belägna stugplats.

Explore_sarek_3
Navigering i white-out är inte det lättaste. Till höger där framme vid det vita fältet och sedan lite till vänster om den där vita snödrivan. Här är Patrik med ett åttaspann av våra Siberian huskies.

Explore_sarek_9
I tidningen Turist kommer ni att kunna läsa Annas reportage om spaningen efter lodjur. Turist är kanske den tidning idag är den friluftstidning som idag kanske har de bästa svenska friluftsreportagen!

Explore_sarek_8
Renskasmiddag med en kall Norrlandsguld i Såmmarlappa.

Explore_sarek_1
Nappen fick en överansträngd handled och fick åka släde under tre dagar. Här sitter hon kvar vid platsen där tältentren var och undrar varför vi packade ner det i släden.

Med hundspann och igloo

Med hundspann och igloo


Med hundspann och igloo igenom den Lappländska fjällvärlden. Filmen är gjord 1935 och svartvit. Speakerrösten är klassisk och kommentarerna speglar en helt annan tid vad gäller synen på god hundhållning. Folket på den tiden var nog något tuffare än vad folket är idag. Luta er tillbaks och följ med på en intressant resa tillbaks i tiden!

Matti byter jobb

Matti byter jobb

Matti_byter_jobb_2
Under den gågna helgen har jag kört ett par grupper på tvådagars hundspannstur. Det känns väldigt safe att vara inom räckvidd från kenneln. Händer det någonting så rasslar det bara till och Stina är där och kan hjälpa till eller tvärt om.
Sitter här vid datorn mitt i natten och kan konstatera att jag kommer att byta jobb! Från och med nu blir det inga mer kortturer för min del för resten av denna vintersäsongen. Fokus blir nu inställt på turer som är runt en vecka långa. Jokkmokk lämnar vi bakom oss och styr spannen mot Lillselet, Årrenjarka, Kvikkjokk, Kungsleden, Saltoluokta, Sareks nationalpark, Kebnekaise, Stora Sjöfallets nationalpark, Nikkaluokta och så vidare. En massa spännande fjällområden och platser.

Nio veckor på fjället och minst 200 mil kommer jag tillsammans med en del av våra slädhundar att tillryggalägga med våra grupper. Nio veckor på färd i solsken, snöstorm, regn, bitande kyla och säkert annat jag inte kommer på. Detta är inte bara ett äventyr för mina gäster. Detta är även ett äventyr för mig!

Vår första stora utmaning kommer att bli att ta oss fram till Laxholmen i Karatssjön. Skoterklubben har inte lyckats köra upp hela leden ännu och det pratas om mycket vatten på sjöisarna. Vår andra stora utmaning blir Kungsleden där STF (Svenska Turistföreningen) plötsligt öppnar stugorna en vecka senare än vi beräknat. Campingutrustning är med och vi litar på att ’det löser sig’ efter vägen.

Serviceteamet ’Stina’ kommer att en gång per vecka förse mig med ny proviant, nya gäster, hundmat samt byta en del hundar om det behövs. Dessutom kommer hon att köra korta turer nere i Jokkmokk och i Saltoluokta med de hundar som inte är med mig. Vi har unghundar som skall skolas in och en massa annat pyssel. Förhoppningsvis kan hon följa på en eller ett par av våra veckoturer. Även Stina kommer att ha mer än fullt upp om jag inte misstar mig helt.

Nu ser jag iallafall fram emot en färd som få är förunnat att få göra. Det är verkligen ett privilegium att få leva på detta vis. Ett privilegium som vi arbetar hårt för så det känns helt klart välförtjänt.

Ni kan följa Stina på Instagram @Huskystina och mig på @Mattisblogg. På facebook hittar ni Mattisblogg, Working Husky kennel och Jokkmokkguiderna fär vi försöker uppdatera med senaste nytt.

Matti_byter_jobb_1
Gråmulen snödag i skogslandet.

Matti_byter_jobb_3
Skogslandets grilleldar med supergrillglöd saknar jag efter en tid ovan trädgränsen.

Matti_byter_jobb_4
Vattenhämtning från älven vid vår tältcamp.

Matti_byter_jobb_5
’Husse…nu drar vi. Mot äventyret, fjället och livet på vidderna!’
Rambo en av mina klart coolaste ledarhundar under dåliga väder och snöförhållanden.

Laponiatillstånd

Laponiatillstånd

Laponiatillstånd_1
Årets ansökan är på 15 sidor plus ett antal sidor rapport om den gångna säsongens turer.
Guidade turer inom Laponia kräver att man har fått tillstånd/dispens. Tidigare har det funnits ett förbud mot att bedriva kommersiell verksamhet. Just nu vet jag egentligen inte fullt ut vad som gäller. Man arbetar med att ändra saker och ting så att det skall bli bättre på sikt. Förändring är ju oftast jobbigt då man måste lära om, ha tålamod med att det är lite buggar i system osv. På sikt blir detta bra.

Laponia är ett världsarvsområde sedan 1996. För detta världsarvsområde har man upprättat en förvaltningsplan samt en lokal förvaltningsorganisation. Det innebär att besluten har flyttats närmare oss som bor och är verksamma i området.

Vi ser årligen ett stort antal firmor som bedriver verksamhet i området utan tillstånd. De jag har mest koll på är slädhundsföretag. Lokala som utländska som far in med sina grupper. När dessa blir tagna av naturbevakare så är det alltid ’kompisgäng’. Det är dessa firmor och guider som vi skall tacka för att vi fått ett permanent draghundsförbud inom Laponia. Nu gäller detta att även alla privatpersoner som vill dit och färdas med sin draghund måste söka tillstånd. Det är mycket tråkigt att detta drabbar privatpersoner som vill färdas inom Sarek, Padjelanta, Muddus och Stora Sjöfallets nationalperker med hundspann.

Idag har jag färdigställt vår 15 sidiga ansökan till Länsstyrelsen för att få förlängt tillstånd för våra kommersiella turer inom Laponia. För övrigt så är nationalparker till för att bevara naturen i ursprungligt skick. Jag tycker då att det är fullt rimligt att man ställer krav på de aktörer som skall vara där och arbeta kommersiellt. Nu är jag glad att ett stycke pappersjobb är bakom mig och siktet är istället inställt på lite arbete i hundgården.

Laponiatillstånd_2
Mitt 10-spann med en lastad packsläde under förra säsongens Explore Sarek Natinalpark.