Nu är sensommaren här eller är det tom höst? Mörkret sänker sig på kvällarna och temperaturen sjunker när solen gått ner. Luften blir frisk och klar. Hundarna blir allt piggare och vi har påbörjat träningen inför den kommande säsongen. Även hussen ifråga är ute emellanåt på mountainbiken och med löparskorna.

Under dagen blev det en fisketur med systersonen. Kanoten lastad med fiskeutrustning, en banan, paddlar och flytvästarna på. Gammelgäddor och abborrar var målet. ’Nä, Matti.’ Säger han plötsligt. Tre år gammal så insåg han att vi inte skulle få någon fisk. ’Vi ska välja gul, det är min favoritfärg.’ Kommer det helt naturligt från den lilla fiskaren. Stolt böjer han sig fram över dragasken. Greppar en gul jigg som jag inte kommit överense med. ’Matti, den här ska vi fiska med i vassen så får vi abborre!’ Han är hur säker som helst. ’Nä, i vassen är nog gammelgäddan.’ Påpekar jag lite försiktigt. Vill ju att grabben inte ska bli besviken. ’Du kastar. Jag vevar.’ Kommer det snabbt. Jag gör som han beordrat. Det är bra att barn vet vad de vill tänker jag. Kastar ut den lilla fula jiggen in i vassen. Räcker över spöet och förbereder mig på att paddla dit och ta loss ett bottennapp. ’NAPP…Jag har napp’ kommer det från den lilla fiskaren. Mycket riktigt så sitter det en liten abborre på kroken.