Browsed by
Etikett: Hundspann

Vardagsarbete

Vardagsarbete

Vardagsarbete_1
Fredag mitt på dagen och jag buskar lederna. Där de korsar vatten märker vi oftast ut dem. Detta sparar oss massor av tjorv då spåren senare är helt översnöade och vi kommer med skotrarna och de tunga spårsladdarna. Hamnar man bredvid leden är det inte allt för sällan en del vatten där och fastkörningen blir ett faktum.
Nu känns det som att vi har en helt vanlig vardagsvecka framför oss. Inga specialuppdrag eller annat speciellt. Om allt går i lås så kommer vi att hinna fixa vårt spårsystem färdigt och träna hundarna en del. Det finns även en hel del saker i e-posten som måste tas om hand om. En vecka lugn innan jul och nyårskaoset brakar lös. Då blir det körning så att vi kommer få känna att vi lever vill jag lova. Givetvis kommer det antingen 70cm snö eller blir -45C som grädde på moset eller varför inte både och?

Under de två sista dagarna har jag hunnit buska några sträckningar av våra leder samt kört något kortare jobb och tränat unghundar. En ganska lugn och harmonisk tillvaro med andra ord.

Vardagsarbete_2
Fredagskväll och Stina förbereder den havererade skotern för bärgning hem till kenneln.

Vardagsarbete_3
Lördag mitt på dagen och vi är startklara med en grupp efter en kortare fikapaus.

Vardagsarbete_4
Lördagskväll och jag är på hemfärd efter vedkörning ut till vår tältcamp. Är man ute mycket så får man även se mycket.

Fyra dagar på tur

Fyra dagar på tur

Hundspann_fyradagars_1
Keld från Danmark kör Atlas och Uschi som ledarhundar i sitt spann.

Nu har jag landat hemma på torpet efter fyra dagar ute på tur med hundspann. Denna gång hade vi endast en bokad gäst. Det har både sina fördelar och nackdelar. En gäst ger sämre ekonomi än en fullbokad grupp men man måste ju ta den första bokningen för att kunna få fler bokningar och ibland blir det inga fler bokningar. Fördelarna är däremot att livet där ute blir enkelt. Få hundar och inte en stor grupp att hålla reda på underlättar. Allt går mycket smidigt när man bara är få deltagare.

Vi har lite problem med att komma till de områdena där vi har tillgång till skogskojor för övernattning. Det är sjön Purkijaure som vi inte har vågat köra över ännu. En grund sjö med tre älvar som rinner in i sjön. Det ger lite dåliga isar på vissa ställen. Dessutom så huggs det mycket skog i vårt närområde just nu. Detta gör att de slingor som vi brukar kunna köra inte är tillgängliga för tillfället. Men vi har slingrat oss omkring och haft vår tältcamp som basläger. Distanserna har blivit runt 30km/dag vilket är ganska normalt såhär års.

Redan nu börjar vi se att en del vandringsälgar börjar dra sig in i vårat område. Dessa älgar som varje år sätter skräck i oss då de inte alltid är så pigga på att flytta sig för våra hundspann. Annars så har vi en eller ett par uttrar som lattjat omkring på några ställen. Uttern är helt klart på väg tillbaks vilket är otroligt glädjande då den har varit riktigt illa till under en period.

Hundspann_fyradagars_2
Fuktig luft med underkylt regn drar in över skogarna.

Hundspann_fyradagars_3
Molnfronten drar iväg och det klarnar upp fint.

Hundspann_fyradagars_4
Startklara efter ett lunchstopp.

Hundspann_fyradagars_7
Dagarna är korta såhär års och vi får en del körning i mörker.

Hundspann_fyradagars_5
Vatten värms i den hemmagjorda vattenvärmaren. Torrfodret blötläggs sedan i isolerande kylbag och efter en timme har det absorberat vattnet och hundarna utfodras.

Hundspann_fyradagars_6
Tändveden görs klar kvällen innan för att snabbt kunna tända kamin på morgonen.

Hundspann_fyradagars_8
Vi var endast två man i det över 15 kvadratmeter stora tältet. Ändå lyckades vi i princip att utnyttja all plats tror jag.

