Månsken i Lappland
I Jokkmokk behöver vi aldrig fundera på om vi kan dricka vattnet när vi är törstiga. En bäck, en liten tjärn eller från en bubblande klar kallkälla. Det är bara att släcka törsten med rent fräscht vatten direkt från naturen.
Working Husky John in memory
Skelettcancer av en elak sort blev resultatet. Han fick följa med hem fast inte levandes utan i en säck. Veterinären sa att han skulle inte klara sig länge till. Dessutom hade han väldigt ont trotts att han aldrig visade något. Nu fattas han oss här på kenneln. Detta var verkligen inget vi hade förväntat oss. Glädjande kan vi konstatera att det är inget genetiskt. Han har också haft ett bra liv hos oss.
John var den lite små osäkre ledarhunden. Han ville alltid göra rätt. Ibland blev han förtvivlad då han inte förstod vad man menade. Då kunde han bara stanna och titta tillbaks och se helt förstörd ut. Han älskade att få täcke på sig men varje morgon var det massakrerad i småbitar. Det slog aldrig fel.
Kvar på kenneln har vi flera av Johns avkommor. X-kullen med Xtrem och Xalo som påminnner enormt om John. Xara som är mor till z-kullen. Sedan har vi lilla Yra som inte ser ut att vara mycke till hund men ack så hon stretar där fram. John lever med andra ord kvar dels som minne men även igenom sina barn och barnbarn.
John var fenomenal på mycket men inte riktigt alla egenskaper var uppskattade. Han såg alltid så förtvivlad ut då det blev fel.
En kaxig norsk blondin
Nina har intressant nog skrivit i sin målsättning att hon ska ’hålla supersiberianspannet med Matti Holmgren på måååånga mils avstånd’. Självklart så kommer det att bli många mils avstånd mellan oss och det med henne bakom mig! Hur skulle jag kunna bli slagen av en norsk blondin?
Visst råkar det ha hänt förr. 2006 på Finnmarkslöpet 500 körde Nina in på en fin 3:e plats endast 33 minuter efter vinnaren. Själv tuffade jag in på 9:e plats med dryga 3 timmar efter Nina. Men då hade jag stannat och kissat efter spåret ett antal gånger vilket Nina gjorde i farten, trots att det var -47C.
Under de år som Stina och jag har känt Nina så har hon alltid frikostigt delat med sig av kunskap till oss. Allt från utfodring, träningstips, utrustning, kontakter och massa mer som man behöver kunna för att ta sig igenom ett långdistanslöp. Stort tack Nina!
Nina kommer i alla fall att få se upp för nu kommer tåget från Lappland att lätta ankare. Inte för att jag tror på topp 10 för min del men det viktiga är att Nina ska komma bakom mig liksom hennes sambo Didrik Lindeberg Sand.
Regn och nya arbetsuppgifter
På datorn har det samlats massor av bilder. Sitter nu och sorterar i material från 2006. Det raderas och framförallt så gör jag back up.
Vist är det skönt att sitta inne framför datorn en regnig dag med en rykande temugg vid sin sida. Torrt varmt och lättsamt. Ändå så längtar jag ut till skogen och fjällen. Kan man vara född som luffare eller nomad?
Krypljung (Loiseléuria procúmbens)
Detta är en rättelse då jaga tidigare sagt att denna växt är Purpurbräcka vilket det inte alls är. Tack Annelie som såg felet på blogginnlägget från Kungsledenturen. Vill ni läsa mer om krypljungen så läs på den virituella floran om Krypljung.
