Browsed by
Etikett: Naturens Bästa

Dagsturer runt Jokkmokk

Dagsturer runt Jokkmokk

Dagstur_jokkmokk_husky_kanot_5
Några hundar som vilar lugnt under ett kaffestopp.

Under de senaste dagarna har vi haft några kortare turer runt Jokkmokk. Dessa turer spontanbokas oftast av folk mellan deras museibesök, shoppingturer och allt annat de skall göra på sin semester i Lappland. Just själva bokningsmomentet är jobbigt för vår del. Vi har oftast planerat att göra någonting helt annat och plötsligt skall vi ställa in oss på att sticka ut med folk. Sedan när man väl är ute så är det ju roligt och skönt.

Turerna är enkla och passar faktiskt de flesta. Huskywalk som en kortare vandring heter är just en vandring med några hundar. Man hinner även med ett besök på vår kennel med alla hundarna. Här får man en bra inblick i hur livet på en slädhundskennel är.

Kanotturerna är oftast väldigt enkla och vi instruerar i paddelteknik och säkerhet. Det är förvånansvärt många människor som aldrig suttit i en kanot. Givetvis berättar vi även här om livet i norr och om naturen. Vad får man för fisk, vilken politik drivs i kommunen, hur fungerar det med flyktingar, varför är barken på tallarna så tjock, är hundarna blind på de blå ögonen och mycket annat. Vi får samtidigt trevliga möten med folk från när och fjärran som en del av vår vardag.

Dagstur_jokkmokk_husky_kanot_1
Min lilla solokanadensare från Mad River is still going strong!

Dagstur_jokkmokk_husky_kanot_3
Gnistrande vattenyta är verkligen sommarkänsla!

Dagstur_jokkmokk_husky_kanot_4
Annie hänger givetvis med på det mesta.

Dagstur_jokkmokk_husky_kanot_2
Kokkaffet ger besökare från hela världen lite perspektiv på deras liv..

Dagstur_jokkmokk_husky_kanot_6
Tre siberian huskies och två border collies lägger sig till ro medan vi fikar.

Fjällvandring längs norra Kungsleden

Fjällvandring längs norra Kungsleden

Kungsleden_abisko_kebnekaise_2
Efter en längre kaffepaus med stugvärdarna i Sälka styrde vi kosan söderut mot Singistugorna.
Fjällvandring en vecka är någonting alla borde få uppleva lite då och då. På ryggen finns allt man behöver i form av kläder, mat och utrustning. Steg för steg färdas man sedan in i vår stundtals karga fjällvärld. En värld där naturkrafterna får oss att ödmjukt inse att vi endast är små varelser i det stora hela. En värld där medmänsklighet mellan vandrare är en självklarhet. En värld där livets väsentligheter klargörs. En värld där luften är som balsam för lungorna och vattnet i varje bäck läskande kan släcka törsten.

Den fysiska ansträngningen varvas med vila på en torr kråkbärsrisbädd. Kokkaffet sköljer ner i strupen och ger energi till själen. Glädjen över äpplet som inte är en självklarhet efter några dagars vandring.

Under den senaste veckan har jag arbetat som färdledare för en av Svenska turistföreningens arrangemang. Samarbetet där vi går som inhyrda guider fungerar riktigt bra för vår del. Det mesta av planeringen är gjord och vi kommer bara till ett dukat smörgåsbord där allt från mat till transporter och logi är fixat. Givetvis blir förtjänsten inte densamma som om vi gjorde allt arbetet själva. Hur som helst så är det mycket trevligt att jobba med STF (Svenska Turistföreningen).

Fjällveckan blev fin med trevliga gäster från Storbritannien och USA. Jämfört med tidigare försommarvandringar i området så var snöläget och vattennivåerna mycket förmånligt! Torrskodd vandring för oss med högskaftade kängor. Stugvärdarna är som vanligt ett suveränt trevligt inslag i vandringarna liksom alla andra människor man möter längs vandringen. Livet där ute är i det närmaste så bra att det är svårt att förstå att det faktiskt är ett arbete.