Lite hektisk tillvaro

Lite hektisk tillvaro

Hektiskt_liv_1
Små vattendrag tycks flöda och vi får lösa problemet med överfarter på lite olika sätt. Kommer bara skotrarna över så är hundspannen ett betydligt minder problem.
Under den senaste veckan har livet varit minst sagt lite hektiskt. Förra veckan återcertifierade jag mig som Wilderness First Responder. Det är en amerikansk vildmarkssjukvårdsutbildning som används av amerikanska räddningstjänsten. Jag har skrivit om den utbildningen tidigare och kan varmt rekommendera er att gå om ni får möjligheten! Certifieringen gick över förväntan. 90% rätt på provet och man behövde endast 70%. Det praktiska testet gick även det superbra och instruktören som testade mig sa att det var en av de bättre testerna han sett på länge. Snacka om att jag är stolt!

I skogen trampar vi febrilt upp våra hundspår för till veckan som kommer går jag ut på en fyradagarstur med en liten grupp. Hemma i huset är den murade skorstenen nedknackad och vi håller på att bygga upp för en ny vedeldad köksspis med tillhörande skorsten. Här är min pappa guld värd och driver på en hel del.
Samtidigt som allt detta händer rasade vår internet uppkoppling och då passar vi på att byta till fiberbredband vilket tycks vara lättare sagt än gjort. Om man väl får det att fungera så lär det visst vara såpass snabbt att man kommer att behöva säkerhetsbälte och hjälm då man skall vara på internet.

Hektiskt_liv_3
Här har vi snart bärgat min skoter från ett myrhål.

Hektiskt_liv_2
Numera kör Stina garanterat skoter bättre än många infödda norrlänningar. Hur det var när hon flyttade hit kan jag berätta någon annan gång…

Hektiskt_liv_4
Vi hade en gång en vedspis… Nu är även hela murstocken nedknackad och ivägkörd. Här är pappa och Stina in action.

Hektiskt_liv_5
Under sjukvårdsutbildningen övade vi en hel del på nack- och ryggradsskador. Här förbereds en flytt av en ’patient’ med misstänkt ryggskada. Under denna utbildning utgår man från en ’vildmarkssituation’ där man har långt till hjälp och dessutom är utsatta för en miljöpåverkan i form av väder, grupp, utrustning som kanske saknas m.m. En situation där man gör mesta möjliga utifrån rådande situation.

Mushers paradise

Mushers paradise

Mushers_paradise_2
Kylan och snön gör att våra färdvägar fryser och blir vita rena och fina!
Att köra hundspann är en vinteraktivitet. Det innebär att man behöver snö, kyla och is. Man behöver dessutom skogsbilsvägar, skoterleder, skogs och fjällområden och vidsträckta ödemarksområden är verkligen som krydda på moset. Att köra hundspann där det inte är snösäkert måste ju vara som att bo på nordpolen och gilla sandstränder och bad.

Jokkmokk är mushers paradise! Att vi dessutom nu i november har fått snö och nästa gång vi ser barmark är troligast först närmare maj månad gör ju inte saken direkt sämre. Att vi dessutom är snösäkra varje år är ju bara helt fantastisk och det är helt normalt för oss här i Jokkmokk strax norr om Polcirkeln. Mushers Paradise utan tvekan!

Mushers_paradise_3
Miltals med skogsbilvägar som nu börjar bli snötäckta.

Mushers_paradise_4
Äntligen är den leriga och geggiga perioden över för i år. Iallafall här i Jokkmokk!

Mushers_paradise_5
Vi har snö…har ni ingen snö???

Trasiga draglinor

Trasiga draglinor

Trasig_draglina_1
Denna lina är ganska rejält trasig. Vi skrotar linorna vid minsta lilla skada på wiren.
Draglinorna till hundspannet är en del av utrustningen som man måste vara noggrann med. Dessa slits enormt hårt då man kör under höstarna. Det kommer grus, sand, lera, fukt och tär på linorna. Sanden lägger sig emellan de tunna stålstrådarna och där gnager de sakta sönder linorna. Börjar de dessutom att rosta lite så blir de snabbt sköra.

Inför varje träningspass och efter varje pass drar jag linorna igenom handen. Detta gör att jag direkt känner om det är någon tunn liten ståltråd som gått av. Har en tråd gått av så brukar fler knäckas om man böjer linan just över detta stället. Konsekvenserna av en brusten stamlina är för stora så därför kasserar vi sektioner vid minsta lilla skada. Slarva aldrig eller snåla aldrig när det gäller stamlinor och infästningar till släde/fyrhjuling.

Trasig_draglina_2
Denna lina hade endast ett par av stålfibrerna trasig. När den sedan böjdes kraftigt ett par gånger blev detta resultatet.