Browsed by
Etikett: Hundspannstävling

Hypokondri och packningskaos

Hypokondri och packningskaos

Kommentarer 2 kommentarer

Femundlöpet_1
Unna och Ulva är inne för att vi vill hålla lite extra koll på dem. Rikos är en av Stinas absolut bästa ledarhundar. Riktig spårbrytare. Nu är han ute pga problem med luftvägarna sedan några veckor.
Just nu råder total förvirring på torpet. Femundslöpsförvirring. Vi är hyper hypokondriker och ser hur hundar rör sig osymetriskt, hur de harklar sig och hur de är sjuka på alla möjliga sätt. Vist har vi några halta hundar och någon som haft nån konstig hosta till och från hela hösten men vi är på helspänn just nu och analyserar allt och alla hundar oavbrutet.

Från början hade jag 18 hundar som jag trodde var tävlingsaktuella. Slutligen vart det 14 kvar då några inte är ämnade för långa distanser. De har inte psyket helt enkelt. Av de 14 hundarna har jag nu en med en hälta och två som haft hältor någon vecka sedan men nu är okej. Men gamla skador kan komma tillbaks om man har otur. Stina är i samma sitts. Vi kommer kanske inte ens att kunna starta med fulla spann om vi har otur. Lite lätt stressande.

Just nu har vi 8 hundar inne. Några får massage, nån får noggrannare tassvård och någon vill vi bara hålla lite mer koll på. Nu förebygger vi allt vi kan. Senast, vet inte vilken av alla gånger, jag snackade med vår fantastiska veterinär sa han ”Ja men ni kanske är lite för noggranna…och ni kan väl också va lite stel någon morgon utan att det är nått stort problem?”. Jag hörde riktigt hans nöjda leende och nog hade han rätt i det.

Femundlöpet_2
Spadar, knivar, yxor, kastruller, vattenkokare osv. Allt är vägt på våg och värderat.

Femundlöpet_3
Packlistor modell minde map, miniräknare för att kalkylera körplaner, vilotider, hundfoder osv. Vi försöker att lämna så lite som möjligt åt slumpen.

Slädreparationer och allmänt kaos

Slädreparationer och allmänt kaos

Kommentarer 6 kommentarer

Slädreparation_8
Ett gaskök fungerar perfekt som värmelampa. Här höjer jag buskbågen lite igenom att värma plasten forma om den.
Femundlöpet närmar sig med stormsteg. En vecka till avresa och då ska vi dessutom hinna köra turer med några grupper. Känner hur adrenalinet rusar med fjärilar i magen då man tänker att snart är det kört. Snart finns ingen återvändo. Snart så står jag där på släden bakom 12 förhoppningsvis supertaggade slädhundar med 600km till mål. Fy f-n…vad har vi gjort när vi anmälde oss egentligen? Va detta genomtänkt?

Nu är två av slädarna helt tipp topp igenomgångna. Minutiöst är skruv för skruv kollad, linor bytta, hantagen tillpassade, skidor bytta osv. Stina har packat torrfodret färdigt, massor av småpinaler är beställda och inväntas. Stackars kompisen kom på besök men han blev nästan utkastad. Hans hundar har kanske kennelhosta och vi törs inte ens släppa in honom till oss. Nu gäller det bara att hålla sig på banan och på benen fram till starten. Allt för mycket är satsat för att vi ska våga chansa något. Vi får bjuda på kaffe sen.

Just nu i skrivande stund är Stina ute på väg med ved till en koja. Hon jagar fram i skogen bakom sitt niospann. Solen har gått ned och himlen är vackert rosa.

Slädreparation_7
Biltemas mountainbike däck funkar kanon för att sättas där man står.

Slädreparation_6
Ur KAOS föds ordning. Kaos har vi…jag iallafall lyckats åstadkomma utan hjälp av Stina. Nu inväntar vi ordningen…

Slädreparation_5
Istället för att knyta fast runt öglan trär man ett snöre (draglinan) igenom en liten plastbit/bricka och gör en enkel knut. Mycket lättare att byta och justera.

Slädreparation_4
En del av vårt kök under ett par veckors tid. Tur att vi båda är hundspannsförare med samma intressen.

Slädreparation_3
Det känns inte bekvämt att sätta sågen i en 20 000kr släde…

Slädreparation_2
Hålen för att fästa belaget försöker vi göra så att de passar på alla våra slädar. Vill ju kunna använda samma belag även till våra reservslädar.

Slädreparation_1
Vårt hus är på 50 kvadratmeter. En släde kan gå in om man först lyfter in fronten i badrummet upp över torktumlaren. Sedan vrider man den försiktigt till liggandes på sidan och backar in i köket… Därefter är köket fullsmockat och vi svär och snubblar över verktyg, kapell, släden, skruvlådor, reprullar osv. Men ändå ganska mysigt…

Lars Monsen och hundarna

Lars Monsen och hundarna

Kommentarer 2 kommentarer


För er som inte känner till Lars Monsen så är det på tiden att ni gör det! Han är en norsk äventyrare som skriver böcker, blivit programledare och TV kändis. Nu producerar han friluftsprogram på löpande band.

