Xara är liksom sin mor en bra ledarhund när man behöver fart i spannet. Hon går helt okej på kommandon. Lättsam tik med bra storlek.
2013 var Xara med till Femundlöpet men hon förblev då reservhund. I år har hon varit lite bättre än i fjol och defenitivt är hon en hund som jag kör Femundlöpet tillsammans med. En go och trevlig tik som mer än gärna delar sovsäck med husse.
Sammy är kennelns enda apa. Han far hur lätt som helst över hundgårdsstaket som är 2 meter höga. Absolut inga problem. Han är jobbig i koppel, klättrar gärna upp i knät eller famnen på folk. Även här har vi ett energiknippe.
Sammy kan gå som ledarhund. Han är ingen klippa på kommandon men han följer gärna en erfaren ledare utan att tjorva. Denna hund äter som ett troll, är glad som få och sprider verkligen glädje. En riktig uppmuntrare som alltid är redo.
Rambo är egentligen en lustig företeelse. Vi döper nämligen varje kull efter en bokstav. När vi kom till R-kullen ville jag givetvis att en hanvalp skulle få heta Rambo. Enligt Stina var det absolut inte aktuellt. 24 timmar efter att sista valpen fötts kommer det ut ännu en blöt och väldigt svag liten hanvalp. ’Den kan ju heta Rambo’ säger Stina och båda vet vi att den troligast är chanslös i detta livet. Vi hjälpte honom fram för att kunna dia under de första dygnet. Sen har han kämpat enormt.
Rambo är idag en av mina absolut viktigaste fjällhundar. Han går ospårat och hittar gamla spår som jag är chanslös att se. Färdas vi i snöstorm tvekar jag inte på honom. Han tar oss oftast dit vi ska. Det är inte den bästa kommandoledaren men han lyssnar hyfsat på mina önskemål. Han är dessutom en hund som är otroligt känslig och go. En väldigt trivsam färdkamrat. Inför Femundlöpet 2014 är han en av de hundar som jag alltid trott på.
Femundlöpet 2014 kommer allt närmare. Det börjar kännas som att det inte finns någon återvändo. Snart står jag där på startlinjen med 12 heta hundar och 60 mil framför mig. 60 mil som kommer att innebära både helt fantastiska stunder men även stunder då allt känns hopplöst. En stor del av utmaningen är att själv hålla sig positiv trotts motgångar.
Hundarna är i form även om jag skulle önskat att vi hunnit mer träning. Men de är i rätt så bra form. Nu gäller det bara att välja rätt hundar som får följa. Stor del av utrustningen har packats, körschema grovplanerats, hundmat tänkas igenom och min utrustning skall kollas lite extra. Det är alltid någonting som inte går enligt plan. Med som hjälp har jag superhandlerna Volker och Jasmin.
Målsättningen för Femundlöpet 2014 har jag funderat på en hel del. Vi kör i samma klass som de absoluta toppförarna i Europa. Förare som hävdar sig väl borta i Nordamerika. Dessutom så kör vi med våra renrasiga Siberian Huskies som vi använder i vårt arbete. Toppspannen kör Alaskan Huskies som är speciellt avlade för just denna typ av tävling. Både dessa hundar och förare imponerar grymt. Efter fjolårets tävling när jag tappade spannet och sedan fick bryta så är mitt sikte i år på att genomföra med pigga hundar. Genomföra och skaffa mer erfarenhet till såväl mig som hundarna. I år skall jag dessutom använda snöankaret om jag lämnar släden. Learning by doing…
Tretton hundar är i dagsläget utplockade men saker kan ännu hända. Hundarna presenteras lite grovt på vår webbsida för Working Husky Kennel.
Senare under säsongen kommer Stina att ta åtta av dessa hundar och fara på Amundsen Race nere i Jämtland. Vi valde i år att köra varsin tävling för att kunna plocka starkare spann samt att en av oss sköter firman på hemma plan. Det ekonomiska tappet mildras då något.
Långdistanskörning med hundspann är en sport som kommer allt mer. Det är distanser som sträcker sig 200-300km eller mer. Femundlöpet 600km, Finnmarklöpet 1000km är de längre i Skandinavien. En tävlingsfor där en man eller kvinna tillsammans med sitt hundspann så snabbt som möjligt skall tillryggalägga hyfsat långa distanser. Ofta igenom stora skogs och fjällområden och inte allt för sällan i extrem kyla, snöstormar och med alla utmaningar som dyker upp längs vägen. En sport där kvinnor och män tävlar på lika villkor.
Man kan med dagens teknik följas tävlingen och hundspannen via nätet. Snittfarter, vilotider, distanser, bilder, filmsnuttar, rapporter osv uppdateras ofta kontinuerligt från dessa tävlingar. Själv tycker jag att det är grymme spännande att följa hemifrån. Man sitter varmt och skönt med en mugg rykande te och en påse godis.
Nu i helgen går Hallingelöpet i Norge som är 2x80km och de har en bra uppdatering av hur det går. I Sverige går Vildmarksracet som är 2x60km, men de har sämre uppdateringar. Topp på att rapportera är Femundlöpet och Finnmarkslöpet som går senare.
Det finns även en norsk sida som heter Sjekkpunktetsom skriver om olika förare, tävlingar, resultat, statusuppdateringar m.m. som man kan kika in på. NRK (Norska SVT) följer även de större tävlingarna så i grannlandet är sporten större för att inte snacka om i Nordamerika. Har du aldrig följt en av dessa tävlingar så gör det i vinter. Det är dygnet runt spänning vill jag lova.