Kungsleden_abisko_kebnekaise_3
Ironi och humor är viktiga ingredienser i dessa veckor och gästerna hjälper mig mycket med att hålla stämningen i topp!

Kungsleden_abisko_kebnekaise_1
När regnet kommer horisontellt är stugorna extra trevliga!

Kungsleden_abisko_kebnekaise_4
Vandring över sammanhängande snöfält hör till fjällvandringar på hög höjd i Juni. Här påväg upp i Tjäktjapasset.

Kungsleden_abisko_kebnekaise_6
Obligatorisk renfotogtrafering.

Kungsleden_abisko_kebnekaise_5
Tid för eftertanke.

Dispenser och tillstånd för Laponia

Dispenser och tillstånd för Laponia

Laponia_hundspann_sarek
Med hundspann igenom Alkavagge i Sareks nationalpark, vintern 2016.
Idag har vi varit på ett möte som Länsstyrelsen kallade till. Man önskade att höra hur vi som turistentreprenörer upplever hur detta fungerar med tillståndsgivning m.m. i Laponiaområdet. Naturvårdsverket och Laponiatjuottjudus (förvaltningsorganisationen) var även de på plats för att svara på frågor och ta in synpunkter.

Samtalen var öppna och friska. Det ventilerades om missnöjen, visioner och vi fick även svar på en hel del frågor. Från besöksnäringen var det entreprenörer från Abisko ner till Västerbotten. Strongt jobbat att resa så långt för att vara med och påverka!

Sedan några år tillbaks skall Laponiatjuottjudus arbeta med en strategi för besöksnäringen i området. Detta arbete har man knappt påbörjat trotts att det pratats om detta i mer än tre år nu. Under tiden har det istället införts restriktioner för oss som arbetar som guider i området. Främst kan vi se restriktioner för hundspann. Detta har man gjort helt utan att påvisa att vi som kör med tillstånd faktiskt har utgjort någon störning/slitage på området.

För de kommersiella turerna blir detta extremt tydligt då vi klart kan se hur vissa företag försöker kringgå reglementet. Höjden av fräckhet var kanske förra våren då hundspannsförare togs av polisen då det tjuvfiskade inne i nationalparken. Detta slår givetvis mot oss som försöker arbeta långsiktigt och seriöst. Nu känner jag faktiskt att jag börjar bli riktigt less på att det är vi seriösa som snällt står med mössan i handen som får backa. Detta på grund av antaganden och inte baserat på fakta. Nu vill jag se att man börjar arbeta med forskning och kartläggning av om turismen stör i området och i så fall vart, när, hur och av vem. Det måste vara fakta som skall gälla!

Vad som är viktigt att komma ihåg är att detta är ett utvecklingsskede! Jag upplever trotts allt att alla vill väl och att alla vill hitta lösningar. Vi får nog alla helt enkelt acceptera att saker inte är helt perfekta just nu och försöka ha lite is i magen också, men en myndighetsprocess är så fruktansvärt segdragen så man hinner ju somna innan den ens är påbörjad.

Nästa vinter är redan på G

Nästa vinter är redan på G

Planering_vintern_2017_1
Karta, kaffe, choklad och drömmar.
Kaffe, kartor, marabou, musik och drömmar är viktiga verktyg i vårt arbete just nu. Planeringen är för fullt igång inför nästa vinters hundspannsturer. Datumen och turbeskrivningarna måste ut så snart som möjligt. Vi har redan fått ett antal bokningar på en del av turerna innan de ens är färdiga. Dessa bokningar har dels kommit från gamla kunder som vill med igen men även från folk som inte kom med förra året p.g.a. att vi blev fullbokade.

Stina är den som sköter uppdateringarna på vår företagswebb. Det blir mest ordning och reda då. Själv så får jag planera vilka turer och i vilken ordning de skall genomföras. Jag skriver texterna och ordnar med bilder medan Stina översätter och kollar min stavning och meningsbyggnad. När det gäller just skrivandet så kompletterar vi varandra grymt bra. Jag kan spotta ut texter om i princip vad som helst och Stina tror jag hittar felstavningarna tom med förbundna ögon.

