Browsed by
Etikett: Arbete

Norrut mot fjällen

Norrut mot fjällen

Kommentarer 0 kommentarer
image
Norra Kungsleden 2015 med en japansk grupp.

Nu är det dags för årets första guidade fjälltur. Med två amerikanare och sex engelsmän kommer jag att vandra från Abisko. Turen blir en renodlad stugtur längs norra Kungsleden ner till Nikkaluokta. Lätt packning och med proviantpåfyllning i stugorna gör att våra ryggsäckar bör hamna på 8-12kg per person. Lätt och skönt med andra ord.

Jämfört med förra året då jag gick med en grupp japaner så är det lite snö nu. Förra året bar vi med snöskor vilket inte är aktuellt för årets tur. Man får ändå vara lite beredd på knöliga vad och stora snöfällt då det är tidigt på säsongen. Sånt som hör till tidig fjällvandring med andra ord.

Just nu i Abisko hänger regnmolnen lågt och tungt över nejden. Väderutsikterna ser inte allt för lysande ut för början av turen. Vädret är ju ofta det stora samtalsämnet här ute. Det är något man inte kan påverka men samtidigt blir väldigt utsatt för. Efter middagen med gruppen så har jag en bra första känsla. Som så ofta är det trevliga människor som söker sig hit ut på fjället.

I morgon efter frukosten packar vi det sista innan vi stegar iväg igenom Abisko nationalpark mot Abiskojaurestugorna. En lätt vandring i mestadels björkskogsterräng längs Abiskojokken. Det är först dag två vi kommer upp ovan trädgränsen och med lite tur hinner kanske vädret bli bättre tills dess.

image
När man kommer högre når man områden där inte videbuskarna har fått löv. Denna bild är från sommaren 2015.

image
Sommaren 2015 hade vi snö i närmare två dagsetapper. I år ska det inte vara lika sent.

image
Man kan hitta gamla slasklaviner som släppt under snösmältninge . Även denna bild från den sena sommaren 2015.

image
Närmare Kebnekaise och Nikkaluokta möter vi sommaren igen.

Storm och brutna ben

Storm och brutna ben

Kommentarer 0 kommentarer

Storm_brutna_ben_1
I hundgården rök våra parasoller. Nu behöver vi alltså nya lösningar för att få bättre skugga i hundgården.
En hyfsad storm har dragit fram över Norrbotten. En hel del träd har farit omkull både lite här och var liksom allt annat som inte varit väl förankrat. Elavbrotten har avlöst varandra och helikoptrarna patrullerat längs elledningarna för att snabbt lokalisera vart det funnits problem. Inga konstigheter med det utan helt naturligt lite väder bara.

Själv så haltar jag omkring och försöker få Stina att förstå hur synd det är om mig. Hon tycker att jag är gnällig men det är tämligen oskönt med ett knäckt revben. Nu är det inget träd som blåst över mig eller någon björn som attackerat mig. Jag har bara lite löjligt böjt mig över en bänk med en valp i famnen som sprattlade.

Njutningen med smärtan från revbenet finns i alla fall där. Jag tänker väldigt ofta på hur mycket man skall värdesätta sin hälsa. Jag tänker på alla som inte får vara friska. Då snackar jag inte om en liten förkylning eller nått knäckt revben. Man skall verkligen inte ta någonting för givet. Man måste bara se till att ta vara på livet här och nu. Dels värna om sin egen tid på denna planeten men lika mycket tänka på att vara okej mot andra medmänniskor. Såväl dagens människor som de som förhoppningsvis skall leva på denna planeten i framtiden.

Jag kan faktiskt känna en glädje över smärtan att det bara är ett litet revben som gör ont. Glädje över att veta att om några veckor är det antagligen okej igen. Det är en glädje som smärtan gör mig påmind om. Alltså finns det en liten njutning i smärtan.

Storm_brutna_ben_2
En rofylld del av världen när det värsta som händer är att en parasoll blåser sönder…

Närproducerad kortsemester

Närproducerad kortsemester

Kommentarer 0 kommentarer

Närproducerad_kortsemester_lappland_2
Låga moln och uppfräschade regnskurar har idag dragit över Jokkmokk.
Igår upplevde jag en närproducerad kortsemester. Det var med andra ord en självguidad vandring runt längs sjön här hemma. Ryggsäcken packades med fotoutrustning samt lite kött och annat för att kunna laga middag där ute. Vi stegade vi iväg längs Skabramsjön. Både Flippa och Annie följde som vanligt fulla av energi på Border Collies vis. Friluftsliv behöver inte krånglas till. Det finns mycket man kan uppleva enkelt där man bor.

Att bo i Jokkmokk är i och för sig verkligen en förmån här i livet! När jag öppnar dörren i vårt lilla torp är jag ute i i naturen direkt. Fågelliv precis utanför huset. Räven som skriar från andra sidan den lilla viken. Renarna som under vårarna vandrar förbi vårt hem varje år på sin väg upp mot fjällen i väster. Älgarna som snart skall till att föda sina små röda kalvar. Abborren som dras direkt från sjön och ner i stekpannan. Naturromantiskt? Självklart det blir så när man bor mitt i värsta Discovery channel!

