Vi gör basläger för att slippa packningen.Här kommer lite fler bilder från fjällvandringen med UISS. Än en gång har jag gjort en tur i området runt Vallevare. Just det området dit jag kom 1991 när jag läste på Ekologilinjen i Jokkmokk. Det var min livs första fjällvandring i Lappland. Vi var en hel skolklass som leddes av vår fantastiske lärare Kjell Hedmark.
Under åren som har gått har jag sedan vandrat uppför Prinskullen både privat och med grupper. Det har varit dagsturer och uppemot hela veckor. Mestadels turer med två övernattningar. Jag skulle nog uppskatta det till runt 30-60 nätter där uppe på fjällheden. Trotts det så kan jag än idag inte säga att jag sett allt. Nu under den senaste turen tyckte jag åter att det var vackrare än någonsin. Så är det i princip varje år.
Studenterna är en kul grupp. Fulla av energi. En del är friluftsvana och andra inte. De kommer från hela världen och i princip alla gillar vidderna. Vidderna där människan ännu inte hunnit exploatera sönder naturen. Vidder som få människor idag får se och uppleva. Ljsuspelet upphör aldrig att fascinera. Purpurbräcka. En lägereld blir en given samlingspunkt. Snö måste upplevas. Jag brukar aldrig få lust att gå och lägga mig. De ljusa sommarnätterna, det spelande ljuset och den nattetid så friska luften. Temuggarna brukar bli några stycken.
De nya Keen Targhee avlöser de gamla som får gå till återvinningen.Keen Targhee II är en låg vandringssko. Den är varken speciellt lätt eller speciell på något vis alls. Just därför är det den perfekta vardagsskon. Den funkar på vandringar lika bra som på stan (om nu Jokkmokk är stan). Denna sko är inte försedd med något irriterande gore tex tyg. Gore tex i skor är ändå värdelöst. Enligt en känd skotillverkare så bibehåller gore texen sin funktion för ca 100 mils vandring. Sen är porerna fyllda av skit och på utsatta ställen är det hål igenom det sk vattentäta membranet.
Samtidigt som jag hade dessa skor köpte jag en betydligt billigare lågsko av liknande modell från Juhla. Den kostade ca 200 kr. För det första så sitter den tillnärmelsevis inte lika bra på foten. Dessutom så rasar den i småbitar efter en sommar. Miljöavtrycket på en billig sko är troligast minst lika stort som för en dyrare sko. Frakter, materiel, energi osv. som det ’kostar’ att producera. Köp därför kvalité så värnar du mer om miljön och dessutom så slipper du ödsla tid på att leta ny utrustning då den gamla alltid är utsliten.
När det gäller kläder och skor så vill jag inte ha massor av olika val. Få skor som fungerar i alla olika situationer. Få skor som skall lyftas då man dammsuger. Få skor som skall flyttas undan då man växlar mellan vinter och sommar. Få skor att välja mellan när man skall fara någon stanns. Kanske är det just därför jag trivs så bra med mina Keen Targhee.
För några år sedan köpte jag ett par Keen Targhee II som använts i alla väder och alla situationer. För jobbet i hundgården, middagen på hotellet, promenaden i skogen, stadsbesöket osv. De har verkligen slitits hårt och hållit måttet. Nu är första paret sargat och ett nytt par införskaffat. Detta är en sko som jag verkligen kan rekommendera varmt! Mitt första par köpte jag lokalt på Team Sportia i Jokkmokk och mitt nya par från nätet. Bra sömmar och bra material. Efter flera års användning är det förståeligt om de går sönder. Vi snackar massor av användning…
Jokkmokk på förstasidan.Norrländska Socialdemokraten heter en av våra lokala tidningar i Norrbotten. Under gårdagen belyste de problemet med bristande underhåll av vandringsleder, broar, skoterleder och vindskydd längs Pärlälven. Det har nämligen blivit lite tokigt då ingen vill ta ansvar för den infrastruktur som är ganska viktig för människor som vill vandra, fiska eller köra skoter efter älvdalen.
Det farligaste just nu är hängbroarna över Pärlälven. Ingen besiktar dem och ingen ansvarar för underhållet. Broar som används flitigt och är viktiga för att man skall kunna färdas i områdena.
Kommunalt ansvar anser jag är infrastruktur. Just detta är infrastruktur. Samtidigt så är detta resultatet från en statlig arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Man gav folk jobb med att rusta dessa leder men man glömde bort att tänka på framtiden. Vem skulle få ansvar för underhåll och en dag att plocka bort allt? Jag tvivlar på att Jokkmokks kommun är ensamma i denna sits.
