Lingonen börjar bli riktigt fina!I går fick Jokkmokk besök av Norrbottenskuriren. De arbetar med att belysa olika människors syn på gruva. Denna gång möttes vi hos Tor Lundberg som lever av att filma, fotografera och skriva om naturen. May-Britt som forskar på dammsäkerhet och genusperspektiv hade tagit sig tiden att resa upp från Uppsala Universitet. Jag fick följa med som entreprenör inom besöksnäringen.
Varför läggs det så mycket resurser på att utveckla gruvnäringen från Svenska staten? Läs dagens DN artikel om anställningen av Christina Lugnet som skall jobba med att hjälpa utländska gruvbolag att exploatera norra delarna av Sverige. Givetvis blir den tjänsten lokaliserad i Stockholm. Christina som tidigare är känd för vidlyftiga personalfester för skattebetalarnas pengar. Har man frågat lokalbefolkningen här i norr vad vi vill? Folkomröstning kanske vore på sin plats?
Vi hade långa intressanta samtal med Stig och Olle från Kuriren. Det är så mycket man vill få sagt. Det blir som vanligt mycket spännande att se om de fått med sig det vi försökt berätta. Ser med spänning fram emot att läsa texten i Norrbottenskuriren. Vi började med kokkaffe och hembakat bröd hemma hos Tor och Åsa. Tor visade på kartorna de olika områdena som Beowulf har mutat in. Uran fyndigheter strax väster om Seitevaredammen, stora områden med koppar och värst av allt titan långt in i Tjuoltavagge, nära Sareks nationalpark Vi hade många intressanta samtal ute i skogen. Skogen där skolelever från Jokkmokk hittade fler skyddsvärda arter än gruvbolagets egen inhyrda ’proffsbiolog’ dokumenterade i sin rapport. Flippa ställde gärna upp på både bild och intervju. Tors hund var inte lika intresserad. Senare på kvällen tränade jag ett spann med min fyrhjuling som består av några kilogram stål. Vem har sagt att detta med en gruva är lätta frågor?
Brev från Umeå Tingsrätt hör inte till vardagligheterna som tur är.Här om dagen damp ett brev ned i postlådan från Umeå Tingsrätt. För någon sekund stannar hjärtat till och tanken rusar genom huvudet ’Vad har jag gjort nu då?’ En dag senare ringde telefonen dessutom och en reporter hade några frågor att ställa. Läs gärna en lokaltidnings artikel.
Det krävs dispens för att få bedriva kommersiell verksamhet med guidade turer inom nationalparkerna: Sarek, Padjelnta, Muddus och Stora Sjöfallet. Denna dispens beviljas av Länsstyrelsen i Norrbottenslän. Jokkmokkguiderna har fått denna dispens för att bedriva guidade turer i området fram tom 31/12 -2013. Det är detta som vi nu själva överklagar.
Vi har fått ett tillstånd som ger oss ett antal guidade turer / år. Det innebär att en dagstur med en (1) gäst till Muddusvattenfall är en (1) tur. Två veckor i Sarek med 8 personer är också en tur. Skillnaden blir ju en gästdag eller 112 gästdygn. Vi pratar fortfarande om en tur. Vi överklagade för att vi anser att man skall ge dispens om ett vist antal gästdygn / företag / år. Här fick vi avslag.
I vårt tillstånd står det klart och tydligt att vi skall ha samråd med berörda samebyar inför genomförandet av våra turer. Det anser jag är den enda rätta vägen om man ska bedriva turism inom renskötselområdet! Däremot så vad händer om en sameby vägrar samråda med oss (vilket inte har hänt ännu)? Här ville vi få in i dispensen att OM en sameby vägrar att genomföra samråd skall vi ändå få genomföra våra turer. Här fick vi avslag.
Från vår sida så måste jag säga att de berörda samebyarna som vi har samråd med är mycket bra att jobba med. Här pratar vi om såväl enskilda renskötare som själva samebyarna som har hjälpt oss att förstå problemen med turism i renskötselområdet. Kan man inte se problemet så kan man inte heller undvika dem.