Närproducerad_kortsemester_lappland_5
Annie blir successivt allt följsammare.

Närproducerad_kortsemester_lappland_1
Ett av flera Storskrakpar vid Stor-Skabramsjön.

Närproducerad_kortsemester_lappland_4
Några mygg har vaknat till liv.

Närproducerad_kortsemester_lappland_3
En vass yxa skall man vara försiktig med. (ser som vanligt värre ut än vad det är)

Dispenser och tillstånd för Laponia

Dispenser och tillstånd för Laponia

Kommentarer 2 kommentarer

Laponia_hundspann_sarek
Med hundspann igenom Alkavagge i Sareks nationalpark, vintern 2016.
Idag har vi varit på ett möte som Länsstyrelsen kallade till. Man önskade att höra hur vi som turistentreprenörer upplever hur detta fungerar med tillståndsgivning m.m. i Laponiaområdet. Naturvårdsverket och Laponiatjuottjudus (förvaltningsorganisationen) var även de på plats för att svara på frågor och ta in synpunkter.

Samtalen var öppna och friska. Det ventilerades om missnöjen, visioner och vi fick även svar på en hel del frågor. Från besöksnäringen var det entreprenörer från Abisko ner till Västerbotten. Strongt jobbat att resa så långt för att vara med och påverka!

Sedan några år tillbaks skall Laponiatjuottjudus arbeta med en strategi för besöksnäringen i området. Detta arbete har man knappt påbörjat trotts att det pratats om detta i mer än tre år nu. Under tiden har det istället införts restriktioner för oss som arbetar som guider i området. Främst kan vi se restriktioner för hundspann. Detta har man gjort helt utan att påvisa att vi som kör med tillstånd faktiskt har utgjort någon störning/slitage på området.

För de kommersiella turerna blir detta extremt tydligt då vi klart kan se hur vissa företag försöker kringgå reglementet. Höjden av fräckhet var kanske förra våren då hundspannsförare togs av polisen då det tjuvfiskade inne i nationalparken. Detta slår givetvis mot oss som försöker arbeta långsiktigt och seriöst. Nu känner jag faktiskt att jag börjar bli riktigt less på att det är vi seriösa som snällt står med mössan i handen som får backa. Detta på grund av antaganden och inte baserat på fakta. Nu vill jag se att man börjar arbeta med forskning och kartläggning av om turismen stör i området och i så fall vart, när, hur och av vem. Det måste vara fakta som skall gälla!

Vad som är viktigt att komma ihåg är att detta är ett utvecklingsskede! Jag upplever trotts allt att alla vill väl och att alla vill hitta lösningar. Vi får nog alla helt enkelt acceptera att saker inte är helt perfekta just nu och försöka ha lite is i magen också, men en myndighetsprocess är så fruktansvärt segdragen så man hinner ju somna innan den ens är påbörjad.

Nästa vinter är redan på G

Nästa vinter är redan på G

Kommentarer 11 kommentarer

Planering_vintern_2017_1
Karta, kaffe, choklad och drömmar.
Kaffe, kartor, marabou, musik och drömmar är viktiga verktyg i vårt arbete just nu. Planeringen är för fullt igång inför nästa vinters hundspannsturer. Datumen och turbeskrivningarna måste ut så snart som möjligt. Vi har redan fått ett antal bokningar på en del av turerna innan de ens är färdiga. Dessa bokningar har dels kommit från gamla kunder som vill med igen men även från folk som inte kom med förra året p.g.a. att vi blev fullbokade.

Stina är den som sköter uppdateringarna på vår företagswebb. Det blir mest ordning och reda då. Själv så får jag planera vilka turer och i vilken ordning de skall genomföras. Jag skriver texterna och ordnar med bilder medan Stina översätter och kollar min stavning och meningsbyggnad. När det gäller just skrivandet så kompletterar vi varandra grymt bra. Jag kan spotta ut texter om i princip vad som helst och Stina tror jag hittar felstavningarna tom med förbundna ögon.

Många av våra gäster bokar igen år efter år och vi får mycket bra kritik från i princip alla gästerna. Det ger verkligen en skön känsla att veta att vi levererar den typ av turer som våra gäster efterfrågar. Vad som också är viktigt för oss är att vi faktiskt kör den typ av turer som vi verkligen vill köra. Vi tackar faktiskt nej till en hel del olika upplägg som vi inte trivs med av olika anledning. Detta tillsammans gör att vi kan avsluta en vintersäsong utan att vara slutkörda. Vi ser tom fram emot nästa säsong. För oss är detta ett av tecknen på att man inte utsätter oss guider för ett allt för stort socialt slitage. En viktig detalj om man skall orka detta yrke under många år.

Planering_vintern_2017_2
Vem skulle tacka nej till en månad till…bara en liten månad.