Stina in action med våra blommor.Väderprognoserna pekar alla mot att det skall komma en del regn under de kommande dagarna. Vi har därför kört hårt ute på gården med alla de möjliga göromål som underlättas av bra väder. Inatt skall regnet komma och det får det gärna göra för nu sitter vi inne, färdig för stunden och snuttar på en whisky.
Våra små border collievalpar har nu blivit drygt fyra månader. De är fulla av energi och hittar på både det ena och det andra. Vissa beteenden är inte önskvärda. Johnny började göra utfall mot gräsklipparen. Ett beteende som bara måste få ett slut. Nästa gång står vi med en motorsåg eller röjsåg och då måste vi lita på hundarna. De är med över allt och skall kunna vara med över allt. Nu hade vi turen att jag lyckade smyga upp på honom bakifrån och skrämde stackars Johnny ganska rejält. Från början vart han ganska förskräckt men snart fattade han att gräsklipparen inte är farlig men det inget man skall attackera.
För övrigt har Nicolas målat slädar och hunnit med en egen kajaktur. Stina har klippt gräs, rensat tallbarr från rännorna på taket och fixat lite med blommor osv. Jag har byggt en transportställning för kanoterna som skall vara på släpvagnen. Nu kan som sagt regnet få komma så vi får en lugn dag imorgon. Då hinner vi kanske ikapp med e-mail och kontorsjobb. Allt som blommar är inte hjortron… Johnny direkt efter vårt samtal om attackerandet av gräsklipparen. Bygget av en kanotställning.
Några hundar som vilar lugnt under ett kaffestopp. Under de senaste dagarna har vi haft några kortare turer runt Jokkmokk. Dessa turer spontanbokas oftast av folk mellan deras museibesök, shoppingturer och allt annat de skall göra på sin semester i Lappland. Just själva bokningsmomentet är jobbigt för vår del. Vi har oftast planerat att göra någonting helt annat och plötsligt skall vi ställa in oss på att sticka ut med folk. Sedan när man väl är ute så är det ju roligt och skönt.
Turerna är enkla och passar faktiskt de flesta. Huskywalk som en kortare vandring heter är just en vandring med några hundar. Man hinner även med ett besök på vår kennel med alla hundarna. Här får man en bra inblick i hur livet på en slädhundskennel är.
Kanotturerna är oftast väldigt enkla och vi instruerar i paddelteknik och säkerhet. Det är förvånansvärt många människor som aldrig suttit i en kanot. Givetvis berättar vi även här om livet i norr och om naturen. Vad får man för fisk, vilken politik drivs i kommunen, hur fungerar det med flyktingar, varför är barken på tallarna så tjock, är hundarna blind på de blå ögonen och mycket annat. Vi får samtidigt trevliga möten med folk från när och fjärran som en del av vår vardag. Min lilla solokanadensare från Mad River is still going strong! Gnistrande vattenyta är verkligen sommarkänsla! Annie hänger givetvis med på det mesta. Kokkaffet ger besökare från hela världen lite perspektiv på deras liv.. Tre siberian huskies och två border collies lägger sig till ro medan vi fikar.
Kvikkjokk, vid vägs ände. Den västra slutdestinationen för paddelsträckan längs Lilla Luleälven. Sommarjobbet hemma på guidefirman är nu i full gång. I går fick vi en Work Away som heter Nicolas och kommer från Frankrike. Work Away är ett utbytessystem där man mot kost och logi får hjälp av någon som vill uppleva en del av en ny miljö, livsstil eller någon som vill jobba med ett välgörenhetsprojekt. Detta är alltså ett sätt att resa billigt och samtidigt få kontakt med lokalbefolkningen. För vår del så innebär det hjälp med en hel del uppgifter som annars vi inte skulle hinna utan att ta ihjäl oss.
Nicolas och jag har nu börjat att arbeta oss igenom alla våra slädar. De skall repareras och oljas in med linolja, trätjära och balsamterpentin. Fort går det någon timmes arbete per släde vilket är helt okej ute i solen en fin dag.
