Natur-arkiv - Sida 3 av 19

Path of the paddle av Bill Mason, filmtips

3 juni, 2016 Matti Kommentarer 1 kommentar

Kanadensarpaddling är någonting som under de senaste årens kajakvåg har blivit lite bortglömt. Kanadensaren är nämligen ett fantastiskt sätt att färdas i inlandsmiljö. Sjöar, älvar, åar, forsar och även över torra land. Open Canoe som det heter i engelskan.

Bill Mason är en av legenderna inom just kanadensarpaddling. Han har gjort flera filmer och skrivit böcker. Han brinner för miljön och naturen men även för friluftsteknik så som att färdas med öppen kanadensare i den vildmark som finns kvar. Här är en av hans filmer som informativt behandlar solopaddling efter älv. Tänk på att detta är filmat före det att de små vattentäta actionkamerorna kom. Kanoterna är av trä och tältet av bomull. Låt dig inspireras till att pröva en kanadensare i sommar. Låt dig inspireras att göra en färd igenom något obanat naturområde. Håll paddeln blöt gott folk!

Två andra filmer som Bill Mason har gjort är The rise and fall of great lakes där man ser tydligt Bills miljöengagemang. Den andre filmen heter Paddle to the sea.

Dispenser och tillstånd för Laponia

19 maj, 2016 Matti Kommentarer 2 kommentarer

Laponia_hundspann_sarek — Med hundspann igenom Alkavagge i Sareks nationalpark, vintern 2016.

Idag har vi varit på ett möte som Länsstyrelsen kallade till. Man önskade att höra hur vi som turistentreprenörer upplever hur detta fungerar med tillståndsgivning m.m. i Laponiaområdet. Naturvårdsverket och Laponiatjuottjudus (förvaltningsorganisationen) var även de på plats för att svara på frågor och ta in synpunkter.

Samtalen var öppna och friska. Det ventilerades om missnöjen, visioner och vi fick även svar på en hel del frågor. Från besöksnäringen var det entreprenörer från Abisko ner till Västerbotten. Strongt jobbat att resa så långt för att vara med och påverka!

Sedan några år tillbaks skall Laponiatjuottjudus arbeta med en strategi för besöksnäringen i området. Detta arbete har man knappt påbörjat trotts att det pratats om detta i mer än tre år nu. Under tiden har det istället införts restriktioner för oss som arbetar som guider i området. Främst kan vi se restriktioner för hundspann. Detta har man gjort helt utan att påvisa att vi som kör med tillstånd faktiskt har utgjort någon störning/slitage på området.

För de kommersiella turerna blir detta extremt tydligt då vi klart kan se hur vissa företag försöker kringgå reglementet. Höjden av fräckhet var kanske förra våren då hundspannsförare togs av polisen då det tjuvfiskade inne i nationalparken. Detta slår givetvis mot oss som försöker arbeta långsiktigt och seriöst. Nu känner jag faktiskt att jag börjar bli riktigt less på att det är vi seriösa som snällt står med mössan i handen som får backa. Detta på grund av antaganden och inte baserat på fakta. Nu vill jag se att man börjar arbeta med forskning och kartläggning av om turismen stör i området och i så fall vart, när, hur och av vem. Det måste vara fakta som skall gälla!

Vad som är viktigt att komma ihåg är att detta är ett utvecklingsskede! Jag upplever trotts allt att alla vill väl och att alla vill hitta lösningar. Vi får nog alla helt enkelt acceptera att saker inte är helt perfekta just nu och försöka ha lite is i magen också, men en myndighetsprocess är så fruktansvärt segdragen så man hinner ju somna innan den ens är påbörjad.

Islossning i Skabram

16 maj, 2016 Matti Kommentarer 3 kommentarer

Islossning_2 — Gårdagens vind och vågor har effektivt malt ner isen.

Nu har isen släppt sitt grepp om Skabramsjön. Det känns overkligt att vi för bara någon vecka sedan styrde spannen över sjön på den då säkra isen. Det är också skönt att det går fort när årstiderna väl växlar. I Lappland hinner man inte bli less på våren. Plötsligt är bara vintern borta. På någon dag.

