En hög med valpar. Söta? Jag längtar efter att få se hur de utvecklas som slädhundar under de närmaste åren.Natten mot Söndagen kom äntligen Xaras valpar som beräknat. Hela kullen är viltfärgade. Två hanvalpar och tre tikvalpar som ska få namn som börjar på bokstaven Z. Jag ser redan fram emot att få sela in dem och se hur de kommer att utvecklas som slädhundar.
Mamman är Working Husky Xara som är en trevlig och bra slädhund. Hon fungerar i de flesta situationer men har bara två fjällsäsonger så lite mer erfarenhet behöver hon innan jag kallar henne kanonledare.
Pappan är Aslakkgårdens Virvel-vind som vi köpte bättre begagnad av Lena i höstas. Han har en mycket intressant stamtavla och har ett väldigt trevligt sätt rent socialt. Vi har kört honom i vinter och med tanke på åldern så går han riktigt bra. Det Lena berättar från den tid då han gick i hennes spann styrker bara vår uppfattning om att han är en gammal men bra slädhund.
På Facebook kan ni följaWorking Husky Kennel där vi kommer att lägga ut fler bilder från valparna. Working Husky Xara under höstträningen 2011. Xaras stamtavla. Ta en titt längre bak i stamtavlan så ser ni hur många bra hundar återkommer. Aslakkgårdens Virvel Vind. Här på bilden ca 10 år gamal. När man tar en titt lite längre bak, 4-5 generationer, så ser ni endel intressant blod som återkommer på flera ställen i Vinds stamtavla. Hundar som det idag inte avlas så mycket på skulle jag tror.
Working Husky Xam fotograferad under en tur i vintras.I helgen har Joakim och Josefin varit på besök från Nyköping. Nu har de precis farit söderut med en hund från oss i bagaget. Working Husky Xam som gått med oss under två fjällsäsonger flyttade nu. Xam är en trevlig och social hund som vi bedömer inte riktigt håller måttet för långdistans. Däremot så springer han hyfsat fram om så behövs.
Lena och Per har också hunnit förbi och fikat under helgen. Lena ’adopterade’ Kokko och Kirrijenko från oss för några år sedan. Ni hittar många härliga hundbilder på de hundarna på Lenas blogg.
Det är alltid tungt att skiljas från hundarna som man säljer. Man blir sittandes kvar hemma med en del pengar på bordet. Det är bara att konstatera att inga pengar i världen slätar över saknaden. Det är otroligt skönt att veta att både Jocke och Josefin liksom Lena och Per tar jättebra hand om sina hundar. Xam och Jocke. De fyra bröderna ur X-kullen. Från vänster Xam, Xtreme, Xuper samt Xalo.
Idag är hela Skabramsjön isfri.Plötsligt händer det bara. Islossningen. Det börjar blåsa lite och på några timmar är hela sjön öppen. Varje år är det samma sak. Jag slutar aldrig förvånas över hur isen snabbt mals ned och blir vatten. Kallt vatten.
Det bästa med detta är att lika plötsligt så står man nere vid sjön och upptäcker att den är isbelagd igen. Man upptäcker att sommaren har övergått till förvinter och hundsläden kan åter plockas fram. Tiden går fort, skrämmande fort. Plötsligt börjar det blåsa och isen gnuggar mot land. Den mals snabbt ned till ingenting. Inte ens slask kan man hitta om man kollar i strandkanten utan isen bara försvinner. En knipa lättar från en råk. Några dagar senare är hela Skabram sjön isfri.
Vinterutrustningen måste plockas iordning för snart är vintern här igen.Nu är snöskyfflar bortplockade. En tydlig början på att mentalt ställa in sig på sommar och barmarksperiod. Trotts det så kommer rapporter från fjällen om att det fortfarande går bra att köra skoter och hundspann i väster. Ska man ge upp och parkera undan hundslädarna eller…
Vi måste fråga oss varför vi har valt att bo här i Jokkmokk. Vad är det som vi helst av allt gör med vår tid och vårt liv. Jag vet varför jag lever här iallafall.Några elever på Bokenskolan anordnade idag en debatt om den eventuella gruvetableringen i Jokkmokks kommun. En riktigt bra debatt där jag upplevde att vi i Jokkmokk sitter i samma båt.
Jokkmokk Iron Mines AB som är företaget som prospekterar i vår kommun fortsatte att visa sin låga nivå. Liksom under det tidigare så kallade samrådsmötet uppvisade de en stor okunskap på det mesta förutom malmprisernas utveckling.
Ja till gruvans förespråkare imponerade på mig. Arbetstillfällen är en viktig faktor för en kommun som Jokkmokk det måste man förstå. Men glädjande kunde jag höra att de inte är beredda på att arbetstillfällena går före ALLT.
Den absolut största glädjen är faktiskt ungdomarnas vakenhet. Då Fred (VD, Jokkmokk Iron Mines AB) förnekade att de söker efter uran i Manakområdet och han i klara ord sa att man inte ska tro på det som står i tidningen NSD. En av eleverna surfade med sin telefon in på företagets egen hemsida där det i klartext stod att de söker efter uran både i Jokkmokk och Arjeplogs kommuner. Att sedan Fred, likt en orm, har mage att säga till ungdommarna att det är fel skrämmer. På Anna Hövenmarks blogg kan ni läsa lite mer om detta.
Biologen, Ulf som var med för gruvbolagets räkning fick även han välförtjänt smisk. Han påstod sig ha inventerat området enligt Steget Föremetodiken. Intressant nog så hade eleverna, med samma metodik, hittat mer än honom. Mats Karström som är pappa till Steget Föremetodiken tyckte att det är skrämmande att skolungdomar kan mer än gruvbolagets inköpta experter. Dagens teknik med smartphones är jobbig för företag som lever i den gamla skolan då telefonen satt fast i väggen. Det går inte lika lätt att ljuga längre för man blir så lätt synad... Fred, välkommen till 2012!
