En märklig säsongen
Den fjärde April kom jag hem från, som det verkar, den sista turen denna säsong. Denna vecka var planerad att antingen gå norrut mot Keebnekaiseområdet eller in igenom Sareks nationalpark. Kebnekaiseområdet uteslöts pga riskerna med att träffa massa folk ute på fjällstationer och i stugorna. Sarek uteslöts dels pga lovat dåligt väder från väster men även pga att vi verkligen ville färdas i ett område där vi själva kunde lösa alla eventuella problem. Det fanns ju trots allt en risk att någon av oss skulle bära på coronaviruset och då kändes det inte helt omöjligt att vi skulle behöva få en hämtning med skoter.
Vår färd gick från Saltoluokta och söderut längs Kungsleden. Vi gjorde en avstickare i Tarradalen vilket var riktigt roligt då det säkert var tre år sedan jag färdades där. Därefter styrde vi österut mot Jokkmokk. Detta blev en fin 10 dagarstur med allt från hård vind och snödrev till någon skön barfläck med eld och fika. Från vinter till vårvinter helt enkelt.
Jojo och Jan som var med på denna tur har kört mycket hundspann och är friluftsvana själva så det blev en enkel guidevecka för mig. Vi höll oss alla tre friska och allt gick väl. Vincent som också hade bokat denna tur, och som vi alla tre varit på tur med tidigare, kunde tyvärr inte lämna Frankrike. Vi hade lite mailkontakt med honom under turen och skickade några bilder. Det hade verkligen varit kul om han varit med även i år men tyvärr. Nu får vi hoppas att läget är bättre inför nästa vintersäsong så att vi kan köra turer och träffa alla sköna människor då istället. Jag återkommer senare med en kortare beskrivning om hur livet för mig och Stina som småföretagare är just nu.