Vi njuter av denna myggfria period. Sitter inne mycket vid datorerna medan solen skiner där ute och lockar till skogsvandringar. Myggen lyser med sin frånvaro och får gärna fortsätta att göra så. Blir spännande att se vad kvällstidningarna skall varna om i vår. Ryssmyggor och sunamiregn under semestern kanske? De tycks totalt sakna faktagranskning och sannolikhetsanalysförmåga bara de kan klämma ihop någonting som säljer lösnummer. Själv så tror jag på normalväder som vanligt.

Islossning_1 — Du ska inte tro det blir sommar ifall inte nån sätter fart. Barnvaktsarbete kombineras med barnarbete och istestning…

Islossning_3 — Att titta på islossningen är faktiskt väldigt kul…och nä…vi har ingen TV!

Norrut blir söderut

9 april, 2016 Matti Kommentarer 1 kommentar

Veckotur_söderut_från_saltoluokta_4 — Nattläger nedanför Skierfeklippan.

Alla hundarna står inselade, startklara och vi skall just till att lätta ankare. Vi är fem hundspann som är påväg norrut mot Kebnekaiseområdet. Då börjar min hjärna att tänka i nya banor. Söderut istället för norrut. Efter en snabb briefing med gruppen fattas beslutet att vi skall undvika det dåliga snöläget uppe vid Kebnekaises fjällstation och området mellan Stora Sjöfallet och Teusajaurestugorna. Spannen styrs söderut längs Kungsleden. Snösäkert och Det visar sig bli ett bra val.

Vi börjar veckan med i det närmaste molnfritt och vindstilla på kalfjället. Sedan fortsätter vi med lite varierat molniga dagar men alltid skönt vindstilla. Hundarna blir varma och vi får ta det lugnt för deras skull.

Nu sitter jag i Salto. Tält hänger på tork liksom sovsäckarna. Maten inför den kommande veckan är nedstuvat i slädarna. Idag har vi gjort en radiointervju med Radions program Naturmorgon. Det kommer troligast på lördagsmorgon om två veckor. Nu är mina ögonlock såpass tunga att det endast är sängläge som gäller.

Veckotur_söderut_från_saltoluokta_5 — Per jobbar på för att avlasta sina hundar. Han följs här tätt av Sam.

Veckotur_söderut_från_saltoluokta_3 — Restaurang Hilleberg.

Veckotur_söderut_från_saltoluokta_2 — Sitoräven fick jag sitta på fem meters avstånd medan denne somnade.

Veckotur_söderut_från_saltoluokta_1 — Flippa blev stel i benen och fick därför motvilligt åka en bit.

Vardagslivet i bushen

29 januari, 2016 Matti Kommentarer 2 kommentarer

Vardagslivet i buschen_4 — Köra hundspann som födelsedagspresent.
(…och nej, tjejen hade inte förfrusit kinderna. Det var bara lite frost.)

Vardagslivet för en hundspannförare och guide är till stor del ute i bushen såhär års. Är det inte gäster som skall ut så är det spår som skall underhållas, ved som skall transporteras, dass som skall tömmas, unghundar som skall tränas och mycket annat roligt.

I går kom jag hem från ännu en fyrdagarstur som vi körde direkt från kenneln och västerut. Denna gång följde en mor och hennes 16 år gamla dotter. En födelsedagspresent som dottern hade önskat sig under flera år. Det var med andra ord en mycket hundintresserad tjej som duktigt styrde sitt eget hundspann ut i Jokkmokksskogarna.

De flesta av våra gäster har oftast ett hjärta som slår för naturen och hundarna. Under vår andra dags lunchpaus bröt plötsligt solen igenom och färgade den frostiga skogen i ett svagt rosa skimmer. Då står modern där med tårarna forsande ut för sina kinder. ’Det är så vackert. Tänk att jag får vara här. Tänk att jag får dela detta med min dotter. Jag är så lycklig!’ Därefter kramade dottern om sin mor och de stod där en lång stund och höll om varandra mitt bland alla hundarna medan solen fortsatte att lysta på dem.

Att arbeta som guide innebär att man väldigt ofta har att göra med människor som uppfyller sina drömmar. Det händer dessutom väldigt ofta att dessa människor står där med fuktade ögon. Lyckliga för att fått uppfylla någon av sina drömmar sedan lång tid tillbaks. Det är en sån skön tillfredsställelse att se hur andra människor uppskattar det som ligger mig varmt om hjärtat. Hundarna, naturen, enkelheten i livet och en mugg rykande hett kaffe.