Medan norrskenet dansade över himlen matade jag hundarna. De äter för övrigt som troll vilket är skönt. Tog skotern ner på sjön Langas och brände en del bilder på kvällens spektakulära norrsken. Tydligen så har det varit en del aktivitet på solen vilket resulterar i stora norrsken.
Nu väntar en sen dusch och därefter en mugg hett te. Ser fram emot att få krypa ner i sovsäcken. Kanske läsa lite, knapra på några chips och i morgon väntar frukosten vid 08.00.
Henry hade oturen att första dagen vrida knäet i sidled så han fick bli passagerare under resten av turen. Otur måste man verkligen säga för det hände inte på något svårt ställe. Summerar man en säsong så är det faktiskt väldigt sällan som något alvarligt händer. Givetvis så är varje grej en grej för mycket. Men frågan är om man någon sin kan komma ner på noll? Man skär sig då man hackar lök, man trillar då man går ut ur stugan, blir förkyld eller allt som händer hemma händer ju här ute också.
Nu är det mesta lastat och idag kör jag med 23 hundar upp till Saltoluokta. Därifrån blir det en tur efter Kungsleden ned till Pårte tur och retur under 6 dagar. Fjällen….nu kommer jag igen!
Sitter i en skogskoja och dricker te i stearinljusets sken. Mina gäster har lagt sig och utifrån andningen så sover de redan gott. Den tidigare friska vinden har mojnat och det är åter lungt och fridfullt ute. Hundarna sover gott sedan länge. Deras förra natt stördes av den friska västvinden som piskade in övet ön där vi övernattade.
Ofta då jag sitter såhär börjar funderingarna på ett enklare liv i en koja. Ett elverk, mobilt bredband och en solpanel. Dra ner levnadskostnaderna till max.
Enkelheten med livet i en koja är lockande. Imorgon kör vi iallafall hemmåt mot Jokkmokk och avslutar en fin tur. Lägger ut lite bilder då. Hur som helst så får det även bli ett varmt bad och smutstvätten in i tvättmaskinen…
Stina är på väg till Abisko och ska köra en packtur mellan Abisko och Nikkaluokta. En grupp med 14 engelskmän/kvinnor ska åka skidor den sträckan. Vi transporterar bagaget så de enbart behöver dagsturspackning. Sten och Niklas är med ytterligare två spann.
Klockan är nu två på natten. Jag har just formulerat ett överklagande till Mark och Miljödomstolen. Det handlar om våra dispenser för att få bedriva guidade turer inom nationalparkerna. Vi har fått beviljad dispens så det kommer att fungera med turerna. Skickade dock in ansökan i Juni och fick slutgiltigt besked nu. Fast förhoppningsvis inte helt slutgiltigt! Det är på tok för mycket tjorv med nationalparkerna. Bara kompletteringarna till vår ansökan låg på 13 A4-sidor. Jag kommer inte att ge mig i detta utan vi får se hur långt man måste gå.
Allt går i ett. Man packar, packar upp. Tömmer dass, rensar hundgårdar. Lastar hundmat, matar hundar, fixar med slädar osv. Jag har missat flera telefonsamtal som jag lovat att ringa och mail som borde svaras. Men det går helt enkelt inte alltid att räcka till allt. Syrran ringde igår och sa nått som typ…jaha, då ses vi i maj då! Tyvärr är det så.
Under de senaste tre dagarna har jag färdats med en grupp igenom Lappland. 130km från Jokkmokk upp till Årrenjarka. Idag har vi haft tungt före. Drevsnö och helt igendrevat bitvis.
Vid Vuoskonjaure blev det så tungt och svårt att spåra o hitta spåret för Rosa o Rasmus att jag nästan gav upp. Då hade vi fått spåra före spannen med snöskor. Nu satte jag istället fram Rambo med Rosa och de imponerade som vanligt. Det är otroligt vilken skillnad det är på olika ledarhundar i olika situationer Rambo är utan tvekan en spåröppnare!
Just nu ligger jag i en av Årrenjarkas fina stugor. Mätt efter en kanongod middag. Stekt röding med potatis, någe rotfrukter och glass o kaffe på det.
Imorgon fortsätter vi vår färd norrut mot Saltoluokta fjällstation. Där ska vi vara om tre dagar. Bilder från turen kommer då jag kommer hem. Nu sova…