Expedition-arkiv - Sida 3 av 13

Med hundspann till Kebnekaise

13 mars, 2017 Matti Kommentarer 0 kommentarer

Kebnekaise_sjaunja_I_hundspann_2017_6 — Bra och rutinerade ledarhundar lär sig att följa gamla spår och de kryssade lederna.

Vi lämnade Saltoluokta förra tisdagen i strålande sol och bitande kyla. Tillbaks kom vi med lågt hängande moln och i det närmaste plusgrader. Vädret har varierat med vindstilla och knallblå himmel till friska vindar, snödrev och låga moln. Bitvis perfekta spår och andra sträckor riktigt tungkört med tung spårbrytning.

Med på turen hade jag bara två gäster, ett sportigt engelskt par, så vi har kört ganska hårt med oss själva. Ingen har behövt vare sig godnattsagor eller vaggvisor efter dagarna bak på slädarna. Sovsäcken har lockat tidigt på kvällarna och om mornarna har vi i princip väntat ut varandra. Ingen har riktigt haft lust att kliva upp ur en varm o skön sovsäck.

Från Saltoluokta styrde vi västerut längs sjön Langas. Denna sjö bjuder på förädiska isar och man måste vara på sin vakt och hålla sig nära land. Inget att rekommendera om man är det minsta osäker. Från Stora Sjöfallet drog vi oss nordväst mot Teusajaurestugan och sedan norrut längst Kungsleden till Singistugan. Vid Kebnekaise fjällstation stannade vi till med hundspannen som snabbast innan vi drog vidare till Nikkaluokta.

Från Nikkaluokta och söderut via Tjuonajokk till Saltoluokta går en led som är sällan trafikerad av annat än någon skoteråkare. Denna gång var det ett par skidåkare med hund och pulka som låg någon dag före oss av spåren att döma. Gillar man inte allt folk vid Kebnekaise så dra istället hit.

Tillbaks i Saltoluokta kan jag åter lite tjatigt konstatera att ännu en vecka med riktigt trevliga gäster har förgyllt min tillvaro. Nu är det ompackning och förberedelser inför nästa tur. Stina är på väg upp med ett gäng hundar, lite utrustning och ny proviant. Kommande vecka har vi åter full grupp igen.

Kebnekaise_sjaunja_I_hundspann_2017_4 — Trånga dalar med höga fjäll. Här Teusajaure i Stora Sjöfallets nationalpark. Märk att hundspann måste söka dispense från Länsstyrelsen för att färdas i nationalparkerna/Laponia.

Kebnekaise_sjaunja_I_hundspann_2017_5 — Norrsken tillhör vardagen på många av våra hundspannsturer.

Kebnekaise_sjaunja_I_hundspann_2017_1 — Goväder på vidda.

Kebnekaise_sjaunja_I_hundspann_2017_3 — Uppför i Lappland är inga små motlut som får svetten att pärlas i pannan. Nä, inorrländska backar så tror man att man skall dö innan man är uppe.

Kebnekaise_sjaunja_I_hundspann_2017_2 — Fullmåne och tältcamp på fjällvidderna.

I Sareks utkanter med hundspann

6 mars, 2017 Matti Kommentarer 1 kommentar

Hundspann_utkanten_sarek_6 — När man står på kanten av Sareks Nationalpark känner man ofta suget på att få upptäcka vad som finns där bakom bergen…

Det är verkligen inte alltid det går som planerat. Denna vecka damp det plötsligt ned en hel del snö. Spåren försvann och såväl folk som hundar har fått kämpa en del. En dag tvingades vi till och med att vända för att gå tillbaks till Sitojaurestugan så turen blev lite modifierad. Detta är konsekvensen av att vi inte kör med följeskoter utan får helt enkelt anpassa oss efter rådande förhållanden.

Hundarna har som vanligt jobbat på bra. Stugvärdar och annat folk efter leden berömmer ofta våra hundar för att de är så lugna och harmoniska. Det är resultatet av alla de timmar som Stina och jag lägger på att träna dem för dessa uppgifter.

Gästerna har även de varit trevliga så som det brukar vara. Vi har löst många av världens problem och pratat om såväl Brexit, Trumph, ripjakt, glesbygdspolitik, skola, sjukvård och en massa annat. Det är alltid intressant att få ta del av andra människors syn på saker och ting.

Under den gångna veckan körde vi från Saltoluokta fjällstation och söderut längs Kungsleden. Vi har rört oss i Sareks nationalparks utkanter. Rapadalen med Skierfe, Nammatj och Tjakkeli är så vackert att trotts att jag ser det så ofta kan jag aldrig se mig riktigt mätt. Kanske är Tjakkeli är i mitt tycke kanske ett av fjällvärldens häftigaste berg. Mäktigt och stort, står det i östkanten av fjällen. Österut böljar sedan lågfjällen och skogslandet vidare ned mot kusten.

Hundspann_utkanten_sarek_1 — Första dagen hade vi kalasförhållande. Pudersnö på knallhård snö ovanför trädgränsen.

Hundspann_utkanten_sarek_5 — Med hundspann igenom fjällskog, myrmarker och över öppna fjällhedar.

Hundspann_utkanten_sarek_2 — Mycket nysnö och timmar med att bryta spår för ledarhundarna tvingade oss att vända om en dag. Kartan fram och nya planer smides.

Hundspann_utkanten_sarek_4 — Working Husky Dafina är endast 1,5år och har denna vecka varit med för att få mer rutiner. Här är hon i det närmaste startklar tror iallafall hon…

Hundspann_utkanten_sarek_3 — Vilda fjällskogar oc ännu vildare fjäll. Välkommen till det som kallas för Europas sista vildmark!