Lilla Luleälven är en fin kanotsträcka där en del gäster paddlar. De hyr kanot och diverse utrustning från oss. Sedan arrangerar vi transporter om man vill starta på en plats och avsluta någon annan stans. Idag hämtade jag ett svenskt par som hade färdats från Jokkmokk hela vägen upp till Kvikkjokk. Det blir några sådana turer per sommar för oss.
Förmiddagen tillbringade Stina och jag med planeringsarbete tillsammans med Hotel Åkerlund. Vi har gemensamt försökt titta på hur vi skall kunna samarbeta. Till hjälp hade vi två projektledare från Swedish Lapland Capacity Building och Destination Jokkmokk. Kaffe, kloka huvuden och intressanta samtal. Nu har vi fått några konkreta punkter att arbeta vidare på så vi får se vart det kan leda. Nicolas målar våra turistslädar. Plasten längst fram på buskbågen måste smaka gott för de tuggas ofta sönder. Inte av våra hundar utan det måste vara våra kollegor som parkerar sina spann så nära att de kommer åt vår släde…jag är tämligen säker att det är just så det går till…
Kanadensarpaddling är någonting som under de senaste årens kajakvåg har blivit lite bortglömt. Kanadensaren är nämligen ett fantastiskt sätt att färdas i inlandsmiljö. Sjöar, älvar, åar, forsar och även över torra land. Open Canoe som det heter i engelskan.
Bill Mason är en av legenderna inom just kanadensarpaddling. Han har gjort flera filmer och skrivit böcker. Han brinner för miljön och naturen men även för friluftsteknik så som att färdas med öppen kanadensare i den vildmark som finns kvar. Här är en av hans filmer som informativt behandlar solopaddling efter älv. Tänk på att detta är filmat före det att de små vattentäta actionkamerorna kom. Kanoterna är av trä och tältet av bomull. Låt dig inspireras till att pröva en kanadensare i sommar. Låt dig inspireras att göra en färd igenom något obanat naturområde. Håll paddeln blöt gott folk!
Kanadensare är verkligen ett fantastiskt sätt att färdas på när man har barn med.Här om dagen fick Stina och jag låna ett barn. Inte vilket barn som helst utan systersonen. När vi rullade in med bilen lastad med kanoter på deras gård, 5 minuter försent, förklarade han att han minsann kunde klockan! Sedan styrde vi in mot vildmarken och äventyret.
När skall ni skaffa barn då? Frågan kommer ganska ofta till Stina och mig. Det frågas verkligen i all välmening men det inget man skall ta för givet, att alla bara kan skaffa barn hur som helst. Det är många människor som sliter med att de vill men inte kan. För oss är det annat som styr. När man lever ett sådant liv som vi har valt att leva så finns det faktiskt inte plats för egna barn. Man kan skaffa en hobby som frimärkssamling utan att egentligen ha tid för det men barn är ett ansvar på ett helt annat sätt. Barn är ansvar för en annan människas start på dennes liv! Det är ingenting som man bara kan skjuta upp eller pausa tills hundarna är tränade.
Nu har vi förmånen att kunna låna barn vilket vi nyttjar på tok för sällan. Verkligen lyxigt. När jag ser dessa barn blir det bara allt mer tydligt och klart för mig hur viktigt det är att vi idag tänker på VAD överlämnar vi till dem efter våra liv? I vilket skick kommer planeten att vara? Kommer de att kunna skaffa mat, försörjning, leva ett tryggt liv? Dom kommer att finnas kvar här på planeten efter att vi har kastat in handuken. Dom kommer i sin tur att känna ansvar för nästa generation. Vi har verkligen ett ansvar som man inte kan bortse ifrån! Faktum är vi har bara barnen till låns men även jorden vi lever på är till låns.
Vill du läsa mer om barn, konst, trädgårdsliv och att leva här i norr så ta en titt på min systers blogg. Fröken Humla. Kablekan har börjat blomma. Med kanoten kan man färdas tyst. Vi såg älg, tranor, sångsvan, änder, skrakar, solande gäddor och små abborrstim som snabbt drog iväg under kanoten. Shit happens… men det som är blött torkar snabbt i solen och learning by doing fungerar kanon! Med en kanot kommer man in i myrområden där man ogärna vandrar.
