Polarullen fotograferades flitigt.Har just sovit ut efter en intensiv helg i Årrenjarka och Kvikkjokksfjällen. Här har vi vandrat med en lite större företagsgrupp under två dagar. Höstfärgerna är på upphällningen och i vissa områden har löven redan farit från björkarna.
Första dagen flög vi med fiskflygs helikoptrar in till Staddajåkkå där vi blev avsläppta utanför nationalparksgränsen. En grupp vandrade på platten västerut mot Sårjåsjaure medan Christian, Stina och jag drog med resten upp mot Jiegnaffos nordtopp. Här uppe låg det en del nysnö som vi fick bana oss fram igenom. Vattenpölar var frusna och vintern är i utan tvekan på antågande!
Tillbaks i Årrenjarka Fjällby blev det bastu, dusch och fantastisk god mat. Vill ni äta bra mat så är Årrenjarka en av de bästa. Lokal prägel, trevlig personal, fantastisk restaurang och boende. Maten är bara så otroligt bra!
På söndagen blev en grupp lyft med Christian till foten av Nammatj i Rapadalens mynning. Den andra gruppen lyftes med Stina och mig som guider till Skierfes baksida. Från Skierfes topp satt vi länge och begrundade utsikten över deltat. Med hjälp av komradios försökte vi guida Christians grupp hur de skulle titta för att få se en älgko med kalv.
Ännu en gång har vårt jobb gett oss upplevelser som vi kanske inte annars skulle fått. Ännu en gång har vi fått se att samarbetet mellan företag i Jokkmokk fungerar på absolut bästa sätt. Fjällriporna byter nu till vit dress. Jiegnaffos nordtopp. Sveriges vackraste plats enligt Sten Selander. Vist är det vackert men Sveriges vackraste? Jag har nog varit på fler ställen i Sverige än Sten… Allt är packat, gruppen inräknade och nu väntar vi bara på att helikoptrarna ska komma tillbaks och hämta den andra halvan av gruppen. Första helikoptern från Fiskflyg går ner för landning. Helikopterpilot i fjällen skulle nog vara ett jobb som jag kunde leva med… Rapadalens mynning med Nammatj i mitten. Efter ännu en dag på fjället flyger vi tillbaks till Årrenjarka. Här ser ni Skierfe med Rapadeltat nedanför.
Lingonen börjar bli riktigt fina!I går fick Jokkmokk besök av Norrbottenskuriren. De arbetar med att belysa olika människors syn på gruva. Denna gång möttes vi hos Tor Lundberg som lever av att filma, fotografera och skriva om naturen. May-Britt som forskar på dammsäkerhet och genusperspektiv hade tagit sig tiden att resa upp från Uppsala Universitet. Jag fick följa med som entreprenör inom besöksnäringen.
Varför läggs det så mycket resurser på att utveckla gruvnäringen från Svenska staten? Läs dagens DN artikel om anställningen av Christina Lugnet som skall jobba med att hjälpa utländska gruvbolag att exploatera norra delarna av Sverige. Givetvis blir den tjänsten lokaliserad i Stockholm. Christina som tidigare är känd för vidlyftiga personalfester för skattebetalarnas pengar. Har man frågat lokalbefolkningen här i norr vad vi vill? Folkomröstning kanske vore på sin plats?
Vi hade långa intressanta samtal med Stig och Olle från Kuriren. Det är så mycket man vill få sagt. Det blir som vanligt mycket spännande att se om de fått med sig det vi försökt berätta. Ser med spänning fram emot att läsa texten i Norrbottenskuriren. Vi började med kokkaffe och hembakat bröd hemma hos Tor och Åsa. Tor visade på kartorna de olika områdena som Beowulf har mutat in. Uran fyndigheter strax väster om Seitevaredammen, stora områden med koppar och värst av allt titan långt in i Tjuoltavagge, nära Sareks nationalpark Vi hade många intressanta samtal ute i skogen. Skogen där skolelever från Jokkmokk hittade fler skyddsvärda arter än gruvbolagets egen inhyrda ’proffsbiolog’ dokumenterade i sin rapport. Flippa ställde gärna upp på både bild och intervju. Tors hund var inte lika intresserad. Senare på kvällen tränade jag ett spann med min fyrhjuling som består av några kilogram stål. Vem har sagt att detta med en gruva är lätta frågor?
Brev från Umeå Tingsrätt hör inte till vardagligheterna som tur är.Här om dagen damp ett brev ned i postlådan från Umeå Tingsrätt. För någon sekund stannar hjärtat till och tanken rusar genom huvudet ’Vad har jag gjort nu då?’ En dag senare ringde telefonen dessutom och en reporter hade några frågor att ställa. Läs gärna en lokaltidnings artikel.
Det krävs dispens för att få bedriva kommersiell verksamhet med guidade turer inom nationalparkerna: Sarek, Padjelnta, Muddus och Stora Sjöfallet. Denna dispens beviljas av Länsstyrelsen i Norrbottenslän. Jokkmokkguiderna har fått denna dispens för att bedriva guidade turer i området fram tom 31/12 -2013. Det är detta som vi nu själva överklagar.
Vi har fått ett tillstånd som ger oss ett antal guidade turer / år. Det innebär att en dagstur med en (1) gäst till Muddusvattenfall är en (1) tur. Två veckor i Sarek med 8 personer är också en tur. Skillnaden blir ju en gästdag eller 112 gästdygn. Vi pratar fortfarande om en tur. Vi överklagade för att vi anser att man skall ge dispens om ett vist antal gästdygn / företag / år. Här fick vi avslag.
