Med långfärdsskridskor genomför Cissi en fantastiskt balanserad konstskridskoakt. Filmen är från i hösten 2011 då vi kollade isarna på Skabramsjön. Vi konstaterade efteråt att man får inte roligare än man gör sig och att det va nog tur att ingen såg oss…
Litar vi på hundarna får de springa lösa under uppsikt. Med et innebär det att vi har kontroll på dem. De kommer på inkallning, vi ser vad de gör och de får inte tappa fokus på oss. Många av hundarna snurrar mestadels runt benen på oss.
En hemlighet med att få hundarna att kunna vara lösa är i vilka grupperingar man tar ut dem. En självsäker hund drar lätt med en unghund. Alltså unghundar skolas in med osäkra vuxna som lyder kommando. Hundar som tar stora lovar börjar man gå med då det är stekvarmt så de helt enkelt inte orkar. Man gör så de lär sig mönstret av att göra rätt.
Min yrkestitel för tillfället är alltså local manager i Lappland samt bloggare då jag skriver detta. Undra vad jag ska titulera mig som imorgon? Klockan passerar strax 02:00 så sju-sovare eller nått får det kanske bli på morgonen.
Stina och jag laddade termosen och kamerorna och tog oss en sväng igår kväll. Serri naturreservat och småvägar däromkring tuffade vi runt efter. Rödräv, knipor, storlom, renar, storskrak, älgko, hare, orrhöna och två fiskmåsar. Dessutom såg vi något märkligt djur som rann över vägen. Färg och storlek som en mörk järv men rörelsemönster som en rödräv.
Som alltid går björspaning till såhär.
– Såg du…där ute på myren?
– Ja…shiiit en björn eller?
– Ja…måste vara en björn eller…njaa… en älg?
– Njaa…måste vara en björn… nä…det är nog en älg!?
– Kolla med kikaren…
– En rotvälta från en… omkullblåst tall.. Oki… ska vi dricka te eller fortsätta?
– Lite godis kanske?
Henrik tog massor av bilder igår då jag höll de några dagar gamla valparna. Han fotograferade även Stina på samma sätt. Då Utbrister ’vännen’ Henrik:
– Jädrans vad du gör dig bra på bild! Kommenterar Henrik till Stina.
– Tack, vad kul! svarar Stina.
– Ja i princip alla bilder blir bra med dig. kommenterar Henrik vidare då han förhandsgranskar bilderna i sin kamera.
– Blev det någon bild på mig? Undrar jag lite försynt.
– Jo, det tror jag… säger Henrik lite tveksamt och börjar febrilt fippla med kameran.
– Ja… här någon stans borde jag hitta en bild på dig som har blivit hyffsad… fortsätter Henrik medan han ännu mer förtvivlat bläddrar ibland de bilder han nyss tagit.
Jag är i alla fall glad att tillsammans med mina hundar få agera fotomodell till deras bok. Förhoppningsvis lyckas de inte redigera bort mig helt trots att bildredigeringsprogrammen idag har blivit riktigt bra.
