I förmiddags då vi satt i köket och fikade blev det ett väldans liv på farstukvisten. Väl ute på bron tyckte jag att jag hörde något som var där men hittade inget. Väl inne igen började det stöka. Denna gång syntes det riktigt hur grejorna rörde på sig. Efter ett tag fick Stina syn på den, hermelinen. En smäcker, slimmad kritvit nyfiken liten varelse satt där och åt av en färsk laxbit som låg i frysen ’Kung Bore’.

Det förklarade varför nästan alla möss har varit borta från vår tomt. Annars brukar de härja med hundmaten och Stina far som värsta trappern med fällorna och dräper dem på löpande band. Nu, med denna lilla kritvita, för mössen, dödsmaskinen så slipper vi dem. Hermeliner är nämligen otroliga små rovdjur och mössen chanslösa. Vi önskar Hermelinen smaklig måltid och låter en bit av laxen ligga kvar. Hermelinen ska inte förväxlas med den betydligt mindre Vesslan.

För övrigt så ser vi ljuset i tunneln. Stina har legat några dagar med feber och förkylning. Nu är hon på bättringsvägen och hon studsar omkring som en speedad kanin, beställer prylar till Femundlöpet, snackar med folk om rutiner, skriver körscheman, beställer täcken och mycket mer. Det är en märkbar skillnad då man är själv eller om man får hjälp med att rodda detta skeppet som är vårt liv.