Många av våra gäster bokar igen år efter år och vi får mycket bra kritik från i princip alla gästerna. Det ger verkligen en skön känsla att veta att vi levererar den typ av turer som våra gäster efterfrågar. Vad som också är viktigt för oss är att vi faktiskt kör den typ av turer som vi verkligen vill köra. Vi tackar faktiskt nej till en hel del olika upplägg som vi inte trivs med av olika anledning. Detta tillsammans gör att vi kan avsluta en vintersäsong utan att vara slutkörda. Vi ser tom fram emot nästa säsong. För oss är detta ett av tecknen på att man inte utsätter oss guider för ett allt för stort socialt slitage. En viktig detalj om man skall orka detta yrke under många år.

Planering_vintern_2017_2
Vem skulle tacka nej till en månad till…bara en liten månad.

Den sista färden

Den sista färden

Den_sista_färden_sakto-jokkmokk_1
Eva med sitt spann under sträckan mellan Saltoluokta och Sitojaurestugorna.
Efter en utmanande färd på över 200km har vi nu styrt upp spannen hemma vid kenneln. Efter 9,5 veckor eller rättare sagt 66 dagar är jag åter med hundarna där min färd startade i slutet av februari. 1800 kilometer igenom snötyngda skogar, frusna sjöar, öppna vidder och nu på slutet även i strilande regn.

Veckan började med strålande solsken omväxlat av kraftiga snöfall. Spåren var hårt frusna men perfekt mjuka av den nypudrade snön vilket har varit snällt mot hundarnas tassar. STF (Svenska Turistföreningen) stängde i år stugorna extremt tidigt men vi hade med tält och löste boendet med campandets frihet.

Under kvällen den fjärde dagen började det snöa kraftigt. På morgonen då vi vaknade i våra tält, bågnade mitt Hillebergstält oroväckande mycket. Hela tältet var helt hoptryckt av den våta snön. Snöandet hade nu avlösts av ett ihärdigt regnande som fortsatte under de kommande 24 timmarna. Hundar och folk blev rejält nerblötta. Denna dag klassar jag nog som säsongens tuffaste tror jag. Kanske inte den mest fysiskt krävande men däremot den mest obekväma dagen. Mina gäster kämpade på fantastiskt bra och tappade aldrig modet! Blickar jag åter på hela denna vecka så förutom en dags regn så var vädergudarna verkligen med oss.

Sista dagen bjöd på uppehåll och uppklarnande väder. Spåren håller fortfarande ihop och isarna på sjöarna har börjat flyta upp och bli torra. Hundarna har under flera dagar vetat att vi varit på väg hemåt och de har varit på hugget. För egen del är det med delade känslor jag avslutar årets säsong. En riktigt bra säsong med många trevliga gäster. Jag återkommer senare med lite summeringar från den gångna vintern. Utrustning som hållit och prylar som fallit söder. Följ bloggen och det kommer allt eftersom jag får tid att skriva.

Den_sista_färden_sakto-jokkmokk_3
Sångsvanarna har anlänt till utloppet av sjön Laidaure i Rapadalens mynning.

Den_sista_färden_sakto-jokkmokk_2
Working Husky Sanoj med Skierfeklippan i bakgrunden.

Den_sista_färden_sakto-jokkmokk_5
Svala vindar på sjön Saggat. Carmen med sitt spann och med fjället Staika i bakgrunden.

Den_sista_färden_sakto-jokkmokk_4
Kvällssnack med några av hundarna i Årrenjarka Fjällby där vi sov en natt.

Den_sista_färden_sakto-jokkmokk_7
Bertil blåser liv i lite blöt ved så att vi kan koka kaffe.

Den_sista_färden_sakto-jokkmokk_6
Nattläger vid östra delen av Karatssjön.

Den_sista_färden_sakto-jokkmokk_8
En hel dag med ihållande regn och låga dimmoln. Ett av de värsta tänkbara väderförhållandena under en vintertur.