Crossing Lapland 2017

27 februari, 2017 Matti Kommentarer 2 kommentarer

Nu är första veckan av dryga tio veckor till ända. Rättare sagt så är detta dag sju av 66 som jag kommer att befinna mig ute på tur om allt går vägen. Det är alltid en lite oro att någonting skall gå fel och det inte går att fullfölja. Som det är planerat nu är det iallafall bokningar under varje vecka, hundarna tycks vara i form samt att Stina och jag mår gott.

Första veckans tur gick från Jokkmokk i öster längs Karatsleden västerut. Vid den lilla fjällbyn Kvikkjokk som även är vägs ände svängde vi norrut längs Kungsleden och styrde vidare till Saltoluokta. Här har Stina nu mött upp med några nya hundar, nya matlådor och en del utrustning. Så långt går allt som planerat!

Förra veckan bjöd på riktigt fina förhållanden. Bra spår, torra sjöar, trevliga gäster och mestadels härligt väder. Däremot så har jag aldrig mött så mycket folk ute så pass tidigt under säsongen. Outdoor Lapland och Fjällaktiv som är en kollegor var efter Karatsleden med en grupp. På Kungsleden mötte vi sedan löpare och organisationen som gjorde någon typ av ultramarathon på snö. De springer sträckan från Stora Sjöfallet till Jokkmokk. Denna tur som vanligtvis är en tur där vi bitvis får spåra lederna själva då vi är först ut.

Nu sitter jag i Saltoluokta och ute faller snön stilla. Hundarna är lugna och väntar på sin middag. Stina är i bilen och kör hemåt för att rodda ihop en del körningar som vi har från kenneln till veckan. I morgon bär det av ut på en ny tur söderut längs Kungsleden. Väderprognosen är inte helt tokig så livet leker!

Crossing_lapland_2017_4 — Ymnigt snöfall och lite vind gör att sikten mellan spannen försämras. På denna bild skall det vara minst spann.

Crossing_lapland_2017_2 — Fjället Staika i bakgrunden med den stora sjön Saggat i förgrunden.

Crossing_lapland_2017_1 — Pårtestugan levererade lite norrsken.

Crossing_lapland_2017_5 — En hel del blankis på sjöarna där vinden sopat bort snön.

Crossing_lapland_2017_6 — Working Husky Åman i förgrunden och WH Ämser bakom.

Crossing_lapland_2017_7 — Sista biten mot Saltoluokta erbjöd en del bortblåst snö men vacker tundrakänsla.

Låga temperaturer och seriöst läge

8 januari, 2017 Matti Kommentarer 0 kommentarer

Då har man landat hemma efter några fina dagar ute i markerna. Allt är som vanligt. Vi kör hundspann, lagar mat över öppen eld och sover i vildmarkskojor. Hundarna jobbar klanderfritt och det går för det mesta bra. Vi har inte speciellt mycket snö i år men det räcker.

Kylan gör dock situationen kritisk ibland. Denna tur droppade tempen under -35C. Det i kombination med att en av gästerna fick en riktig influensa med feberfrossa och allt som hör till gör att plötsligt är det skarpt läge. Kylan i sig är inget problem. Kylan i kombination med en gäst som har svårt att hålla värmen däremot är ingen lek.

Säkerhetsmässigt hade vi möjlighet att få en skoterhämtning men tjejen som sett fram emot detta ville inte det. Istället fick vi köra sakta men säkert tillbaks de 35km tillbaks mot kenneln. Vi fick stanna och elda, äta och dricka varmt och till slut styrde vi upp spannen utanför vårt lilla torp. Redan ett par dagar efter turen droppar första resultatet in på vår TripAdvisor. Det har gått bra igen.

Att få jobba med människor ute på detta viset är verkligen roligt. Visst är det kärvt med kylan och visst har man folk inpå sig dygnet runt. Trevligt folk som är som en del av ett team. När sedan feedback kommer och man ser att gästerna tycker att de fått en bra upplevelse, då känns det bara ännu roligare.

Med hundspann i ett midvintrigt lappland

11 december, 2016 Matti Kommentarer 0 kommentarer

Hundspann_midvinter_lappland_1 — Lägereldar tillhör livet i skogslandet under midvintern.

Under förra veckan var jag ute på säsongen första fyradagarstur. Med mig hade jag fyra svenska killar. Vi färdades längs de spår som vi kört upp i anslutning till vår kennel och västerut. Vi har tältat, eldat, grillat, kokat kaffe, sovit under bar himmel, kört hundspann och haft fyra trevliga dagar. Livet där ute är lite speciellt. Tillvaron koncentreras till att man skall ta hand om sig själv. Man skall äta, klä sig varmt, jobba för att bli varm men inte svettas, sköta hundarna, hämta vatten och elda. Back to basic.

Under de första dagarna var skogarna snötyngda och det kändes som att vi färdades igenom ett julkort. En kväll hade vi ett riktigt bra norrsken vilket jag inte riktigt lyckades att fånga med kameran. Ibland går fotograferandet lysande medan det vid andra tillfällen går si så där. Det får man helt enkelt räkna med. Denna gång sumpade jag ett antal norrskensbilder pga att jag slarvade med skärpeinställningen vilket förvisso kan vara lite svårt i mörker.

Som vanligt så är en stor del av vinningen med mitt jobb mötena med alla människor. Även om jag är känd för att prata mycket så lyssnar jag också. Det är ju egentligen då man lyssnar som man kan lära sig nått nytt. Man får olika människor syn på livet och allt runt omkring det. Allt från ytliga saker som om Samsungtelefoner är bättre än I-phon till politik och mer djupa livsinsikter av alla de slag.