Lars Monsen och hundarna är en satsning som han gör tillsammans med NRK (Norska SVT). Under den kommande 6 årsperioden skall han försöka att bli världens bästa hundförare inom långdistans. Nu har de två första avsnitten kommit på NRK. Detta avsnitt som jag klippt in här visas inte på TV utan hittas endast på nätet.

Stina och jag har noggrant kollat igenom filmen från Femundlöpet och våra tävlingsnerver börjar komma i gungning. Starten närmar sig med stormsteg och det oundvikliga kommer. Snart står vi där med utselade spann klara för start. Fjärilar i magen finnes redan nu!

Frys in hundmaten

Frys in hundmaten

Kommentarer 1 kommentar

Frysa_hundmat_1
Vi fryser in i matskålarna. Oftast får vi täcka allt med en plast så inte kråkor och skator kommer och stjäl maten.
Periodvis får hundarna dålig aptit eller behöver äta mer än de riktigt känner för. Löpperiod eller tuffare träningsperioder kan vara exempel på sådana tillfällen. Kanske de dessutom som för oss råkar sammanfalla och man ser riktigt hur vikten rasar av hundarna.

Kvarbliven hundmat eller ibland extra tillblandad hundmat fryser vi in i skålarna. Dessa huggs sedan upp i bitar och används som snacking under och efter körning. Igenom att det är fruset kan man även enkelt lite när som helst ge tunna hundar ett par hekto lite då och då utöver de vanliga fodringarna.

Våra hundar skolas in på frusen mat redan som valpar sommartid. När vi därefter får en period då de inte äter bra brukar de formligen kasta sig över dessa frysta bitar. Vi får i dem vätska, torrfoder och köttfoder.

Under slädhundstävlingarna i Nordic Open i Åsarna 2012 ville våra hundar inte riktigt äta som de skulle. Vi frös in maten och de tog den på detta sättet. Det är inte optimalt för hunden men betydligt bättre än att få för lite vätska och mat. Samma sak under många turkörningar då vi har löpperioder eller då hundarna helt enkelt blir för trötta för att äta.

Frysa_hundmat_2
Häll lite varmt vatten på botten av skålen och den frysta kakan brukar släppa. Orsaken till att våra skålar är knöliga är att vi förut knackade och slog ut maten.

Frysa_hundmat_4
Man kan variera innehållet i kakorna beroende på vad man ska använda dem till. Ofta ser de ut som läckra tårtor…

Frysa_hundmat_5
Förvaras de utomhus länge måste man försäkra sig om låga temperaturer. Fettet härsknar även vid minusgrader om än långsammare. Härsket fett är inget bra för hundarna!

Frysa_hundmat_3
Pelle knaprar i sig kycklingfärs, torrfoder och en hel del vatten mellan två körningar. De får i sig betydligt mer vätska än vid en vanlig snacking.

Belag till hundslädar

Belag till hundslädar

Kommentarer 7 kommentarer

Slädbelag_1
Ibland går det lite trögt på träningen.
De två huvudtyperna av belag som jag känner till är gjutna och sintrade plast belag. Gjutna är helt enkelt plast som är smält och formad då den är varm. Sintrade belag är små plastkulor som pressats samman under högt tryck. Den senare blir hårdare och slitstarkare än det gjutna belaget.

Ett sintrat belag som man slipar/siklar och vallar med omsorg får nog det absolut bästa glidet. Det sintrade belaget blir oftast bara bättre och bättre ju mer det används så länge som det sköts på ett bra sätt. Dessa belag är de man vanligtvis använder på skidor. Dyra och kräver en hel del arbete.

De gjutna belagen är billiga och mycket prisvärda som tränings och turkörningsbelag. De är som bäst då de är nya och oanvända. När ytan blivit lite sliten kan man ibland behöva sikla/skrapa till dem men de kommer aldrig att bli lika bra som de var som nya enligt min erfarenhet.

Nu har det kommit en helt ny typ av belag FCP som jag inte sett tidigare. Det är ett belag med 10% glidvalla inmixat i plasten redan från tillverkningen.

Till tävling så säljes det olika sorters/färgade belag för olika temperaturer. Är belagen gjutna så tror jag att det är en bluff och då kan man lika gärna köra på vanliga billiga standard träningsbelag så länge som de är nya. Är det med valla inbakat så kan det nog vara en riktigt bra ide att byta efter temperatur. Just nu håller vi på att fundera hur vi ska göra inför Femundlöpet. Kommentera gärna här på bloggen vad just du tror är det bästa.