Pengarna från fiskekortsförsäljningen går till Jokkmokks jakt och fiskeförening, som inte heller har det fett. Vindskydd nyttjas av skoterguideföretag, hundspannsguider och fiskeguider. Både lokala och från andra kommuner. Det dyker även upp ryggsäcksfolk bestående av fiskare från Piteå, Luleå och kanske Finland. Butiker, restauranger, guider, affärer, stugbyar, bensinstationer osv. tjänar på dessa människor. Men det handlar inte bara om Pärlälven. Det handlar om massor av olika platser runt om i vår stora kommun.
Lösningen på detta och mycket annat i dagens samhälle tror jag kommer bli allt mer att vi får gå ihop i intresseföreningar som löser problemen. Bara folk frångår tänket att man skall ha betalt för varenda sekund man bidrar med. Vi som försörjer oss på denna infrastruktur måste kanske bidra med en slant och kommunen får så lov att skaka fram en del dollar på något vis. Min farmor och farfar var aktiva föreningsmänniskor och de gjorde saker för några föreningar utan att blinka. De gjorde saker för kollektivet. För varandra. Det är väl exakt så det skall vara? Trotts allt så är det faktiskt så att kommunen är just vi som bor och lever här. Är det kommunens uppgift att förse oss med färdiga lösningar? Kan vi inte bättre eller är vi människor små handfallna trastungar? Vi får ofta fixa innan vi tar ut gäster. Här städar vi en av kojorna längs Pärlälven. Vi är långt ifrån ensamma om att städa runt eldplatser, leder, köra ut ved m.m. Men vart är de som grisar ner? Fyndena brukar vara varierande…
Vad styr ditt liv? Vilket liv skulle du vilja leva? Vad skulle du vilja göra om pengar inte var viktiga? Hur skulle du verkligen vilja spendera ditt liv? Vad vill du verkligen göra? Vart leder dina drömmar dig?
Ganska tidigt i mitt liv började jag tänka på hur olika val skulle påverka mitt liv och min livssituation. Som ung var självförtroendet på topp och jag var övertygad om att det jag ville göra kunde jag göra. Skulle jag fortsätta att utbilda mig till maskiningenjör vilket jag verkligen gillade. Beräkna hållfasthet, konstruera, tekniska och matematiska problemlösning, skriva rapporter osv. Det var väldigt roligt och inspirerande och det fanns pengar att tjäna men… Hjärtat fanns hela tiden där ute. Ute på fjället, i markerna, i de rytande snöstormarna, vid den spegelblanka skogstjärnen. Hela tiden längtade jag ut. Fiska, vandra, köra hundspann, tälta, elda och bara vara. Det kändes som om jag var fången och separerad från vad jag mest av allt ville.
Att få leva ett liv som man själv verkligen önskar är nog det bästa man kan göra. Spendera ditt liv på det sätt som du verkligen vill leva det. Det är ditt liv, ditt ansvar och dina val.
Okända fjäll 2013 gick mellan Nikkaluokta och Abisko.Under den kommande sommaren, 2014, skall jag vara färdledare för tre arrangemang åt Svenska Turistföreningen (STF). De är alla tre med olika nivåer och svårighetsgrad. Längtar du upp till fjälls så ta chansen och haka på.
Singel i Salto 10-15 Juli är ett arrangemang med dagsturer från Saltoluokta fjällstation. God mat i restaurangen dagligen, bastubad, toppturer, besök i Pietsaure sameviste och en massa skoj och skratt. Denna tur är perfekt för dig som vill uppleva fjällen på ett lite bekvämare sätt. Kolla in STF’s hemsida för arrangemanget: Singel i Salto
Vandringsvägar från förr 2-9 Augusti är en fjälltur med stugboende. Vi kommer att flyga helikopter in till Pieskeaure nära norska gränsen. Därifrån kommer vi att vandra tillbaks mot Tarradalen och Kvikkjokk. Delvis efter led men även någon etapp utanför de marjerade sträckorna. Ett område som även detta inte är så välbesökt av vandrare. Läs mer om turen på STF’s hemsida för arrangemanget: Vandringsvägar från förr.
Okända fjäll 10 -18 Augusti är en tälttur som går igenom områden där inte allt för många vandrare rör sig. I år går turen i Sareks utkanter. Om planen går i lås kommer vi att besöka Skierfeklippan, familjen Kuhmonen i Rinim, Stora Sjöfallet för att avsluta på Saltoluokta fjällstation. Denna tur är för dig som har lite fjällvana och har fysiken att bära en veckoturspackning. Läs mer på STF’s hemsida för arrangemanget: Okända fjäll no 7. Isranunkel. Påväg upp mot Lulep Kierkau under Sinel i Salto 2013. Janne, min kollega dansar norrländsk påldans under Singel i Salto. Eller som vi brukar säga, man får inte roligare än man gör sig…