Nu kvarstår frågan om vi skall överklaga denna dom eller inte. Givetvis anser jag att vi har rätt men kommer vi att kunna vinna något på att gå vidare? Kan vi bidra någonting till debatten om turism i skyddade områden och turism inom renskötselområdet igenom att gå vidare? En dagstur till Muddusfallet med en person eller som här 14 dagars tälttur igenom Sareksnationalpark med fyra deltagare är fortfarande bara en tur i våra tillstånd.
Working Husky Uliman skakar sig efter ett bad.Har just uppdaterat Jokkmokkguidernas hemsida med lite bilder och information. Normalt brukar vi sitta och svettas med en tom kalender under oktober och november. Det kommer vi inte att göra i år! Förfrågningarna är många och vi har flera veckor fullbokade redan. Här kommer i alla fall några bilder från denna höst.
Team Luna-tic’s Chicks (Chicks) och Neimans Dusk (Lisa) Working Husky Extreme. Vi vattnar flera gånger per tur. Hela spannet parkeras rakt ner i bäckar och vattenfyllda diken. Vi använder motorbromsen på våra fyrhjulingar så att det inte skall gå allt för fort.
Under älgjaktsperioden får ofta träningen vänta tills fram emot solnedgången. Det gör att det ofta är efter midnatt innan hundarna är matade och vi kan gå in.Höstträningen av hundarna rullar på bra. De svarar på den träning som vi ger dem och resultatet kommer krypande. Myran som vi tog in för ett tag sedan från Fugitives presterar bra och kan disponera sig även då vi ökar distanserna. Distanserna vi kör varierar nu mellan 12 och 24km. Så igår spenderade jag 8 timmar fördelat på två spann ute i skogen.
Det går inte en dag utan att vi tänker på Femundlöpet och den kommande vintern. Sedan några dagar tillbaks är startordningen för tävlingen dragen. Vi har hamnat bra i startfältet med båda spannen. Startar man för tidigt blir man omkörd av alla som ska köra fort från början. Man får jobba hårt med att få spannet att inte jaga ikapp. Startar man för sent får man istället sönderkörda spår och risk för att spannet snappar upp någon diare från något av de spannen före.
Stina har dessutom vunnit startavgiften i sin klass. 5500 norska kronor. Mer än välbehövligt till vår tävlingskassa som inte på något vis kommer att ge ett ekonomiskt plus. Men livet ska ju inte vara något ekonomiskt vinstdrivande projekt utan bara riktigt roligt och trevligt! Ängel har nu varit hos oss sedan 2009. Nu först börjar hon acceptera att jag finns här på kenneln. Socialträning i rasthagen är både roligt och viktigt. Myran är nog ganska glad att hon äntligen har fått flytta till Lappland.
Nu har vi en del fina höstfärger på gång här uppe i norr.Nu har det blivit två dagar med fokus på möten. I Onsdags hälsade Ele, Carina och Alex på från Piteå. Vi pratade som vanligt om hundar och så pratade vi om hundar och lite grann om hundar. Carina och Ele kommer att följa oss på Femundlöpet som två av våra handlers.
Höstarna är också den tid då de kommande säsongerna skall säljas in, planeras och det innebär en hel del kontakter med folk. En tysk researrangör besökte oss och vår kennel under onsdagen. Det är alltid roligt att få visa upp våra hundar och hundgårdar.
Idag har Christian på Outdoor Lapland, Mirja på Fjällaktiv och jag Jokkmokkguiderna planerat en del samarbete mellan våra företag. Tillsammans blir vi starkare och det ser ut att kunna bli fruktsamt. Fika med vänner hemma på torpet. Från vänster Ele, Skallepär, Stina, Alex, Carina och på fyra ben syns Sune. Mirja med sina arbetsverktyg. Strax till vänster om datorn ligger det verktyget som övertygade Christian och mig att vi nog ska betala hennes fakturor i tid…
