Här kommer lite bilder från turen. Detta skulle ju inte bli någon slädhundsblogg utan en friluftsblogg. Jag upptäcker hur mycket hund det faktiskt är i våra liv. Vi pratar hund, kör hund, tänker hund, drömmer hund men äter hund det gör vi inte ännu.
När mörkret sänker sig och vi stannar till för en sen lunch ringer min mobil. Det är Stina som står mitt i skogen med en skoter som inte vill gå. Växellådan var ur funktion. Nu måste hon också komma hem på nått vis och vi saknar spår sista milen till kojan. Nilas, som är född med motorolja istället för blod åker ut och bärgar Stina med skotern. Sånt blir man tacksamt glad över!
När vi kommer fram till den kvarlämnade skoterkälken upphör spåret och vi måste lasta slädarna. Lilla Chicks, en av våra hundar, har redan kastat in handuken och sitter i en av slädarna. Vi lastar det vi behöver i slädarna och sedan börjar eländet. Mitt 6-spann orkar inte rubba släden så den sista milen får vi springa och knuffa allt framåt. Det isar under slädarna, snö packas i bromsarna och ingenting går lätt. Ett tag trodde jag att vi skulle få stanna i skogen.
Vi kommer fram till kojan och familjen är muntra och glada om än trötta. Pappan som sa att han var trött redan efter 9 kilometer! Såna här upplevelser vill jag vanligtvis skona mina gäster ifrån men det blir ibland äventyr på riktigt. De var glada och förflyttade sina egna gränser avsevärt mycket framåt. Nu vet de hur det är att vara trött på riktigt! Själv så ser jag fram emot Femundlöpet för då har jag bara ansvar för mig själv.
Chicks kom igång och gick resten av turen utan större problem. Resten av turen förflöt riktigt bra förutom att en av gästerna trillade igenom isen i ett gamalt vattenhål, jag höll knappt på att få eld under en lunch då det bara fanns surgran att elda och lite annat smått och gott.
Ljuset har varit mycket speciellt. Allt från klarblå himmel, solbelysta berg, fullmåne och till dagens täta dimma under första turen och det lätta snöfallet under dagens sista tur. Tempen har gått från gårdagens -34C till dagens -10C.
Nu närmar sig klockan 02.00 mitt i natten och det blir en mugg hett te innan sängen kallar. Vi sover kort men desto intensivare kan jag lova! Längtar nu efter en lite lugnare period igen…typ i maj.
Vi fortsätter att köra både jobb och träning. Träningsturerna kortas något så hundarna inte blir tömda på energi. Energi som de så väl behöver då de bor ute. Jag är riktigt glad för att våra kojor är isolerade och fyllda med torr halm. Det blir faktiskt varmare där inne än utanför trots det stora ingångshålet.
Man får vara lite försiktig med hanhundarna då man kör. De kan lätt förfrysa sina mest intima delar. Det absolut enklaste sättet att undvika frörfrusna snorrar på hanhundarna är att stanna och låta dem kissa med jämna mellanrum. Man får värma med handen och kolla varje enskild hanhund flera gånger per tur. Ska försöka skriva mer om detta senare.
Idag har Stina kört en heldagstur med två gäster medan jag snurrade två entimmes körningar. Fransmän, Tyskar och Singaporrare eller vad man nu säger. På Julafton har vi inte bokat några jobb alls. Nu blir det alltså ledigt över 40 timmar. Sen kör vi igen, ganska intensivt över mellandagar och nyårsafton.
Snön fortsatte komma under början av vår tur så spåren var översnöade och ganska moddiga. Sedan sjönk tempen och spåren blev avsevärt bättre till hemvägen.
I princip så har allt fungerat helt felfritt förutom älgarna. I år tycks det vara extra mycke älg i vårt område. En av älgarna tvekade i att flytta sig. Jag fick hojta ganska mycket innan den lämnade spåret. På ett annat ställe fick vi en ko på ena sidan, en kalv på andra sidan och en kalv mitt framför spannet på spåret. Är det något som jag inte riktigt litar på så är det just älgarna. Blir de pressade så kommer de.
Vi brukar reta Sten, en annan hundförare här i Jokkmokk, för att han har en liten bjällra på sin släde. De skrämmer tydligen bort älgarna mycket effektivt. Nu blir det nog bjällror även på våra slädar denna vinter.
