Fjällabstinens
Pressresan ’Väg utan framtid’
Laver den försvunna gruvbyn, i Älvsbynskommun, blev vårt första stopp. En kopparbrytning från 30-40 talet. Sveriges då modernaste samhälle byggdes upp av Boliden för de 260 invånarna. Ambulansgarage, Folketshus, skola, vatten och avlopp, elektricitet osv. Man hade till och med solarium där på den tiden. Boliden värnade på den tiden om människorna. Arbetarna var förutsättningen för att man skulle få upp kopparen som var den egentliga produkten. Idag tycks många av gruvprojektens slutprodukt vara själva aktien och inget annat. Gruvan lades ned och än idag är vattenmiljön nedströms slamdammen kraftigt påverkad. Boliden är idag hårt kritiserat för att de kört giftigt avfall till Chile där människor blir skadade.
Messaure den tillfälliga byn med 2600 invånare. Ett samhälle som byggdes upp under den tidsepok när Messauredammen byggdes. En by som man redan från början visste skulle försvinna. Alla arbetade med dammbygget, en monokultur när det gäller försörjning. Hit följde kommunens fiskerikonsulent. Han berättade om den påverkan som det har haft på fisket. Laxfisket är nu helt dött uppströms Boden. I Torneåälven kan man idag ta ut 120 ton/år och då ska man tänka på att Luleälven var en bättre laxälv. Som plåster på såret sätts det årligen ut små 3 fiskar/kilometer av Luleälven.
Sörberget, i Jokkmokks kommun, en avverkning där huvudargument var att skapa arbetstillfällen. Här högg man ett gigantiskt hygge som sedan kom att bli ännu större pga. en stormfällning efter avverkningen. Samebyn försökte få stopp på avverkningarna men blev överkörda med motiveringen att arbetstillfällena behövs. 4-6 årsarbeten under en 3-5-årsperiod gav det. Såren idag består av contortaplantage som viker sig under snötyngden, ett utslaget renbete och en miljö som inte fungerar för turismföretagare.
Dessa ’framtidsprojekt’ för att skapa arbetstillfällen ger ofta stora sår i naturen. De är i direkt konkurrens om markanvändningen gentemot små renskötselföretag och turistentreprenörerna. Dagens gruvprojekt Jokkmokk Mining District har skrämmande många likheter med dåtidens framtidsvisioner.
Gruvprotester i Stockholm
Tyvärr kommer jag själv inte att närvara på plats. Men de som reser från bygden har mitt fulla stöd. Jag hoppas verkligen att så många som möjligt som bor där nere i närheten kan ansluta. Spräck nu denna gruvbubbla där utländska riskkapitalister dränerar vårt land på våra naturtillgångar och överlevnadsmöjligheter för oss i glesbygden.
Fullständigt program för de fyra dagarna i Stockholm hittar du här: Gruvkampen 23-26 Oktober i Stockholm.
Lapplandsritt i Jokkmokksfjällen
I höstas när hästarna skulle flyttas hem från Saltoluokta fjällstation så var Stina med och red över fjället till Kuorpak. Närmare bestämt strax öster om Sareksnationalpark. En fjälltur på ca 5 mil. Det var 5 stycken mycket nöjda ryttare som vi mötte i Kuorpak sent en höstkväll för vidare biltransport hem till Jokkmokk.
Vájal Rine in Lapland kör nu turer mindre än en kilometer från vår kennel. Ibland får vi frågan om det inte konkurerar om våra kunder. Svaret är ja, kanske lite men och? Dessutom så i det stora hela så får vi dragkraft till området vilket gynnar oss mycket mer. Det gynnar oss som enskillt företag och det gynnar bygden. Att sätta Jokkmokk på kartan som en Lapplandsdestination är vår stora utmaning. Att vi blir fler företag inom besöksnäringen i Jokkmokk är med andra ord mer än välkommet! Speciellt när det är seriösa satsningar som Vájal Ride in Sapmis ridturer!
Hur som helst så är det tur att vi har så mycket hundar som sysselsätter Stina. Annars är jag ganska säker på att ’någon’ skulle investerat i ett antal hästar även hit till vår lilla gård. Själv så jobbar jag ju på min image som hästrädd så det känns bättre med hundar för min del. Alla bilderna har Stina tagit under ridturen från Saltoluokta till Kuorpak hösten 2013.
Öppna samtal på Norrbottensmuseum
Ibland funderar jag på om en föreläsning som denna skulle filmats. Då hade vi kunnat lagt ut den på nätet/youtube. Frågan är om folk skulle orkat lyssna på en ca 2 timmar lång föreläsning?
Effekterna från föreläsningen har ju inte låtit dröja på sig. De som inte vill att vi ska få ett Jokkmokk Mining District här har beklagat att de inte kunde komma och lyssna. De som är för en gruva i Jokkmokk har flera frågat vilka som var där, fick jag verkligen säga vad vi ville, hur kunde vi få fria händer osv. Till de som är för kan jag bara säga. Oj vad kul det är att få helt fria händer…eller hur det nu var. Sedan ska ni veta att får vi inte fria händer så skaffar vi oss det…
Vi vill tacka Norrbottensmuseum i Luleå för inbjudan och ett trevligt arrangemang. Samtidigt så uppmanar jag er bloggläsare att håll koll på deras program. Den 13 Oktober kommer Anrne Muller dit och föreläser om Gruvans påverkan. Ta med ett gäng kompisar och åk dit. Arne skall vara en riktigt kunnig föreläsare!