I vårt tillstånd står det klart och tydligt att vi skall ha samråd med berörda samebyar inför genomförandet av våra turer. Det anser jag är den enda rätta vägen om man ska bedriva turism inom renskötselområdet! Däremot så vad händer om en sameby vägrar samråda med oss (vilket inte har hänt ännu)? Här ville vi få in i dispensen att OM en sameby vägrar att genomföra samråd skall vi ändå få genomföra våra turer. Här fick vi avslag.
Från vår sida så måste jag säga att de berörda samebyarna som vi har samråd med är mycket bra att jobba med. Här pratar vi om såväl enskilda renskötare som själva samebyarna som har hjälpt oss att förstå problemen med turism i renskötselområdet. Kan man inte se problemet så kan man inte heller undvika dem.
Nu kvarstår frågan om vi skall överklaga denna dom eller inte. Givetvis anser jag att vi har rätt men kommer vi att kunna vinna något på att gå vidare? Kan vi bidra någonting till debatten om turism i skyddade områden och turism inom renskötselområdet igenom att gå vidare? En dagstur till Muddusfallet med en person eller som här 14 dagars tälttur igenom Sareksnationalpark med fyra deltagare är fortfarande bara en tur i våra tillstånd.
Dessa flygningar sker utspritt under hela året. Denna bild är tagen i vintras då det tränades på lite högre höjd. Troligast svenska plan.Under två veckors tid nu under hösten får vi leva med att NATO träningskrigar i Jokkmokk. Flygplanen dånar fram med siktet inställt på Udtja skjutfältsområde. Sverige som är ett sk neutralt land upplåter med andra ord flygplatser, renbetesområden (Udtja skjutfält) och vårt luftrum till NATO’s millitära träningsverksamhet.
Under dagens vandring med betalande gäster flög några av dessa flygplan endast ca 50 meter över trädtopparna. Efter samtal med några besökande resenärer i Jokkmokk fick jag veta att flygplanen även träningsflög inom eller strax utanför Muddus Nationalpark, och även där på mycket låg höjd.
Företaget jag driver försöker sälja tystnaden och den rena naturen i denna vildmarkspräglade del av Europa. Dessa flygövningar är ett direkt problem för min försörjning. Ryktet säger även att ett lokalt helikopterbolag har fått flygrestriktioner. Sveriges regering tillåter med andra ord att NATO slår undan försörjningsmöjligheten för lokala företag, samt sabbar områdets imagevärde som tyst och rent.
Vad som också är förbryllande är hur det pratas om tysta miljöer då det gäller snöskotrar om vintern. Visst håller jag med om att snöskotertrafiken är och kan vara ett problem under vissa tider och i vissa områden. Vad jag inte tycker om är att lokalbefolkningens intressen alltid tycks väga lättast. Neimans Svenne under dagens vandringstur. Hundarna skyggar då flygplanen drar över trädtopparna på ca 50m höjd. De flyger dessutom rakt över vår kennelanläggning i Skabram. Grannen har även en gård med mjölkkor som går ute och noll hänsyn tas till det. Hundarna påverkas inte positivt av ljudet från flygplanen. Flippa håller koll på bullpåsen, gästerna och de andra hundarna som är med. Hon är däremot stentuff och bryr sig inte om flygplanen.
Den 19 årige danska killen som varit borta sedan 25 Juli är fortfarande försvunnen. Trots intensiv sökning med folk både på marken och i luften har det varit resultatlöst.
Det handlar om en ung kille i bra fysisk form. En kille som enligt vad jag förstår är handlingskraftig, idrottar och inte är rädd för att vara själv. Då bör man kunna färdas 30-80km/dygn utan allt för stora problem om terrängen tillåter det.
Killen försvann då han skulle gå en topptur på 3,5km. Dimman kom och troligast har han inte hittat tillbaks till tältet. Som jag tänker är att han har gått vilse, inte att han har förolyckats. Vist kan man få panik och göra dumma saker av att komma vilse men sannolikheten är ju stor att han bara drabbats av en sak till att börja med. Vilse.
Är man vilse och det blir en ljus men kall natt så skulle i alla fall jag inte sätta mig och vänta. Jag skulle färdas och helst i en och samma riktning. Det finns naturliga fångstarmar i form av sjöar, älvar, stup osv. som gör att man kanske tvingas byta kurs ibland.
Polisen har nu avblåst sökandet. Sökandet som koncentrerats till ett område i närheten av försvinnelse platsen. Området han troligast skulle ligga i om han var förolyckad. Var det inte på samma sätt man gjorde då man letade efter ’Mustangmannen’ 15km väster om min bostad tidigare i våras? Man utgick från att den utländske killen fanns i närheten av den kvarlämnade bilen. Trots intensivt letande med hemvärn, polishundar, poliser osv. så hittade man inte killen.
Det märkliga i Mustang historien är att ett par veckor efter avblåst sökande hittade man en GPS, vapenlicens och ett betalkort 200m norr om bilen. Hur kunde man missat det tidigare? Vad händer om man går norrut från platsen där bilen lämnats? Jo, man kommer till en vandringsbro som går över Pärlälven. Hade Mustangmanen en riktning som han vandrade efter och har man följt upp den?
När det gäller den danske killen, Joeys Dynglykke Ravn tror jag att han kan hålla sig i livet tills någon gång i mitten av September. Gör han det så borde han hitta fram av egen maskin vilket jag innerligt hoppas.
Till er som planerat en höstvandring. Ändra gärna era planer och vandra i gränsfjällen Ritsem/Sitasjaure och ned väster om de stora sjöarna i Padjelanta. Försök förstå hur killen har tänkt och känt. Gör det Polisen och Hemvärnet har misslyckats med, nämligen att hitta killen och bjud honom på ett mål mat!
